Hoppa till innehållet

Svenskar

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Svenskarna)
För andra betydelser, se Svensk.
Svenskar
Bilderna visar: Överst, från vänster: Kronprinsessan Victoria; Zlatan Ibrahimović; Abba.
Antal sammanlagt
Cirka 10[a]–11[b] miljoner (beror på definition)
Regioner med betydande antal
Sverige Sverige 10,5 miljoner (folkbokförda)[1]
varav 9,64 miljoner är svenska medborgare (dec 2022)[2]
Svenska medborgare:
USA USA 179 000 (2022)[3]
Spanien Spanien 104 000 (2022)[3]
Storbritannien Storbritannien 100 000 (2022)[3]
Norge Norge 39 600 (2022)[3]
Frankrike Frankrike 30 000 (2022)[3]
Tyskland Tyskland 22 500 (2022)[3]
övriga länder 210 000 (2022)[c][3]
Språk

Svenska
Antal med svenska som modersmål:

  • Cirka 8 000 000 inom Sverige (2012)[4]
  • Många av 685 000 utlandssvenskar (2022)[3]
  • Cirka 300 000 icke-medborgare utanför Sverige, främst Finlandssvenskar
Religion

Största samfundsinriktning är evangelisk-luthersk kristendom. Svenska kyrkan har cirka 5,6 miljoner medlemmar (2022).[5]

Svenskar är personer av svensk nationalitet.[6] Svenskar kan även vara personer som till exempel genom modersmål, kulturyttringar, traditioner, härstamning eller familjeband betraktar sig som svenskar.[7]

Den svenska folkgruppen har beskrivits som skandinavisk med germanskt ursprung,[8] som under historien nåtts av migrationsströmmar och språkligt och kulturellt inflytande från andra folk.

Etymologi

[redigera | redigera wikitext]

Begreppet svenskar som beteckning för ett folk var en vidareutveckling av folknamnet svear, där ordet svensk var adjektivformen.

Svearna (svioner) omnämns redan i Tacitus verk Germania som skrevs omkring år 98. Namnen Svearike (Swēorice) och svitjod ("sveafolket") förekommer första gången i det anglosaxiska Beowulfkvädet (i en handskrift bevarad från 1000-talet).[9] Namnen åsyftade under vikingatiden och större delen av medeltiden endast invånarna bosatta i Mälarlandskapen, och deras statsbildning, ursprungligen styrd från Gamla Uppsala. Andra invånare i dåtidens Sverige, såsom götar och gutar, omfattades inte i begreppet svensk. I avsnittet om mansböter i den äldre västgötalagen från cirka 1220 görs det således skillnad mellan svenskar, västgötar och smålänningar: "Dræpær maþær svænskan man...".[10]

I den första svenska historieboken, Erikskrönikan, som skrevs på 1320-talet, förekommer inte begreppet svenskar. Däremot benämns Mälarlandskapen som "Swidhido". Det är först med 1400-talets rimkrönikor, vilka hade ett starkt propagandistiskt budskap riktat mot unionskungar, fogdar och utlänningar i största allmänhet, som begreppet svenskar för första gången nämns som samlingsnamn för alla nordisktalande folkgrupper inom landet Sverige, samt i äldre litteratur som ett folk med tre konstituerande folkstammar: svear, götar och gutar.[11] I medeltida källor användes annars begreppet "inländska män" i de sammanhang där man skulle kunnat förvänta sig att läsa "svenskar"[källa behövs]. Dock så använde Adam av Bremen så tidigt som 1070 begreppet sueonum (översatt till antingen svear eller sveoner) som enligt honom innefattar "sveoner", "göter" (begreppet Gothos används), "värmlänningar", "finnvedingar" och "skridfinnar. Obehjälpligt nog så använder Adam av Bremen sueonum för att beskriva hela befolkningen i Sverige, men även folket i Mälarlandskapen. [12].

Begreppet svensk har således vidgats genom historien från att från början endast ha omfattat svearna, varefter det kom att bli ett samlingsbegrepp för alla nordiska folkstammar som inlemmats i Sveariket, från götar och gutar, till smålänningar och hälsingar, och slutligen även folk som tidigare hört under Danmark och Norge såsom skåningar, jämtar osv[källa behövs].

Befolkningens ursprung

[redigera | redigera wikitext]

Förhistorisk tid

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Genetiska studier av svenskar

Genetisk forskning har resulterat i ny kunskap om att migrationsströmmar kom från olika håll till det område som idag är Sverige, och om hur dessa har gett upphov den genetiska blandningen bland dagens svenskar. Under förhistorisk tid nåddes den europeiska kontinenten av tre stora invandringsvågor av människor från andra kontinenter, och som med tiden också kom att befolka det som skulle bli Sverige:

  1. Jägare-samlare, som invandrade till Skandinavien från söder och nordost efter att istidens istäcke börjat dra sig tillbaka för cirka 11 000 år sedan[13].
  2. De första stenåldersbönderna från Anatolien nådde södra Skandinavien för cirka 6 000 år sedan.[13]
  3. Indo-europeiska stäppherdar strax innan bronsåldern.[14]

Därefter har inga stora migrationer skett till Europa från andra kontinenter fram till modern tid.[15] Dock nåddes Fennoskandinavien och Östeuropa av en fjärde mindre invandringsvåg under bronsåldern, och flera tillskott av människor i flera vågor, österifrån. De östliga tillskotten är relaterade till spridningen av uraliska språk, [16] men de olika folken i Norden har sedan beblandat sig med varandra.

En rad inomeuropeiska folkvandringar och vattenburna migrationer har bidragit till den svenska befolkningens genpool och kultur fram till modern tid.[17]Bland dagens svenskättlingar går 78 procent av männens faderslinjer (farfars farfars far osv) tillbaka till den indoeuropeiska invandringen kring bronsåldern. Mycket få faderslinjer finns kvar från tidigare invandringsvågor. Befolkningens moderslinjer är mer blandade från de olika invandringsvågorna, över hela Europa.[18][19]

Stridsyxekulturens ankomst i Skandinavien cirka 2 600 f.Kr. anses i huvudsak vara ursprung till de protogermanska kulturerna[20] och den germanska population har sedan varit i stort sett stabil i Skandinavien.[21] Stridsyxekulturen tycks ha delvis sammansmält med den äldre gropkeramiska kulturen och gett upphov till den nordiska bronsålderskulturen som i sin tur anses ha varit upphovet till de germanska kulturerna.[22][23]

Romersk järnålder och folkvandringstid

[redigera | redigera wikitext]
Fördjupning: Sverige under järnåldern och Sveriges migrationshistoria

Svenskar dyker först upp i skriven historia i Tacitus verk Germania år 98 e.Kr. Ett av germanfolken Tacitus beskriver är ett folk han kallas suiones, vilka allmänt anses vara svearna. Dessa beskrivs som att de särskiljer sig för sina flottor vars skepp har "en för i var enda". Denna beskrivning tycks stämma med det man vet om skeppsbyggen i Skandinavien vid denna tid.[24][25]

Klimatavvikelsen 535–536 tycks ha haft en stor påverkan på kulturen i Skandinavien. Man räknar med att så mycket som hälften av Skandinaviens befolkning kan ha dött. Som en följd blev kulturen mer militariserad under den följande vendeltiden.[26][27]

Vendeltiden och vikingatiden

[redigera | redigera wikitext]

Under vendeltiden fanns nära relationer med den anglosaxiska kulturen i nuvarande England. Vid denna tid byggdes storslagna gravhögar med rika gravgåvor vilket tyder på en framväxande kungamakt som påbörjade riksbildningen.[28] Vid 700-talet inledde svear ifrån Roslagen vikingatågen i österled mot Kurland, Estland och Finland. Dessa Roslagsvikingar gav upphov till finskans (Ruotsi), estniskans (Rootsi) och nordsamiskans (Ruoŧŧa) namn på Sverige. Svear etablerade handelsplatser i vid Staraja Ladoga och Novgorod och blev en viktig del av riksbyggandet av Kievrus. Slavernas namn på svearna, rus´, blev senare namnet på de slaviska folk som kom att ingå i Kievrus. På samma sätt kom svearna att ge namn åt de samlade nordisktalande folk som kom att ingå i deras politiska enhet.[29][30] Vid 800-talets slut innefattade det som de tidiga medeltida krönikorna kallade sveaväldet även Gotland, Möre, Öland och Blekinge.[31]

