Hoppa till innehållet

New wave-musik

Från Wikipedia
Ej att förväxla med New age (musik).
New wave
StilursprungPunkrock, artrock, experimentell, glamrock, pubrock, ska, reggae, progressiv rock funk, elektronisk musik, powerpop, tuggummipop, disco
Kulturellt
ursprung		Mitten till slutet av 1970-talet, Storbritannien, USA, Irland
InstrumentElbas, elgitarr, synthesizer, sång, trummor
PopularitetSent 1970-tal till mitten av 1980-talet samt ett återupplivande under 2000- och 2010-talen
PåverkatNeue Deutsche Welle – New romantic – Synthpop – Mod revival – Chillwave
FusionsgenrerSynthpunk – 2 Tone – Electroclash – Nu Rave

New wave (på svenska även nya vågen) är en subgenre inom västerländsk populärmusik som uppstod i Storbritannien ungefär 1977–78 efter punkrocken. New wave stod först för en mer poporienterad och mindre revolutionär musik än punken, men kom snart att beteckna nästan all ny musik som inte var mainstreampop.[1]

Definition

[redigera | redigera wikitext]

Termen var först en slags beskrivning av en mer musikaliskt och lyrikmässigt komplex musik än punk, den omfattade punkband "som lärt sig spela"[2], och hos vissa band som The Jam och The Specials fanns värderingar som anti-rasism och ett utbrett missnöje med regeringen Thatchers ekonomiska politik.[3] I förlängningen ledde ambitionen att förena musik och socialt engagemang att just två new wave-artister – Bob Geldof och Midge Ure – tog initiativet till den stora hjälpgalan för Etiopien, Live Aid. Till de ekonomisk-politiska ställningstagandena hörde även initiativen att starta egna skivbolag.

Musikaliskt fanns influenser från punk, rock, pop, reggae, ska, dub, mycket tidiga Beatles-låtar, samt elektronisk musik och världsmusik, och Nya vågen var därmed en mycket bred genre omkring åren 1979–85. Till de stora artisterna hörde The Police, Blondie, The Clash, Elvis Costello och Talking Heads.

Med nya tekniska och ljudmässiga möjligheter inleddes ett experimenterande med synthesizers och den gitarrdominerande new wave-musiken hamnade i början av 1980-talet i skuggan av mer elektronisk och dansorienterad musik med band som ABC, Duran Duran och Spandau Ballet.[1] I Storbritannien fick dessa nya former av new wave namn som syntpop, new romantic och new pop.[4]

Musikvideons ökande betydelse och MTV gjorde en lång rad nya vågen-artister kommersiellt stora, vilket även bidrog till att new wave blev mainstream och vid mitten av 1980-talet därmed hade spelat ut sin roll.[1]

Efter att ha ringaktats en tid under det sena 1980-talet blev new wave från mitten av 1990-talet omvärderat med inte bara en nostalgivåg utan som en betydande inspirationskälla för senare artister.[1]

Brittisk new wave

[redigera | redigera wikitext]

Bland de första att förena punkens energi med popkänsla och definiera new wave var Elvis Costello med sin succédebut My Aim Is True från 1977. Framgången innebar också att äldre pubrockartister som Nick Lowe och Graham Parker hamnade i rampljuset. I slutet av 1970-talet kom det fram en lång rad gitarrbaserade new wave-band i varierade stilar; rockiga The Pretenders, reggaepop-influerade The Police, kantig pop av XTC, popband som Squeeze och retrorock som Rockpile. Ungefär samtidigt kom också en våg av ska- och mod-influerade band. De ledande skapopbanden The Specials, Madness och The Beat hade mer framträdande dansrytmer än den mesta annan new wave-musik. The Jam uppdaterade 1960-talets modspop och fick mängder av efterföljare. I början av 1980-talet hamnade den gitarrdominerade new wave-musiken i skuggan av mer elektronisk och dansorienterad syntpop och new romantic med band som ABC, Duran Duran och Spandau Ballet.[1]

Amerikansk new wave

[redigera | redigera wikitext]

De ledande amerikanska new wave-banden Blondie och The Ramones förenade ironiska influenser från 1960-talspop, tuggummipop och garagerock med popkänsla. Andra representanter för amerikansk new wave var powerpopband som The Knack och The Romantics. Talking Heads stod för en mer intellektuell musik och blev med album som Remain in Light ett av de främsta amerikanska new wave-banden. Andra framgångsrika band var The Cars och The B 52's. De senare med en egensinnig och nyskapande blandning av pop, kitsch, humor och visuella gimmicks som fick många efterföljare.[1]

Svensk new wave

[redigera | redigera wikitext]

Lustans Lakejer har kallats för svenska new wave-pionjärer.[5]

Exempel på artister och grupper

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c d e f] Stephen Thomas Erlewine: New Wave Allmusic.com
  2. ^ Ira Robbins (1977) The New Wave Washes Out, Trouser Press October 1977, 22.
  3. ^ Heard, Chris. ”Rock against Thatcher”. BBC News (4 maj 2004). http://news.bbc.co.uk/2/hi/entertainment/3682281.stm. Läst 27 september 2011. 
  4. ^ Cateforis, Theo (2011). Are We Not New Wave?: Modern Pop at the Turn of the 1980s. The University of Michigan Press
  5. ^ ”Lustans Lakejer - inför En plats i solen”. Zero Magazine. 12 oktober 2017. http://zeromagazine.nu/2017/10/12/lustans-lakejer-infor-en-plats-solen/. 
  6. ^ ”Adam and the Ants profil på last.fm”. Last.fm. http://www.lastfm.se/music/Adam+and+the+Ants. Läst 13 november 2023. 

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=New_wave-musik&oldid=55091519”