Blondie (musikgrupp)

	Blondie
	Blondie 1977. Från vänster: Gary Valentine, Clem Burke, Deborah Harry, Chris Stein och Jimmy Destri.
Bakgrund	New York City, USA
Genrer	New wave, poprock, pop
År som aktiva	1974 – 1982, 1997 –
Skivbolag	Private Stock, Chrysalis, EMI, Beyond, BMG, Epic, Sire, Sanctuary, Eleven Seven
Relaterade artister	Chequered Past
Webbplats	blondie.net
Medlemmar
	Debbie Harry; Chris Stein; Clem Burke; Leigh Foxx; Matt Katz-Bohen; Tommy Kessler
Tidigare medlemmar
	Jimmy Destri; Nigel Harrison; Frank Infante; Gary Valentine; Fred Smith; Ivan Kral; Billy O'Connor
	Utmärkelser Rock and Roll Hall of Fame (2006)

För andra betydelser, se Blondie.

Blondie är en amerikansk rockgrupp bildad i New York 1974 av sångerskan Debbie Harry och gitarristen Chris Stein.^[2] Gruppen var en av de mest framgångsrika grupperna inom punk- och new wave-genrerna. Gruppen inriktade sig på många musikgenrer, men de förknippas ofta med punken och new wave-popen.

Historik

Gruppens sättning förändrades ganska mycket under åren. Sångerskan Deborah Harry och gitarristen Chris Stein var de som startade bandet. Våren 1975 tillkom Clem Burke på trummor. Senare samma år blev också basisten Gary Valentine och Jimmy Destri på keyboard medlemmar. Valentine blev ersatt av Frank Infante efter gruppens första album. Samma år (1977) gick Infante över till gitarr och en ny basist, Nigel Harrison, blev medlem i bandet.

De skivdebuterade på det lilla skivbolaget Private Stock 1976. De fick dock snart kontrakt på det större skivbolaget Chrysalis Records, där debutalbumet köptes upp från det gamla bolaget och släpptes på nytt. Tidigt år 1978 fick gruppen sin första hitsingel i Storbritannien med en cover av en låt från 1963 av Randy & the Rainbows, "Denise", i deras version omdöpt till "Denis". Låten fanns med på gruppens andra album Plastic Letters, som blev deras första listplacerade album i Europa och USA.

Det tredje albumet Parallel Lines blev gruppens definitiva genombrott. De två första singlarna, "Hanging on the Telephone" och "Picture This", blev hitsinglar i Europa. Men det var med den disco-influerade "Heart of Glass" som gruppen gjorde riktig succé, både i USA och Europa, där den blev listetta i flera länder. Med nästa singel "Sunday Girl" återupprepade de bedriften med en singeletta i Storbritannien, medan de fick sin andra hit i USA med "One Way or Another". År 1979 släppte Blondie sitt fjärde album Eat to the Beat, bland annat med låtarna "Atomic" och "Dreaming". "Atomic" blev gruppens tredje listetta i Storbritannien. De fick också en stor hit med temat från filmen American Gigolo, "Call Me" som producerades av Giorgio Moroder.

Det femte albumet Autoamerican genererade en hitsingel i en gammal reggaekomposition, "The Tide is High", ursprungligen inspelad av The Paragons 1967. Även den rapinfluerade låten "Rapture" blev en singelframgång. Blondie återkom med albumet The Hunter 1982. Albumet fick dålig kritik och ansågs endast ha tillkommit av kontraktsskäl gentemot skivbolaget. Den sålde dåligt. Vid tidpunkten var de flesta medlemmarna redan upptagna med egna solo-projekt, och det som gjorde att gruppen bröt upp 1983 var att Stein blivit svårt sjuk i en genetisk sjukdom.

Sexton år senare återkom de med albumet No Exit (med bland annat singelsuccén "Maria"). Ännu ger gruppen konserter. Harry, Stein och Burke är de nuvarande originalmedlemmarna.

Blondie invaldes i Rock and Roll Hall of Fame år 2006.^[3]

Medlemmar

Nuvarande medlemmar

Debbie Harry – sång (1974–1982, 1997–nutid)
Chris Stein – gitarr, bas (1974–1982, 1997–nutid)
Clem Burke – trummor, slagverk, bakgrundssång (1974–1982, 1997–nutid)
Leigh Foxx – bas (2004–nutid; sessions- och turnerande musiker: 1997–2004)
Matt Katz-Bohen – keyboard, bakgrundssång, gitarr (2008–nutid)
Tommy Kessler – gitarr (2010–nutid)
Glen Matlock– bas (livemusiker: 2022–nutid)
Andee Blacksugar – gitarr (livemusiker: 2022–nutid)

Tidigare medlemmar

Fred Smith – bas (1974–1975)
Billy O'Connor – trummor (1974–1975)
Ivan Kral – gitarr (1974)
Gary Valentine – bas, gitarr (1975–1977, 1997)
Jimmy Destri – klaviatur, bakgrundssång (1975–1982, 1997–2004)
Frank Infante – gitarr, bakgrundssång, bas (1977–1982)
Nigel Harrison – bas (1978–1982, 1997)
Paul Carbonara – gitarr, bakgrundssång (1997–2010)
Kevin Patrick (a.k.a. Kevin Topping) – keyboards, bakgrundssång (2003–2007)
Jimi K Bones – gitarr (2003)

Tidslinje

Diskografi

Studioalbum

Livealbum

Samlingsalbum

1981 – The Best of Blondie
1988 – Once More into the Bleach (Deborah Harry and Blondie)
1991 – The Complete Picture: The Very Best of Deborah Harry and Blondie
1993 – Blonde and Beyond
1994 – The Platinum Collection
1995 – Beautiful - The Remix Album
1995 – Remixed Remade Remodeled – The Remix Project
1996 – Denis
1998 – Picture This - The Essential Blondie Collection
1998 – Atomic - The Very Best of Blondie
2002 – Greatest Hits
2005 – Greatest Hits: Sight + Sound
2006 – Greatest Hits: Sound & Vision

Referenser

^ Rock and Roll Hall of Fame-ID: blondie.^{[källa från Wikidata]}
^ Chater, David (13 december 2008). "The X Factor; Iraq: The Legacy; Outnumbered; Blondie; Peter Serafinowicz"^{[död länk]}. London: Time. Läst 26 april 2010.
^ Rock and Roll Hall of Fame – Blondie

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Blondie.
Bilder & media
Officiell webbplats

[a6efe2e5b0b47878f48b92c10a4e3c2ba14bd40e-1] Rock and Roll Hall of Fame-ID: blondie.^{[källa från Wikidata]}

[2] Chater, David (13 december 2008). "The X Factor; Iraq: The Legacy; Outnumbered; Blondie; Peter Serafinowicz"^{[död länk]}. London: Time. Läst 26 april 2010.

[3] Rock and Roll Hall of Fame – Blondie

[1]

[2]

[3]