Senast vid 1000-talets slut innefattade sveaväldet även Hälsingland, Götaland och Värmland. Adam av Bremen talar om befolkningen som sueonum populi (sveoniska folk eller svenska folk beroende på översättning).[12] Vid 1100-talets början hade den förkristna religionen som i modern tid kallas asatro trängts undan av kristendomen. Under 11- och 1200-talet erövrade Sverige "östlanden" Finland (Egentliga Finland), Tavastland och Karelen. Detta följdes av en migration av nordisktalande kolonisatörer, grunden för Finlands svensktalande befolkning. De svear som 300 år tidigare hade bosatt sig bland östslaverna hade själva slavifierats och assimilerats in i den nya etniska identiteten men hade tidigare haft vänliga relationer till sitt forna hemland där giftermål mellan öst och väst hade hållit släktskapen vid liv. Men när den buffert som de finska folken utgjort försvunnit blev republiken Novgorod och senare Tsarryssland istället bittra rivaler till Sverige.[32] Fram till 1200-talet hade Skandinavien ett gemensamt språk. Efter år 1000 hade språket börjat brytas upp i en västlig och östlig dialekt. Under 1200-talet hade den östnordiska dialekten börjat övergå till den klassiska fornsvenskan för att under 1300-talet gå över till den yngre fornsvenskan.[33]

Antal beviljade uppehållstillstånd i Sverige 1980– för olika ärendeslag. [34]
Antal som beviljades asyl i Sverige sedan 1980 och deras vanligaste medborgarskap, staplade på varandra. För perioden 1980-1989 visas konstanta tidsmedelvärden.[35]

Arbetskraftsinvandring och flyktingmottagande

[redigera | redigera wikitext]
Fördjupning: Sveriges migrationshistoria

Tyska köpmän och hantverkare slog sig ner främst i städerna under 1400- och 1500-talen, men också i Bergslagen. Mindre grupper av valloner migrerade till Sverige på 1600-talet. Holländare, engelsmän och skottar invandrade som köpmän och industriidkare på 1600-talet[källa behövs].

Från slutet av 1940-talet och fram till mitten av 1970-talet skedde en omfattande arbetskraftsinvandring som svar på en direkt efterfrågan från den svenska industrin. Invandringen från Finland kom att utgöra den största arbetskraftsinvandringen till Sverige genom tiderna.[36] Även rekryterades arbetskraft i Italien, Ungern och Österrike.[37] Under 1950-talet inriktades rekryteringen mot Västtyskland, Nederländerna, Belgien och Grekland. Och under 1960-talet dominerades den utomnordiska invandringen istället av personer från Jugoslavien. [38] Efterkrigstidens arbetskraftsinvandring var dock i första hand en nordisk företeelse.[39]

Under 1980- och 1990-talet, och periodvis under 2000-talet, kom invandringen att domineras av anhörig- och flyktinginvandring i samband med krig.[40] Flyktingvågen från Balkan till Sverige nådde en topp 1992 under Jugoslaviska krigen. Flyktinginvandringen fortsatte sedan med toppar från Irak 2006, Syrien 2016, Afghanistan 2018, och Ukraina 2022.

Dagens befolkning

[redigera | redigera wikitext]

Genforskning tyder på att den skandinaviska befolkningen, däribland svenskar, är den nu levande befolkningsgrupp som är närmast besläktad med de människor som man tror först invandrade till Europa. Samma forskning visar också på att skandinaver genetiskt sett inte är ett avgränsat folk utan sannolikt förde med sig många olika genstammar som senare dessutom blandats upp med andra stammar.[41][42]

Jämförelse av referensbefolkningar i olika länder vad gäller mitokondrier (MtDNA) såväl som Y-kromosomer (YDNA) visar nära genetiskt avstånd i genomsnitt mellan personer med härkomst i Skandinavien och centraleuropéer,[43] särskilt från Tyskland, Kroatien och Tjeckien.[44] Personer med rötter i södra Sverige är svåra att genetiskt urskilja från nordtyskar och britter.[43] Befolkningen i Norrland varierar mer och avviker något från dessa befolkningar. Samer och finländare har tydligt avvikande haplogruppsfrekvenser från övriga europeiska befolkning. Personer från Västerbotten har något högre frekvens av haplogrupper som är vanliga bland samisk- och finsktalande.[19][45]

Befolkningen har långa perioder varit liten och anförlusterna många i vissa glesbefolkade och isolerade delar av Sverige så att avlägsna landsändar skiljer sig åt genetiskt i relativt hög grad. Det finns ofta släktskap många vägar långt tillbaka i tiden mellan personer vars anfäder har funnits i många hundra år på samma orter. Autosomala DNA-tester kan därför ge intryck av betydligt närmare släktskap mellan boende i Sverige än vad som kan förväntas utifrån personernas närmaste släktskap enligt kyrkböckerna.[46]

Svenskättlingar har visat sig avvikande mot andra befolkningsgrupper i en större tolerans för laktos i födan. Förekomsten av laktosintolerans hos tidigare generationer svenskar har ansetts uppgå till 1-5 procent av befolkningen. Laktosintolerans är förmågan att producera laktas som bryter ned laktos i föda. Denna förmåga har kopplats till förekomst av en genotyp. Endast cirka 7 procent av svenskättlingar bär på genotypen för laktosintolerans.[47] På senare tid har laktosintoleransen hos den svenska befolkningen vuxit kraftigt, vilket har förklarats med invandring från andra delar av världen där en överväldigande majoritet av befolkningen utvecklar laktosintolerans.[48]

Indoeuropeiska språk i Europa och Asien idag
  Icke-indoeuropeiska språk
Den ungefärliga utbredningen av fornnordiska under 900-talet
  Forngutniska (utbredning (på Gotland)
  Övriga germanska språk
  Krimgotiska (utanför gruppen fornnordiska språk)

Uppkomsten av det svenska språket

[redigera | redigera wikitext]

Förhistoria

[redigera | redigera wikitext]
Fördjupning: Indoeuropeiska, germanska och fornnordiska

Svenskan tillhör de nordiska (nordgermanska) språken, vilka är en undergrupp till germanska språk, som utgör indoeuropeiska språk.

Indoeuropeiska språk förmodas ha ett gemensamt ursprung i ett urspråk, urindoeuropeiska, som ska ha talats av urindoeuropeer. Detta har traditionellt lokaliserats till norra delen av Östeuropa från år 3000 f.Kr. Det associeras till Jamna-kulturens plötsliga migration i många riktningar[49] men kan enligt alternativa hypoteser lokaliseras till Anatolien (dagens Östra Turkiet) från år 6000 f.Kr. Urindoeuropeiskan anses ha försvunnit kring år 2000 f.Kr. utan att efterlämna skriftliga dokument. Den är därför att betrakta som obelagd, men tros ha förgrenat sig bland annat i mykensk grekiska, från vilket skriftliga spår finns från kring år 1600 f.Kr., och i vedisk sanskrit, belagd från 1800-1500 f.Kr.[50] Indoeuropeiska språk kom att utvecklas i Sydasien och stor del av Europa, och dess talare kallas indoeuropeiska folk.

De stora likheterna mellan de germanska språken visar på ett gemensamt språkligt arv och ömsesidig kontakt mellan språken.[51] Detta har lett till hypoteser om ett sammanhållet äldre gemensamt urspråk, urgermanska, som dock saknar skriftliga belägg, och om ett ursprungligt germanskt språkområde i Sydskandinavien och/eller i området mellan Rhen och Wisła, vilket är ovisst, liksom tidpunkten då ett sådant språk skulle ha förgrenat sig från indoeuropeiskan.[52][51] De olika germanska språken utvecklades sedan i Nordeuropa, och deras talare kom att kallas germanska folk.

Emellertid tros en tredjedel av proto-germanska ord och böjningsformer härröra från ett icke-indoeuropeiskt substratspråk(en) som talades av någon tidigare kultur i Nordeuropa.[53] Kandidater till substratspråket är Trattbägarkulturen i Skandinavien,[54]Maglemosekulturen, Nordvästblocket, och Hamburgkulturen. Många förindoeuropeiska språk beskrivs som paleo-europeiska språk(en).

