Tång (biologi)
Tång är ett samlingsnamn för stora vattenlevande alger samt en del fanerogamer. Termen används främst om släkten inom brunalger och rödalger, men även om vissa grönalger och cyanobakterier samt fanerogamer, som ålgräs.[1] Benämningen tång omfattar växter med stora inbördes olikheter som inte är närbesläktade. Det är alltså en polyfyletisk gruppering som saknar taxonomisk betydelse.
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Växter som kallas tång förekommer främst i havsvatten, men vissa även i brackvatten, och kräver ljus för att upprätthålla fotosyntesen. Flera arter behöver också något att sitta fast på, även om det förekommer friflytande arter inom exempelvis släktena Sargassum och Gracilaria. På grund av dessa ekologiska behov förekommer tång främst i havsområden i närheten av stranden, i den så kallade litorala zonen, och i denna zon oftare vid klippiga eller steniga stränder, än vid sandiga eller grusiga stränder. Växter som benämns som tång kan växa på flera meters djup medan andra lever precis vid vattenytan och bara fuktas av vågor. Vissa tångarter har anpassat sig till ett liv i tidvattenpölar där de i perioder till och med överlever att bli uttorkade.[2]
Användning
[redigera | redigera wikitext]Gödsel och isolering
[redigera | redigera wikitext]Tång som drivit upp på stränderna har använts som gödsel, på grund av dess innehåll av bland annat kalium- och kväveföreningar.[3] När man bärgar tång från stranden kallas det tångtäkt. Rätten till sådan täkt var förr en eftersträvansvärd rättighet och ledde i sig också till att stränderna hölls rena från tången, som annars kan ligga kvar och ruttna och leda till övergödning av det kustnära vattnet.[4][5] Dessutom användes tång som isoleringsmaterial i husväggar och även till tak i stället för halm.
Mat
[redigera | redigera wikitext]
I flera länder som Kina, Japan och Korea har tång ingått i basfödan sedan lång tid tillbaka.[6] Även i Europa används tång som föda i länder som Island, Norge, längs västkusten i Frankrike, på Irlands atlantkust, norra och västra delarna av Wales samt några delar av Englands sydvästra kust.[7] Även i Nova Scotia och Newfoundland och bland Māorifolket på Nya Zeeland har tång utgjort föda.[8] I Kina, Sydkorea och Japan odlas tång kommersiellt.[3] I många länder, som i Sverige, där det inte har funnits en tradition av att konsumera tång, har intresset för denna näringskälla ökat.[9]
Medicin och skönhetsprodukter
[redigera | redigera wikitext]Vissa typer av tång används även inom kosmetikaindustrin, till förtjockningsmedel och för att rena industrivatten från giftiga metaller.[3] Tångbad, där tångruskor gnuggas mot kroppen, praktiseras vid somliga kuranstalter.
Namn
[redigera | redigera wikitext]Dialektala benämningar för tång
| Namn | Trakt | Referens | Anteckning |
|---|---|---|---|
| Kåve | Blekinge Svenskfinland | [10] | |
| Släke | Gotland | [11] | Gäller såväl tång som andra havsväxter, som spolats upp på land. |
Släkten
[redigera | redigera wikitext]Ett urval släkten som omfattar vattenväxter som brukar kallas för tång.
| Släkten | Algfylum | Kommentar | |
|---|---|---|---|
| Caulerpa |  |
Grön- | Lever under vattnet |
| Fucus |  |
Brun- | I vattenytan på steniga stränder. |
| Gracilaria |  |
Röd- | Odlas som föda |
| Laminaria |  |
Brun- | Även känd som kelp, växer 8–30 meter under vattenytan. Odlas som föda. |
| Macrocystis |  |
Brun- | Jättekelp |
| Monostroma | .jpg) |
Grön- | Odlas som föda |
| Porphyra |  |
Röd- | Växer i tidvattenzonen i tempererat klimat. Odlas som föda. |
Bilder
[redigera | redigera wikitext]- Tång
-
Sockertång (Saccharina latissima) -
Rörhinna (Enteromorpha sp.) -
Knöltång (Ascophyllum nodosum) -
Fingertång (Laminaria digitata) -
Blåstång (Fucus vesiculosus)
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Tång i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 15 maj 2017.
- ^ Lewis, J.R. (1964) The Ecology of Rocky Shores. The English Universities Press Ltd.
- ^ [a b c] McHugh, Dennis J (2003). A guide to the sea weed industry. Läst 13 juni 2017
- ^ https://skyddadnatur.naturvardsverket.se/handlingar/rest/dokument/276286 s. 6
- ^ https://medfingrarnaijorden.blogspot.com/2015/01/alger-som-godning.html
- ^ ”Seaweed.ie: Seaweed as human food”. www.seaweed.ie. Arkiverad från originalet den 17 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121017095612/http://www.seaweed.ie/uses_general/humanfood.php. Läst 3 juni 2017.
- ^ ”BBC - Devon Family Friendly - Tasty Seaweed Recipe - Honest!”. www.bbc.co.uk. http://www.bbc.co.uk/devon/discovering/taste/laver.shtml. Läst 3 juni 2017.
- ^ ”Maori Kai Recipes”. www.kawhia.maori.nz. Arkiverad från originalet den 18 januari 2020. https://web.archive.org/web/20200118192629/http://www.kawhia.maori.nz/kai-recipes.html. Läst 3 juni 2017.
- ^ Bergquist, Milena. ”Alger - Havets sallat”. SvD.se. https://www.svd.se/alger-havets-sallat. Läst 7 juni 2017.
- ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 381 [1], Gleerups, Lund 1862 ... 1867, faksimilutgåva Malmö 1962
- ^ ”Släke - ett stort problem”. helagotland.se Olofson, Kristoffer. 9 juli 2013. http://www.helagotland.se/start/slake-ett-stort-problem-8670618.aspx. Läst 15 maj 2017.
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Christiansen, Zoe; Seifert, Claudia; Westgaard, Lisa och Martinsen, Hanne (2016) Tang & Tare - Et hav av mat. Tromsø. ISBN 9788202509583
- Mouritsen, Ole G. (2009) Tang - grøntsager fra havet. Nyt Nordisk Forlag. ISBN 9788717040557
- Catxalot (2016) Tångguide - Hur, var och när havets superfood plockas bäst. Göteborg. ISBN 9789163928048
- Gustavsson, Ulla (1984) ”Ätliga havsalger” Avdelningen för marin botanik, Göteborgs universitet.