Hoppa till innehållet

Sko- och läderarbetarnas förbund

Från Wikipedia
Sko- och läderarbetarnas förbund
Historia
Grundat1888
Upplöst1972
HuvudorganisationLandsorganisationen, LO. Anslutning 1899.
Övrigt
Förbundstidning Skoarbetaren: organ för Svenska skoarbetareförbundet. Stockholm: Svenska skoarbetareförbundet. 1899-1943. Libris 751936 

Sko- och läderarbetarnas förbund var ett svenskt fackförbund inom Landsorganisationen (LO) som ursprungligen bildades 1888 under namnet Skomakeriarbetareförbundet i Sverige och namnändrades först till Svenska skoarbetareförbundet, sedan till Svenska sko- och läderindustriarbetareförbundet för att till sist kallas Sko- och läderarbetarnas förbund. Förbundet upplöstes 1972 då det gick upp i Beklädnadsarbetarnas förbund.

Bakgrund

[redigera | redigera wikitext]

Då förbundet bildades 1888 fanns ännu inga skofabriker och förbundet får ses som en fortsättning på de gesällskap som fanns under skråtiden. De första maskinerna kom 1890 och fabriker uppstod i snabb takt på 1890-talet, så att det redan 1894 fanns omkring 1000 fabriksarbetare inom skoindustrin.

Historia

[redigera | redigera wikitext]
  • 1882 bildades Stockholms skomakeriarbetarefackförening som var den första.
  • 1888 tog Stockholmsföreningen initiativ till en konferens, sedan föreningar bildats på flera håll, och Skomakeriarbetareförbundet i Sverige bildades av sju avdelningar med sammanlagt 336 medlemmar. Förste ordförande blev Anders Landqvist.
  • 1893 bytte man namn till Svenska skoarbetareförbundet.
  • 1906 inrättades en arbetslöshets- och reshjälpskassa.
  • 1908 slöts det första riksomfattande avtalet.
  • 1909 deltog förbundet i storstrejken.
  • 1912 namnändrades förbundet till Svenska sko- och läderindustriarbetareförbundet för att svara upp mot LO:s industriförbundsprincip. Fabriksarbetarna dominerade nu över handarbetarna.
  • 1923 hade förbundet 8843 medlemmar. [1]
  • 1950 hade förbundet 83 avdelningar med 12435 medlemmar.
  • 1962 upphörde De förenade förbunden och garveriarbetarna och handskmakarna inträdde därmed i förbundet. Även Svenska sadelmakare- och tapetserareförbundet upphörde detta år och därifrån kom 1100 skinnarbetare.
  • 1964 ändrade förbundet namn till Sko- och läderarbetarnas förbund.
  • 1970 fanns det till följd av den utländska konkurrensen endast ca 3000 skoarbetare mot 10770 år 1952.
  • 1972 slogs förbundet samman med Svenska beklädnadsarbetareförbundet och Svenska textilarbetareförbundet till Beklädnadsarbetarnas förbund.

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Nordin, Rune (1981). Den fackliga arbetarrörelsen. 1, Uppkomst och utveckling (1. uppl.). Stockholm: Prisma i samarbete med Landsorganisationen i Sverige. Libris 256335. ISBN 91-518-1470-6 (inb.) 

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Welander Lars-Olof, red (1999). Enskilda byråns handböcker. Fackliga organisationer - LO. Skrifter utgivna av Riksarkivet, 1402-4705 ; 10. Stockholm: Riksarkivet. Libris 2625630. ISBN 91-88366-43-X 
  • Nygren Hans, red (1973). Steg för steg, 1945-1973: en krönika i text och bild om den svenska fackföreningsrörelsens utveckling under efterkrigstiden. Stockholm: Prisma i samarbete med Landsorganisationen i Sverige. Libris 7406349. ISBN 91-518-0705-X 

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Sko-_och_läderarbetarnas_förbund&oldid=48664496”