Urnordiska är det germanska språk som talades i Norden under yngre romerska järnåldern, folkvandringstiden och vendeltiden (datering är vansklig men brukar idag anges till tiden kring Kristi födelse fram till 800 e Kr). Språket är det germanska språk som är tidigast belagt i skriftliga källor, någon gång mellan år 1 och 250 e Kr, bland annat i runskrift enligt äldre futharken[55][56] Vid övergången från vendeltiden till vikingatiden omkring år 800 anses urnordiskan skilja sig betydligt från de andra germanska språken. Det kallas från denna tidpunkt fornnordiska. Detta finns belagt i runskrift enligt den yngre futharken.

Det fornnordiska språket delar vid tidig vikingatid upp sig i västnordiska, östnordiska, och forngutniska, enligt en äldre men idag något omdiskuterad kategorisering. En tydlig dialektgräns saknas mellan västnordiska och östnordiska folkmål. Östnordiskan kan studeras i runsvenska och rundanska källor, som vid slutet av vikingatiden började uppvisa små skillnader, och kallas från 1200-talet för fornsvenska och forndanska.[57]

Vidare utveckling

[redigera | redigera wikitext]
Fördjupning: Svenska

Perioden som bär benämningen nysvenska börjar med Gustav Vasas bibel år 1541. Nusvenska är det språkstadium som den moderna svenskan tillhör och tar sin början en tid efter att urbaniseringen och industrialiseringen hade inletts från ungefär år 1900.[58]

De flesta av svenskans traditionella folkmål kan grupperas i sex dialektområden: sydsvenska mål, götamål, sveamål, norrländska mål, gotländska mål och östsvenska mål (finlandssvenska och estlandssvenska dialekter). Trots att de genuina målen blir allt mer ovanliga är regionala uttalsvarianter alltjämt vanliga: sydsvenskt talspråk, götiskt–västmellansvenskt talspråk, östmellansvenskt talspråk, norrlandsstandardsvenskt talspråk (vilket i sin tur har många varianter), gotländskt talspråk och finlandssvenskt talspråk.[59]

Det svenska språket har tagit upp många lånord, som ofta är tecken på hur kulturer som varit dominerande eller haft prestige har inverkat på svensk kultur under historiens gång. Lånorden innefattar främmande ord bildade till latinsk-romanska eller grekiska ordstammar, ofta internationellt använda i den akademiska världen, ibland inlånade via engelskan. Många lånord hämtades direkt från högtyskan efter reformationen i samband med Gustav Vasas bibelöversättning, från franskan under 1600- och 1700-talet och från engelskspråkig kultur efter andra världskriget. I flera fall har de engelska lånorden ursprungligen lånats ut från fornnordiskan till anglo-saxiska (fornengelska) under vikingatid.[60]

Många svenska slangord har sitt ursprung i romani, efter andra världskriget i anglo-amerikansk populärkultur och narkotikaslang, och på senare år i förortssvenska, vilket har grund i storstädernas ungdomsspråk och olika invandrargruppers brytning och hemspråk.[61][62]

Uppkomsten av en svensk nationell identitet

[redigera | redigera wikitext]
Fördjupning: Sveriges historia och Svenska värderingar

Strax innan och under äldre medeltid var landskapen i Mälardalen och runt Vättern oftast enade under samma kung, men Sverige betraktas av en del nutida svenska historiker inte som en stabil statsbildning förrän vid slutet av maktkampen mellan den sverkerska och erikska ätten på 1200-talet. Sverige under äldre medeltiden bestod av flera löst sammanhängande områden, som under 1000-talet hade utvecklat gemensam militärorganisation (ledungen). Sverige under Kalmarunionens tid (1389 till 1523) saknade egen utrikespolitik och regent, men det dåvarande Sverige lydde ändå under en egen landslag. Sålunda anses den svenska nationalstaten ha bildats efter unionsupplösningen år 1523, och Gustaf Vasa utpekas som nationalstatens fader.[63]

Sverige kan anses vara en nationalstat sedan Gustav Vasas revolution i Dalarna 1521, varefter Sverige lämnade Kalmarunionen 1523.
Skandinavismen betonade "de skandinaviska brödrafolken".
Nationalromantiken, exempelvis Anders Zorns konst, idealiserade bondesamhälle och hembygd.

Liksom i övriga Europa utvecklades nationalism först på 1800-talet i Sverige, då en gemensam skandinavisk eller nationell identitet konstruerades för att ena regionen eller landet. Nationalromantikens skalder och studentkörer började lovsjunga landet och idealisera gamla kungars krigsinsatser och krigshjältars offervilja. Göticismens historiker romantiserade om vikingabragder och sagokungarna, som skulle visa att den "svenska folkstammens" folksjäl hade präglats av en mental styrka. Att Finland förlorades till Ryssland tolkades som att den svenska styrkan börjat gå förlorad till följd av stadslivets lättjefulla liv och utländska impulser. Hembygdsromantiken hämtade symboler, traditioner och folkmusik från bondesamhället, i en tid när bondesamhället gick mot sin upplösning.[64][65]

Innan denna tid levde man rätt olika livsstil i olika landsdelar, och adel och bönder hade sin identitet i sin samhällsklass snarare än i riket, och gifte sig sällan med varandra. Landet fick först vid denna tid ett gemensamt språk. Dessförinnan talade adeln en svenska uppblandad med utländska lånord som bönderna knappast förstod, och latinet hade haft en roll som det tryckta ordets språk. Vid 1800-talets mitt fick statskyrkan konkurrens av akademisk religionskritik och frikyrkor, som blev grunden till flera andra folkrörelser. Nationalismen kom att ersätta den lutherska religionen som överideologi, och förenade olika samhällsskikt, politiska ideologier, religiösa inriktningar och landsändar fram till mitten av 1900-talet.

De katastrofala konsekvenserna av 1930- och 1940-talens aggressiva nationalism (bland annat fascism) ledde till en motreaktion hos svenskar bort från nationalism. Därefter har istället demokrati, individualism och frånvaro av hierarkier roller som landets överideologi. Även jämställdhet har en stark ideologisk ställning hos svenskar. Den svenska kulturen är idag mångkulturell och individuell. Landets starka sekularism innebär att religion numera ses som en privatsak. I ett internationellt perspektiv anger få svenskar att de är troende, runt en femtedel, men det lutherska och väckelsefromma kulturarvet anses fortfarande ha betydelse för värderingar, ekonomi och arbetsmoral. Respekt för Sveriges lagar och de politiska institutionerna jämte det svenska språket utgör idag grunden för den svenska identiteten.[63][64][66][67][68]

Begreppsöversikt

[redigera | redigera wikitext]

Vad som gör en individ svensk är inte entydigt. Det är beroende på sammanhang och tidpunkt och kan definieras utifrån flera olika begrepp.

Medborgarskap

[redigera | redigera wikitext]

Medborgare i staten Sverige är ett rättsligt förhållande mellan individen och den svenska staten. Medborgarskapet är förknippat med rättigheter och skyldigheter för både individen och staten. Det är det formella medlemskapet i det svenska samhället och en grund för den svenska demokratin.[69]

Nationalitet

[redigera | redigera wikitext]

Att vara en del i den svenska nationen likställs oftast med svenskt medborgarskap, i juridisk mening, och enligt den moderna statsnationella uppfattningen. Även om nationen i vardagligt tal är synonymt med ett erkänt eller utropat land som gör anspråk på ett territorium, så kan en nation, enligt den äldre etnonationella uppfattningen, även definieras som en gruppidentitet för individer och bygger på tillhörighet till en nation framför andra. Statsnationalismen bygger således sin samhörighet och gruppsolidaritet på medborgarskap, medan etnonationalismen bygger samhörighet med nationalstaten och på solidaritet inom eller med den dominerande folkgruppen, se nedan.[70][71] [72]

Befolkningen i en stat eller nationalstat består av flera olika etniska grupper. Den svenska nationella tillhörigheten kan skapas genom att bo i Sverige, tala det svenska språket, dela grundläggande svenska värderingar och till vardags delta i aktiviteter som stödjer Sveriges existens, såsom att betala skatt, militärtjänstgöring, högtidlighålla svenska helgdagar och högtider eller heja på svenska idrottare och idrottslag. Det är aktiviteter som bygger samhörighet med nationen.[70][71] [72]

