Hoppa till innehållet

Svarthuvad brokvireo

Från Wikipedia
Svarthuvad brokvireo
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljVireor
Vireonidae
SläkteBrokvireor
Pteruthius
ArtSvarthuvad brokvireo
P. rufiventer
Vetenskapligt namn
§ Pteruthius rufiventer
AuktorBlyth, 1842
Synonymer
Svarthuvad broktimalia

Svarthuvad brokvireo[2] (Pteruthius rufiventer) är en asiatisk tätting som numera placeras i familjen vireor.[3]

Kännetecken

[redigera | redigera wikitext]

Svarthuvad brokvireo är en storvuxen art i släktet med en kroppslängd på 18,5-20 cm. Hanen är omisskännlig med svart på huvud, vingar och stjärt, med resten av ovansidan rostbrun. Strupen är ljusgrå med ett vitaktigt streck på sidan, bröstet är grått och buk samt undergump djupt skäraktig. På sidan av bröstet syns en gulaktig fläck. Armpennor och stjärt är brunspetsade.[4][5]

Honan ser mycket annorlunda ut med gråfjällig hjässa, grå huvudsida och ovansidan, inklusive stjärt och övre delen av stjärten, mestadels ljust olivgrön. Undersidan är mörkare än hanens.[4]

Hane och hona svarthuvad brokvireo.

Sången består av rätt mjuka och upprepade "wip-wiyu", med betoning på andra stavelsen, även ett jämnare och något dalande "yu-wu-uu". Bland lätena hörs ett märkligt, darrande "ukuk-wrrrrii-yiwu" och en serie med fem till sju hårda toner, "rrrrt-rrrrt-rrrr-rrrrt-rrrrt".[4]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer från Nepal till Bhutan, Assam, norra Myanmar, Sichuan, nordvästra Yunnan och nordvästra Vietnam (Fansipan Mountain).[3] Den behandlas vanligen som monotypisk, men vissa delar in den i två underarter med följande utbredning:[5]

Familjetillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Brokvireorna i Pteruthius kallades tidigare broktimalior och placerades just helt okontroversiellt i familjen timalior. DNA-studier visade dock mycket förvånande att dessa asiatiska fåglar i själva verket är närbesläktade med de amerikanska vireorna (Vireonidae) och inkluderas därför numera i den familjen.[6]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Svarthuvad brokvireo förekommer i städsegrön skog på mellan 1220 och 2600 meters höjd. Den livnär sig av insekter som vivlar och andra skalbaggar, samt fjärilslarver. I Bhutan häckar fågeln i april. Arten är stannfågel, men kan möjligen röra sig i höjdled beroende på säsong.[5]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal på grund av habitatförstörelse och fragmentering, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som frekvent förekommande till fåtalig.[7]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Pteruthius rufiventer Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b c] Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:178-179, ISBN 978-1-84330-746-4
  5. ^ [a b c] Collar, N. & Robson, C. (2019). Black-headed Shrike-babbler (Pteruthius rufiventer). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59681 18 januari 2019).
  6. ^ Reddy, S. and J. Cracraft (2007), Old World Shrike-babblers (Pteruthius) belong with New World Vireos (Vireonidae), Mol. Phylogenet. Evol. 44, 1352-1367.
  7. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2007. Handbook of the Birds of the World, vol. 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]