Etnicitet

[redigera | redigera wikitext]

Etniska svenskar är en delmängd av det mer inkluderande begreppet svenskar. En etnisk svensk definieras utifrån individens självidentifikation och känsla av tillhörighet i svenskar som etnisk grupp. Den etniska gruppen svenskar definieras i sin tur av språk, kultur och gemensam historia. Gruppens kultur kan stå för en livsstil med särskilda symboler, seder och bruk, vissa normer, ideal och värderingar men också världsbilder och verklighetsuppfattningar. Ordet etnicitet avser i vissa källor individens etniska identitet, i andra källor en etnisk grupp som definierar sig som skild från andra vad gäller ursprung och kultur. Individens etniska tillhörighet ska inte sammanblandas med dennes biologiska arv, ursprung och medfödda utseendemässiga särdrag.[d] Individer med annan härkomst kan assimileras in i en etnisk grupp, vilken i sin tur kan vara definierad genom religion, geografisk härkomst och släktskap.[e] Också kroppsliga uttryck, såsom frisyr och klädval, kan vara utmärkande för den etniska gruppen. Den etniska gruppen har, främst historiskt och i vardagsspråk,[f] även definierats utifrån biologiskt ursprung och medfött utseende, såsom hud- och hårfärg, utan att detta behöver definiera individens etniska tillhörighet. Till vardags kan svenskar[g] alltjämt beskrivas som långa, blonda och blåögda, boende i röda stugor, vilket är seglivade mytiska stereotyper som inte ens stämmer på majoriteten av befolkningen.[73][74][75][76][77][71][78][79]

Etnicitet är ett föränderligt och mångtydigt begrepp som betyder olika saker för olika individer vid olika tidpunkter i historien. I modern forskning anses etnicitet inte vara något som människor ärver eller bär med sig, utan etniciteten skapas och konstrueras i olika kontexter och situationer.[80] Svensk etnicitet kan sägas vara historiskt skapade kulturella och sociala sätt att vara svensk.[73] Vad som exakt definierar en etnisk svensk finns det inget entydigt svar på. En individ kan identifiera sig som etnisk svensk men vara medborgare i andra stater eller nationer än den svenska, såsom exempelvis vissa svenskamerikaner.[71][77][76]

Det är inte ovanligt att medlemmar av etniska minoriteter i Sverige har varit tvåspråkiga och upprätthållit dubbla kulturella identiteter under flera generationer, och att invandrarungdomar utvecklar en multikulturell identitet – och betraktar sig som del i den svenska kulturen.[81][82][83] En individ kan således inneha flera etniska identiteter utöver den svenska.[84] En etnisk svensk kan definieras dels utifrån individens upplevelse, dels utifrån omvärldens betraktelse. Tillhörigheten till en etnisk grupp kan vara sakligt grundad eller ej, och vara svag eller stark.[85]

Folkgrupp

[redigera | redigera wikitext]

Den svenska folkgruppen eller det svenska folket har olika definition i olika sammanhang. I folkrätten avser folk vanligtvis en etnisk, religiös eller språklig grupp. Folk kan också avse en större mängd människor som har gemensam kultur och gemensamma (ekonomiska) intressen och som ofta utgör en nation.[86][87] En folkgrupp kan definieras som en grupp av människor med vissa gemensamma drag t.ex. hud­färg, etnicitet, nationalitet eller tro.[88]

I befolkningsstatistik avser Sveriges befolkning alla som är folkbokförda i Sverige, eller som har räknats i en folkräkning, alternativt prognoser av detta antal.[89] I politisk statistik kan svenska folket avse alla som är röstberättigade i riksdagen, det vill säga vuxna medborgare som är eller har varit folkbokförda i Sverige, eller alla som röstar i ett svenskt val.[90] Den gemensamma nämnaren för den svenska folkgruppen och det svenska folket är landet Sverige med dess historiskt varierande geografiska utbredning.[91]

Ulf Johansson Dahre, docent i socialantropologi, menar att en folkgrupp kan definieras utifrån objektiva kriterier, identitetskriterier, eller utifrån en subjektiv uppfattning, identitetskänsla. Han lyfter fram sex kriterier som särskilt viktiga för identitetskänslan.[86]

  • Ett kollektivt namn, i det här fallet svenskar.
  • En gemensam härstamningsmyt, Myten ska svara på frågan; varför är vi alla lika och varför hör vi ihop?
  • En gemensam historia. Att historien är autentisk är inte väsentligt. Den hör alltså ihop mer med mytologin än vad vi i allmänhet menar med historia som vetenskaplig disciplin.
  • En distinkt gemensam kultur.
  • Ett förhållande till ett särskilt territorium, vilket inte behöver innebära att gruppen ifråga är i besittning av området. Det viktiga är det geografiska symbolvärdet. Politisk makt och utövning kräver däremot ett definierat område.
  • En solidaritetskänsla, det kanske viktigaste kriteriet. Utan solidaritetskänsla finns inga folkgrupper som håller ihop och kan ställa krav på sin omgivning.

Majoritetsbefolkning

[redigera | redigera wikitext]

Sveriges majoritetsbefolkning eller majoritetssvenskar är en exkluderande delmängd i det mer inkluderande begreppet Sveriges befolkning. Trots att människor kan ha fler identiteter än en[92], kontrasterar flera svenska forskare Sveriges majoritetsbefolkning mot dem som främst identifieriar sig med en etnisk eller språklig minoritet[93][94] eller som statistiskt tillhör en invandrargrupp.[95]

I en kontext av kritisk ras- och vithetsforskning beskriver Tobias Hübinette med flera forskare Sveriges majoritetsbefolkning som en vit rasiell identitet. Han exkluderar utlandsadopterade från den vita majoriteten, men inkluderar adoptivbarn med svensktalande familjeanknytning i begreppet etnisk-kulturell svensk.[96][73]

Befolkningsgrupper i Sverige

[redigera | redigera wikitext]

I Sverige förs ingen officiell befolkningsstatistik över antal svenskar som etnisk grupp, men över antal invånare med svensk bakgrund, uppskattningar av antal svensktalande, med mera:[97]

  • Antal invånare med svenska som modersmål uppskattades till 8 000 000 år 2012.[4][98]
  • Antal svenska medborgare folkbokförda i Sverige uppgick 2022 till drygt 9,64 miljoner individer.[99]
  • Antal med svensk bakgrund, det vill säga som är inrikes födda med minst en inrikes född förälder, var 7 699 754 år 2021.[100]
  • Antal som är inrikes födda med två inrikes födda föräldrar var 6 894 414 år 2021.[100]
  • Antal röstberättigade i riksdagsval, vilket kräver att man är vuxen, har svenskt medborgarskap och varit folkbokförd i Sverige, var 7 775 390 år 2022.[101]
  • Antal röstberättigade i kommunval, vilket bland annat kräver att man är vuxen, och har varit folkbokförd i Sverige i tre år i följd före valdagen eller är EU-medborgare, var 8 196 423 år 2022[101]

Språkliga minoriteter

[redigera | redigera wikitext]

Personer av svensk nationalitet innefattar även samer (mellan 17 000 och 20 000 personer i Sverige[8], varav 6 000 hade samiskt modersmål år 2012[102][103]), som har status av urfolk eftersom deras befolkning "är lika gammal som eller äldre än landets majoritetsbefolkning".[104]

Ytterligare fyra erkända språkliga minoriteter har funnits mycket länge i landet:[105][102][103]

Följande nordiska varieteter beskrivs ibland som egna språk, men saknar officiell status som minoritetsspråk:[102][103]

Utländsk bakgrund

[redigera | redigera wikitext]
Fördjupning: Sveriges demografi § Etnicitet och Utländsk bakgrund

Av svenska medborgare folkbokförda i Sverige är 1 168 202 personer, eller omkring &&&&&&&&&&&&&011.30000011,3 procent, utrikes födda (år 2019),[106] och kallas ibland nya svenskar.[107] Av Sveriges befolkning, det vill säga personer som har haft uppehållstillstånd i minst ett år, är 2 019 733 eller 19,6 procent utrikes födda (år 2019). År 2019 var antalet inrikes födda med två utrikes födda föräldrar 615 234 personer eller 6,0 procent av befolkningen.[106] Baserat på födelseland är de största immigrantgrupperna sverigefinländare (inklusive språkgrupperna sverigefinlandssvenskar och sverigefinnar), -irakier, -syrier, -polacker, -iranier, -jugoslaver, -somailer, -tyskar, -turkar, -norrmän, -danskar och -thailändare.[108][8]

Följande modersmål uppskattas av lingvisten Mikael Parkvall vara vanligast i Sverige, förutom svenska:

Största språkgrupper i Sverige (förutom svenska) - Uppskattat antal svenska invånare
Modersmål 2006[109][103] 2012[102]
Finska och meänkieli 235 000 200 000
Arabiska 93 000 155 000
Bosniska, kroatiska, serbiska och montenegrinska 113 000 130 000
Kurdiska 66 000 84 000
Polska 49 000 76 000
Spanska 65 000 75 000
Persiska 59 000 74 000
Tyska 64 000 72 000
Danska 54 000 57 000
Norska 56 000 54 000
Engelska 44 000 54 000
Somaliska 25 000 53 000
Arameiska 36 000 52 000
Turkiska 34 000 45 000
Albanska 49 000 39 000
Thailändska 16 000 30 000
Ryska 19 000 29 000
Ungerska 21 000 24 000
Kantonesiska 14 000 20 000

Utlandssvenskar

[redigera | redigera wikitext]
Länder med betydande svensk befolkning och ättlingar.
  Sverige
  + 1 000 000
  + 100 000
  + 10 000
  + 1 000

Personer med svenska som modersmål, vars förfäder har bott i svenskbygder som historiskt har varit en del av Sverige, framför allt i Finland men även i Estland, kallar sig finlandssvenskar respektive estlandssvenskar men sällan svenskar. De utgör nationella minoriteter i dessa länder och deras svenska dialekt är i allmänhet inte rikssvensk. Icke finsktalande finlandssvenskar kan vara finländare men inte finnar. En grupp estlandssvenskar tvångsförflyttades till Gammalsvenskby i Ukraina där svensktalande ättlingar lever kvar.

Personer som har utvandrat från Sverige identifierar sig ofta som svenskar och kallas utlandssvenskar. Ättlingar till dessa som har bevarat språk och traditioner och bildar en större gemenskap kan också betrakta sig som svenskar,[7] och som en namngiven etnisk grupp, exempelvis Australiensvenskar, svenskkanadensare eller svenskamerikaner.[110] Ättlingar till utvandrade svenskar i allmänhet kallas svenskättlingar. Enligt en uppskattning från United States Census Bureau har 3,6 miljoner amerikaner svenskt ursprung (2020).[111]

Termen utlandssvenskar används också för svenska medborgare som är bosatta i andra länder oavsett om de avser att återvända till Sverige i framtiden.

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ 10,52 miljoner folkbokförda i Sverige 2022; varav 881 000 utländska medborgare; plus 685 000 utlandssvenskar
  2. ^ inklusive omkring 300 000 som talar svenska men inte är svenska medborgare
  3. ^ Totalt 685 000 utlandssvenskar
  4. ^ MSB; "Centralt är att etnicitet i modern forskning inte anses vara något som människor ärver eller bär med sig, utan etniciteten skapas och konstrueras i olika kontexter och situationer
  5. ^ Nordiska Museet; "Etnicitet används idag för att beskriva tillhörighet till en grupp som definierar sig som skild från andra vad gäller ursprung och kultur. Gruppens ursprung kan syfta på släktskap, historia eller geografisk härkomst."
  6. ^ Nationalencyklopedin: "En nutida definition ser etnicitet som en aspekt av en social relation mellan grupper av människor vilka ser sig själva som kulturellt distinkta i relation till andra grupper."
  7. ^ Anna Blomster; "In this way, the rural idyll, with the red cottage inhabited by blonde and blue-eyed ethnic Swedes, remains as a surprisingly seldom-contested motif in educational material."

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”Befolkningsstatistik”. SCB. https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningens-sammansattning/befolkningsstatistik/. 
  2. ^ ”Utländska medborgare efter år”. SCB. http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__BE__BE0101__BE0101F/UtlmedbR/table/tableViewLayout1/?rxid=20a6d62c-45be-4fd3-8a6e-0fc6b433877f. Läst 27 februari 2022. 
  3. ^ [a b c d e f g h] ”Kartläggning av svenskar i världen 2022”. Svenskar i Världen. https://www.sviv.se/wp-content/uploads/2022/07/Kartlaggning-2022_Svenskar-i-varlden.pdf. 
  4. ^ [a b] ”Här är 20 största språken i Sverige”. Språktidningen. 29 mars 2016. Arkiverad från originalet den 21 maj 2021. https://web.archive.org/web/20210521100548/https://spraktidningen.se/blogg/har-ar-20-storsta-spraken-i-sverige. Läst 26 juni 2018. 
  5. ^ ”Svenska kyrkan i siffror”. Svenska kyrkan. https://www.svenskakyrkan.se/statistik. 
  6. ^ ”SVENSK”. Svenska Akademiens ordbok. https://svenska.se/saob/?id=S_14945-0133.z269&pz=7. Läst 15 maj 2018. 
  7. ^ [a b] ”UTLANDSSVENSKENS SJÄL – IDENTITETEN VILAR PÅ VÄRDEGRUNDEN”. Svenskar i Världen. http://www.sviv.se/blog/2015/08/utlandssvenskens-sjal-identiteten-vilar-pa-vardegrunden/. Läst 15 maj 2018. 
  8. ^ [a b c] ”Sweden facts, information, pictures | Encyclopedia.com articles about Sweden” (på engelska). www.encyclopedia.com. https://www.encyclopedia.com/places/germany-scandinavia-and-central-europe/scandinavian-political-geography/sweden#ETHNIC_GROUPS. Läst 18 juni 2018. ”Ethnic groups: The Swedes are primarily Scandinavians of Germanic origin. There are about 17,000 to 20,000 Sami (Lapps) within the country. The remaining 12% of the population is comprised of foreign-born or first-generation immigrants, including Finns in the north, Danes, Iraqis, Iranians, Norwegians, Greeks, and Turks.” 
  9. ^ Beowulf, första delen, vers 2380
  10. ^ ”Västgötalagen”. Arkiverad från originalet den 9 maj 2001. https://web.archive.org/web/20010509215124/http://hem.passagen.se/peter9/lag/vgkyrk.html. Läst 10 november 2009. 
  11. ^ Alexandersson, Pär (2018-01-24) (på danska). Moder Sveas historia: Den svenska nationspersonifikationen under fem sekler. Books on Demand. ISBN 9789177852094. https://books.google.se/books?id=qbxIDwAAQBAJ&pg=PA31&dq=svenskar+folkstam+svear+g%C3%B6tar&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwi27Zvxz93bAhWJ6CwKHRhTDOwQ6AEIWTAJ#v=onepage&q=svenskar%20folkstam%20svear%20g%C3%B6tar&f=false. Läst 18 juni 2018 
  12. ^ [a b] Frängsmyr Tore, red (1996). Norrländsk uppslagsbok: ett uppslagsverk på vetenskaplig grund om den norrländska regionen. Bd 4, [Regio-Övre]. Umeå: Norrlands univ.-förl. sid. 136. Libris 1610874. ISBN 91-972484-2-8
  13. ^ [a b] Mittnik, Alissa; Wang, Chuan-Chao; Pfrengle, Saskia; Daubaras, Mantas; Zariņa, Gunita; Hallgren, Fredrik (2018-01-30). ”The genetic prehistory of the Baltic Sea region” (på engelska). Nature Communications 9 (1): sid. 442. doi:10.1038/s41467-018-02825-9. ISSN 2041-1723. https://www.nature.com/articles/s41467-018-02825-9. Läst 5 mars 2024. ”Settlement of the Eastern Baltic and Scandinavia by mobile foragers started after the retreat of the glacial ice sheets around 11,000 years before present...Archaeological evidence for the settlement of Scandinavia suggests both a route through southern Scandinavia and a route along the northern coast of Fennoscandia”. 
  14. ^ Karin Bojs (2015), Min europeiska familj: De senaste 54 000 åren.
  15. ^ Karin Bojs, Mannen med yxan kom hit med en helt ny tid, Dagens nyheter 2015-06-13
  16. ^ ”Karin Bojs: Fjärde vågen bidrog till finnar och samer”. DN.SE. 25 mars 2018. https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/karin-bojs-fjarde-vagen-bidrog-till-finnar-och-samer/. Läst 26 juli 2019. 
  17. ^ Lappalainen, T.; Laitinen, V.; Salmela, E.; Andersen, P.; Huoponen, K.; Savontaus, M.-L. (2008-05). ”Migration Waves to the Baltic Sea Region” (på engelska). Annals of Human Genetics 72 (3): sid. 337–348. doi:10.1111/j.1469-1809.2007.00429.x. ISSN 0003-4800. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1111/j.1469-1809.2007.00429.x. Läst 20 juni 2018. 
  18. ^ Arpi, Ivar (5 mars 2017). ”Svenskarnas många förfäder”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/svenskarnas-manga-forfader. Läst 9 december 2019. 
  19. ^ [a b] Karlsson, Andreas O.; Wallerström, Thomas; Götherström, Anders; Holmlund, Gunilla (2006-08). ”Y-chromosome diversity in Sweden – A long-time perspective” (på engelska). European Journal of Human Genetics 14 (8): sid. 963–970. doi:10.1038/sj.ejhg.5201651. ISSN 1476-5438. https://www.nature.com/articles/5201651. Läst 9 december 2019. 
  20. ^ Aubin, Hermann. "History of Europe: Barbarian migrations and invasions The Germans and Huns". Encyclopædia Britannica Online. Hämtad 13 Juli 2018.
  21. ^ Waldman, Carl; Mason, Catherine (2006). pp. 830–831. Encyclopedia of European Peoples. Infobase Publishing. ISBN 978-1438129181.
  22. ^ Schmidt, Karl Horst (1991). "The Celts and the Ethnogenesis of the Germanic People". Historische Sprachforschung. Vandenhoeck & Ruprecht. 104 (1): 129–152. JSTOR 40849016
  23. ^ Sørensen, Marie Louise Stig. "History of Europe: The Bronze Age". Encyclopædia Britannica Online. Hämtad 13 Juli 2018.
  24. ^ Noreen, A. Nordens äldsta folk- och ortnamn (i Fornvännen 1920 sid 32).
  25. ^ Hellquist, Elof. 1922. Svensk etymologisk ordbok. Svear
  26. ^ Ström, Folke: Nordisk Hedendom, Studentlitteratur, Lund 2005, ISBN 91-44-00551-2
  27. ^ Eriksson, Benny (9 maj 2016). "Mytisk extremvinter visade sig stämma". SVT. Hämtad 9 augusti 2021.
  28. ^ Bruce-Mitford, Rupert (1974). Aspects of Anglo-Saxon Archaeology: Sutton Hoo and Other Discoveries. London: Victor Gollancz.
  29. ^ Wladyslaw Duczko (1 January 2004). Viking Rus: Studies on the Presence of Scandinavians in Eastern Europe. BRILL. pp. 67–70.
  30. ^ Blöndal, Sigfús (2007-04-16). The Varangians of Byzantium. Cambridge University Press. p. 1-6.
  31. ^ Hakluyt, Richard (1893). Morley, Henry (ed.). The Discovery of Muscovy. From the Collections of Richard Hakluyt. With the Voyages of Ohthere and Wulfstan from King Alfred’s Orosius. Cassell & Company, Ltd.
  32. ^ Bagge, Sverre (2005) "The Scandinavian Kingdoms". In The New Cambridge Medieval History. Eds. Rosamond McKitterick et al. Cambridge University Press, 2005. ISBN 0-521-36289-X, p. 724
  33. ^ Fortescue, Michael D. Historical linguistics 2003: selected papers from the 16th International Conference on Historical Linguistics, Copenhagen, 11–15 August 2003. John Benjamins Publishing Company 2005. p. 258.
  34. ^ ”Beviljade uppehållstillstånd översikter”. www.migrationsverket.se. https://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Statistik/Beviljade-uppehallstillstand-oversikter.html. Läst 20 juni 2019. 
  35. ^ ”Beviljade uppehållstillstånd asyl”. www.migrationsverket.se. https://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Statistik/Asyl.html. Läst 20 juni 2019. 
  36. ^ Repitsch, Maria (24 oktober 2019). ”50 år sedan tidernas största arbetskraftsinvandring till Sverige”. Sveriges Radio (Stockholm: Sveriges Radio Aktiebolag). https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=185&artikel=7327762. Läst 26 februari 2020. 
  37. ^ Waara, Joachim (2012). ”2.3.3 Statistisk översikt - Arbetskraftsinvandringen 1945-1972”. Svenska Arbetsgivareföreningen och arbetskraftsinvandringen 1945-1972. Göteborg: Göteborgs universitet. sid. 41. ISBN 978-91-86217-06-8. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/29098/3/gupea_2077_29098_3.pdf. Läst 27 februari 2020 
  38. ^ Nilsson, Åke (2004). Demografiska rapporter 2004:5: Efterkrigstidens invandring och utvandring. Stockholm: Statistiska centralbyrån, Enheten för demografisk analys och jämställdhet. sid. 19. http://share.scb.se/ov9993/data/publikationer/statistik/_publikationer/be0701_1950i02_br_be51st0405.pdf. 
  39. ^ Nilsson, Åke (2004). Demografiska rapporter 2004:5: Efterkrigstidens invandring och utvandring. Stockholm: Statistiska centralbyrån, Enheten för demografisk analys och jämställdhet. sid. 20. http://share.scb.se/ov9993/data/publikationer/statistik/_publikationer/be0701_1950i02_br_be51st0405.pdf. 
  40. ^ ”Arbetskraftsinvandringen historiskt”. migrationsinfo.se. Andreas Bergström. 29 april 2016. Arkiverad från originalet den 22 september 2022. https://web.archive.org/web/20220922081835/https://www.migrationsinfo.se/arbetsmarknad/arbetskraftsinvandring/historiskt/. Läst 26 februari 2020. 
  41. ^ ”Skandinaver er de mest ur-europæiske” (på da-DK). videnskab.dk. 7 oktober 2018. https://videnskab.dk/kultur-samfund/skandinaver-er-de-mest-ur-europaeiske/. Läst 5 mars 2024. 
  42. ^ Seguin-Orlando, Andaine; Korneliussen, Thorfinn S.; Sikora, Martin; Malaspinas, Anna-Sapfo; Manica, Andrea; Moltke, Ida (2014-11-28). ”Genomic structure in Europeans dating back at least 36,200 years” (på engelska). Science 346 (6213): sid. 1113–1118. doi:10.1126/science.aaa0114. ISSN 0036-8075. https://www.science.org/doi/10.1126/science.aaa0114. Läst 5 mars 2024. 
  43. ^ [a b] Salmela, Elina; Lappalainen, Tuuli; Liu, Jianjun; Sistonen, Pertti; Andersen, Peter M.; Schreiber, Stefan (2011-feb-09). ”Swedish Population Substructure Revealed by Genome-Wide Single Nucleotide Polymorphism Data” (på engelska). PLOS ONE 6 (2): sid. e16747. doi:10.1371/journal.pone.0016747. ISSN 1932-6203. PMID 21347369. PMC: PMC3036708. https://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0016747. Läst 9 december 2019. 
  44. ^ ”Different genetic components in the Norwegian population revealed by the analysis of mtDNA and Y chromosome polymorphisms”. Nature. 13 augusti 2002. doi:10.1038/sj.ejhg.5200834. Arkiverad från originalet den 27 september 2011. https://web.archive.org/web/20110927060758/http://hpgl.stanford.edu/publications/EJHG_2002_v10_521-529.pdf. Läst 27 september 2011. 
  45. ^ Tillmar, Andreas O.; Coble, Michael D.; Wallerström, Thomas; Holmlund, Gunilla (2010-03-01). ”Homogeneity in mitochondrial DNA control region sequences in Swedish subpopulations” (på engelska). International Journal of Legal Medicine 124 (2): sid. 91–98. doi:10.1007/s00414-009-0354-7. ISSN 1437-1596. https://doi.org/10.1007/s00414-009-0354-7. Läst 9 december 2019. 
  46. ^ ”Frågor om autosomalt DNA | SSGG (Svenska Sällskapet för Genetisk Genealogi) - Nätverket för DNA-släktforskning”. ssgg.se. Arkiverad från originalet den 20 juni 2018. https://web.archive.org/web/20180620124824/http://ssgg.se/fragor-och-svar/#autosomalt. Läst 20 juni 2018. 
  47. ^ http://cebp.aacrjournals.org/content/16/5/956.full | Lactase Persistence, Dietary Intake of Milk, and the Risk for Prostate Cancer in Sweden and Finland
  48. ^ Örebro universitet (10 december 2010). ”Ny undersökning: 14 procent av svenskarna är laktosintoleranta”. forskning.se. https://www.forskning.se/2010/12/10/ny-undersokning-14-procent-av-svenskarna-ar-laktosintoleranta/. Läst 5 mars 2024. 
  49. ^ Haak, Wolfgang; Lazaridis, Iosif; Patterson, Nick; Rohland, Nadin; Mallick, Swapan; Llamas, Bastien (2015-03-02). ”Massive migration from the steppe was a source for Indo-European languages in Europe” (på engelska). Nature 522 (7555): sid. 207–211. doi:10.1038/nature14317. ISSN 0028-0836. https://www.nature.com/articles/nature14317. Läst 25 juni 2018. 
  50. ^ ”Indo-European Languages, The - Oxford Reference” (på engelska). doi:10.1093/acref/9780199661282.001.0001/acref-9780199661282-e-601#. http://www.oxfordreference.com/view/10.1093/acref/9780199661282.001.0001/acref-9780199661282-e-601. Läst 25 juni 2018. 
  51. ^ [a b] ”Germanic Languages - Oxford Reference” (på engelska). doi:10.1093/acref/9780199661282.001.0001/acref-9780199661282-e-524. http://www.oxfordreference.com/view/10.1093/acref/9780199661282.001.0001/acref-9780199661282-e-524. Läst 25 juni 2018. 
  52. ^ ”germanska språk - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/germanska-spr%C3%A5k. Läst 25 juni 2018. 
  53. ^ Feist, Sigmund (1932). ”The Origin of the Germanic Languages and the Europeanization of North Europe”. Language (Linguistic Society of America) 8 (4): sid. 245–254. doi:10.2307/408831. ISSN 0097-8507. 
  54. ^ University of Copenhagen. ”Scandinavia's earliest farmers exchanged terminology with Indo-Europeans” (på engelska). phys.org. https://phys.org/news/2017-09-scandinavia-earliest-farmers-exchanged-terminology.html. Läst 31 juli 2023. 
  55. ^ Verdens eldste runestein funnet i Hole, hösten 2021, Historisk Museeum, Oslo
  56. ^ ”nordiska språk - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/nordiska-spr%C3%A5k. Läst 25 juni 2018. 
  57. ^ Graeme Davis Comparative syntax of old English and old Icelandic: linguistic, literary and historical implications, 2006, sidan 38.
  58. ^ nusvenska i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 3 juni 2017.
  59. ^ ”svenska dialekter - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/svenska-dialekter. Läst 25 juni 2018. 
  60. ^ ”lånord - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/l%C3%A5nord. Läst 25 juni 2018. 
  61. ^ ”slang - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/slang. Läst 25 juni 2018. 
  62. ^ ”ungdomsspråk - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/ungdomsspr%C3%A5k. Läst 25 juni 2018. 
  63. ^ [a b] Per Höjeberg, "Svensk identitet och nationalism i ett historiskt perspektiv", SO-rummet, 2015-09-02, version från 2018-01-13
  64. ^ [a b] Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, "Nationalromantiken", SO-rummet, 2014-06-10, version från 2018-01-13
  65. ^ 1800-talet och nationalismen i Sverige del 1 - Göticismen, skandinavismen och historieromantiken
  66. ^ forskning.se (12 april 2017). ”Svenskarna tror – men inte på Gud”. forskning.se. https://www.forskning.se/2017/04/12/svenskarna-tror-men-inte-pa-gud/. Läst 22 januari 2023. 
  67. ^ ”Sverige riskerar en stegrande värdekonflikt de närmaste åren”. www.dagenssamhalle.se. https://www.dagenssamhalle.se/opinion/perspektiv/sverige-riskerar-en-stegrande-vardekonflikt-de-narmaste-aren/. Läst 22 januari 2023. 
  68. ^ Oscarsson, Henrik Ekengren (9 juli 2019). ”Vad är viktigt för att vara verkligt svensk?”. https://politologerna.wordpress.com/2019/07/09/vad-ar-viktigt-for-att-vara-verkligt-svensk/. Läst 22 januari 2023. 
  69. ^ ”Vad innebär svenskt medborgarskap?”. www.migrationsverket.se. https://www.migrationsverket.se/Privatpersoner/Bli-svensk-medborgare/Vad-innebar-svenskt-medborgarskap.html. Läst 25 februari 2023. 
  70. ^ [a b] University, Utah State. ”Nations, States and Nation-States | Aggies GO” (på engelska). chass.usu.edu. https://chass.usu.edu/international-studies/aggies-go/nation-states. Läst 25 februari 2023. 
  71. ^ [a b c d] ”Nationalismens former - Forum för levande historia”. www.levandehistoria.se. https://www.levandehistoria.se/fakta/nationalism-och-historiebruk/nationalismens-former. Läst 25 februari 2023. 
  72. ^ [a b] Piattoeva, Nelli (2015-12-30). Anthony D Smith, Xiaoshuo Hou, John Stone, Rutledge Dennis, Polly Rizova. red (på engelska). Citizenship and Nationality. John Wiley & Sons, Ltd. sid. 1–4. doi:10.1002/9781118663202.wberen560. ISBN 978-1-118-66320-2. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/9781118663202.wberen560. Läst 25 februari 2023 
  73. ^ [a b c] Hübinette, Tobies; Hörnfeldt, Helena; Farahani, Fatani; León Rosales, René (2014). ”Om ras och vithet i ett samtida Sverige” (PDF). Mångkulturellt Centrum. http://www.tobiashubinette.se/ras_vithet_sverige.pdf. Läst 25 februari 2023. 
  74. ^ ”Are Swedes really tall, blonde and blue-eyed?” (på engelska). Sveriges Radio. 12 juli 2014. https://sverigesradio.se/artikel/5912864. Läst 25 februari 2023. 
  75. ^ 161385360554578 (5 juli 2018). ”They’re tall, slim, blonde and sporty… why Swedish people are so attractive” (på brittisk engelska). The Sun. https://www.thesun.co.uk/world-cup-2018/6693439/sweden-tall-blonde-attractive/. Läst 25 februari 2023. 
  76. ^ [a b] ”Nationella minoriteter - Nordiska museet”. nationellaminoriteter.nordiskamuseet.se. Arkiverad från originalet den 21 april 2014. https://web.archive.org/web/20140421222329/http://nationellaminoriteter.nordiskamuseet.se/etnicitet-identitet-kultur.htm. Läst 25 februari 2023. 
  77. ^ [a b] ”Etnicitet”. Forskning & Framsteg. 7 september 2012. https://fof.se/artikel/2012/8/etnicitet/. Läst 25 februari 2023. 
  78. ^ ”etnicitet - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/etnicitet. Läst 3 mars 2023. 
  79. ^ Blomster, Anna (2016-01-01). In a Red Little Cottage: Icons of Identity and Nation in Sweden. https://www.academia.edu/64696343/In_a_Red_Little_Cottage_Icons_of_Identity_and_Nation_in_Sweden. Läst 4 mars 2023. 
  80. ^ ”Kriskommunikation i ett globalt samhälle” (PDF). Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap MSB. 2008. sid. 23. https://rib.msb.se/filer/pdf/26149.pdf. Läst 26 februari 2023. 
  81. ^ Karl-Olov Arnstberg, Billy Ehn, Etniska minoriteter i Sverige förr och nu, LiberLäromedel, 1976, sidan 12
  82. ^ Nordisk judaistik - Volym 24–26, Sida 144 och 151
  83. ^ Ålund, Aleksandra (1997-01-01). Multikultiungdom: Kön, Etnicitet, Identitet. ISBN 9144002211. https://www.researchgate.net/publication/290340434_Multikultiungdom_Kon_Etnicitet_Identitet. Läst 18 juni 2018 
  84. ^ Gränser : populärvetenskapliga föreläsningar hållna under Humanistdagarna den 4-5 oktober 2003. Humanistiska fakultetsnämnden, Göteborgs universitet. 2003. ISBN 91-7360-318-X. OCLC 186125211. https://www.worldcat.org/oclc/186125211. Läst 25 februari 2023 
  85. ^ Runblom, Harald (30 november 2006). ”En granskning av hur etnisk tillhörighet framställs i ett urval av läroböcker” (PDF). Skolverket. https://www.skolverket.se/download/18.6bfaca41169863e6a6582a5/1553961645561/Etnisk%20tillh%C3%B6righet.pdf. Läst 25 februari 2023. 
  86. ^ [a b] Johansson Dahre, Ulf (1992). ”Om folk och minoriteter i folkrätten”. Svensk Juristtidning. https://svjt.se/svjt/1992/467. Läst 26 februari 2023. 
  87. ^ ”folk | SO | svenska.se”. https://svenska.se/so/?id=120403&pz=7. Läst 26 februari 2023. 
  88. ^ ”folkgrupp | SO | svenska.se”. https://svenska.se/so/?id=120436&pz=7. Läst 26 februari 2023. 
  89. ^ ”Befolkning”. Statistiska Centralbyrån. https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/. Läst 19 mars 2023. 
  90. ^ ”18 år sedan svenska folket sa sitt”. Statistiska Centralbyrån. https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2021/18-ar-sedan-svenska-folket-sa-sitt/. Läst 19 mars 2023. 
  91. ^ ”folk - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/folk. Läst 25 februari 2023. 
  92. ^ ”Vem är same?”. samer.se. https://samer.se/1079. Läst 27 februari 2023. 
  93. ^ Dahlström, Edmund (1967). ”Samerna i det svenska samhället”. Sociologisk Forskning 4 (1): sid. 1–23. ISSN 0038-0342. https://www.jstor.org/stable/20851336. Läst 2 mars 2023. ”Det kan vara lampligt att urskilja tre aspekter hos minoritetsgruppen i forhållande till majoritetsbefolkningen. Minoriteten ar i någon utsträckning segregerad i ett särsamhälle. ... Minoritetens medlemmar ar i någon utsträckning bärare av en särkultur. ... Medlemmarna i en minoritet ar i någon utsträckning medvetna om sin tillhörighet och den kulturella särarten, känner gemenskap och identitet med gruppen och uppvisar bundenhet, förankring, beroende och lojalitet i förhållande till minoritetsgruppen. Låt oss kalla denna sida for den etniska identiteten.”. 
  94. ^ Birger, Korhonen, Olavi Winsa, (1997). Språkliga och kulturella gränser i Nordskandinavien : två uppsatser. Umeå universitet, Humanistiska fakulteten. OCLC 1234372536. https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:716689/FULLTEXT02. Läst 2 mars 2023. ”Finska tornedalingar blir en del av majoriteten och svenska tornedalingar bildar minoritet” 
  95. ^ Soininen, Maritta (2006). Partierna nominerar: exkluderingens mekanismer - etnicitet och representation : rapport av Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering. Norstedts Juridik AB. ISBN 978-91-38-22580-6. https://books.google.se/books?id=d6Hs619JlUMC&pg=PA208&dq=%22+majoritetsbefolkningen%22+invandrargrupper&hl=en&sa=X&ved=2ahUKEwim1YCb2739AhXaSPEDHSqiDwcQ6AF6BAgFEAI#v=onepage&q=%22%20majoritetsbefolkningen%22%20invandrargrupper&f=false. Läst 2 mars 2023. ”skillnaderna mellan den statistiskt konstruerade kategorin "invandrare" och majoritetsbefolkningen som helhet” 
  96. ^ Hübinette, Tobias; Tigervall, Carina (2009-10-09). ”To be Non-white in a Colour-Blind Society: Conversations with Adoptees and Adoptive Parents in Sweden on Everyday Racism” (på engelska). Journal of Intercultural Studies. doi:10.1080/07256860903213620. https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/07256860903213620. Läst 2 mars 2023. 
  97. ^ "Går det att tala om 'etnisk svenskhet'?": "Generaldirektören Stefan Lundgren konstaterar att SCB inte använder sig av begreppet etnicitet. 'Vi har uppgifter om var människor är födda, i vilket land man är född, och medborgarskap. Men vi har inga uppgifter om etnicitet och det är inte något vi presenterar i statistik, säger han till SvD.' "
  98. ^ Mikael, Parkvall, (2009). ”Sveriges språk - vem talar vad och var?”. DIVA. http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=1&pid=diva2:225395&dswid=-4424. Läst 26 juni 2018. 
  99. ^ ”Statistikdatabasen - Välj tabell”. www.statistikdatabasen.scb.se. https://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__BE__BE0101/. Läst 26 februari 2023. 
  100. ^ [a b] ”Statistikdatabasen - SCB”. www.statistikdatabasen.scb.se. https://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/. Läst 4 mars 2023. 
  101. ^ [a b] https://web.archive.org/web/20220902112948/https://www.val.se/valresultat/riksdag-region-och-kommun/2022/radata-och-statistik.html#rostberattigade12aug
  102. ^ [a b c d] ”Här är 20 största språken i Sverige”. Språktidningen. 29 mars 2016. Arkiverad från originalet den 21 maj 2021. https://web.archive.org/web/20210521100548/https://spraktidningen.se/blogg/har-ar-20-storsta-spraken-i-sverige. Läst 26 juni 2018. 
  103. ^ [a b c d] Mikael, Parkvall, (2009). ”Sveriges språk - vem talar vad och var?”. DIVA. http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=1&pid=diva2:225395&dswid=-4424. Läst 26 juni 2018. 
  104. ^ ”Regeringens proposition 1976/77:80 om insatser för samerna”. Sveriges Riksdag. 17 februari 1977. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Propositioner-och-skrivelser/om-insatser-for-samerna_G00380/?html=true. Läst 19 december 2014. .
  105. ^ Riksdagsförvaltningen. ”Nationella minoriteter i Sverige Konstitutionsutskottets Betänkande 1999/2000:KU6 - Riksdagen”. www.riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/arende/betankande/nationella-minoriteter-i-sverige_GN01KU6. Läst 25 juni 2018. 
  106. ^ [a b] ”Befolkningsstatistik i sammandrag 1960–2017”. Statistiska Centralbyrån. https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningens-sammansattning/befolkningsstatistik/pong/tabell-och-diagram/helarsstatistik--riket/befolkningsstatistik-i-sammandrag/#Fotnoter. Läst 18 juni 2018. 
  107. ^ Ålund, Aleksandra (1997-01-01). Multikultiungdom: Kön, Etnicitet, Identitet. ISBN 9144002211. https://www.researchgate.net/publication/290340434_Multikultiungdom_Kon_Etnicitet_Identitet. Läst 18 juni 2018 
  108. ^ ”Finland och Irak de två vanligaste födelseländerna bland utrikes födda”. Statistiska Centralbyrån. https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2016/Finland-och-Irak-de-tva-vanligaste-fodelselanderna-bland-utrikes-fodda/. Läst 25 maj 2020. 
  109. ^ ”Sveriges största språk”. Språktidningen. 9 februari 2012. Arkiverad från originalet den 9 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190609092421/http://spraktidningen.se/blogg/sveriges-storsta-sprak. Läst 10 juni 2019. 
  110. ^ ”Ethnic group - Overview - Oxford Reference” (på engelska). doi:10.1093/oi/authority.20110803095759513. http://www.oxfordreference.com/view/10.1093/oi/authority.20110803095759513. Läst 26 juni 2018. 
  111. ^ ”Explore Census Data”. data.census.gov. United States Census Bureau. https://data.census.gov/table?t=Ancestry&d=ACS+5-Year+Estimates+Detailed+Tables&tid=ACSDT5Y2020.B04006. Läst 27 februari 2023. 
v • r
Svenskar
Diaspora
Asien
Europa
Nordamerika
Oceanien
Sydamerika
Se även: Sveriges demografi, utlandssvenskar och svenskättling
v • r
Sveriges demografi
Befolkning
Majoritetsbefolkning
Nationella minoriteter
Sveriges historia · Sveriges migrationshistoria · Språk i Sverige · Minoritetsspråk i Sverige
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Svenskar&oldid=56117980”