Suhail

	Lambda Velorum
Observationsdata; Epok: J2000.0
Stjärnbild	Seglet
Rektascension	09t 07m 59,75787s
Deklination	-43° 25′ 57,33″
Skenbar magnitud ()	2,21 (+2,14-2,30 (V))
Stjärntyp
Spektraltyp	K4 Ib
U–B	1,80
B–V	1,665 ± 0,013
Variabeltyp	Halvregelbunden variabel (SR)
Astrometri
Radialhastighet ()	18,4 km/s
Egenrörelse (µ)	RA: -24,01 ± 0,10 mas/år; Dek.: 13,52 ± 0,09 mas/år
Parallax ()	5,99 ± 0,11
Avstånd	545 ± 10 lå (167 ± 3 pc)
Absolut magnitud ()	-3,99
Detaljer
Massa	7 ± 1 M☉
Radie	210 R☉
Luminositet	7 900 L☉
Temperatur	3 800–4 000 K
Metallicitet	0,06 dex
Vinkelhastighet	6,7 km/s
Ålder	31,6 ± 1,7 miljoner år
Andra beteckningar
	GC 12623, JP11 1770, SKY# 17613, GCRV 5989, 2MASS J09075977-4325571, TD1 13594, CCDM J09080-4326A, GEN# +1.00078647, N30 2164, TYC 7689-2617-1, CD-42 4990, GSC 07689-02617, UBV 8792, CPC 0 7024, HD 78647, PLX 2187, uvby98 100078647, CPD-42 3366, HIC 44816, PLX 2187.00, WDS J09080-4326A, CSI-42 4990 21, HIP 44816, PPM 313999, WEB 8567, CSV 6689, HR 3634, SACS 200, CS62 E4 76, FK5 345, IDS 09043-4302 A, SAO 220878

Suhail, eller Lambda Velorum (λ Velorum, förkortat Lambda Vel, λ Vel), som är stjärnans Bayer-beteckning, är en ensam stjärna i den norra delen av stjärnbilden Seglet. Den har en genomsnittlig skenbar magnitud på +2,21^[3], är synlig för blotta ögat och den tredje ljusaste stjärnan i stjärnbilden. Baserat på parallaxmätningar i Hipparcos-uppdraget på 6,0^[7] mas beräknas den befinna sig på ca 545 ljusårs (167 parsek) avstånd från solen.

Nomenklatur

Lambda Velorum har det traditionella arabiska namnet السهيل الوزن suhayl al-wazn (Al Suhail al Wazn), men som en modern navigationsstjärna förkortades detta till Suhail. "Suhail" (ett vanligt arabiskt manligt förnamn) användes traditionellt för minst tre andra stjärnor: Canopus; Gamma Velorum (al Suhail al Muhlif) och Zeta Puppis (Suhail Hadar). År 2016 organiserade Internationella astronomiska unionen en arbetsgrupp för stjärnnamn (WGSN)^[12] med uppgift att katalogisera och standardisera riktiga namn för stjärnor. WGSN fastställde namnet Suhail för Lambda Velorum i augusti 2016 vilket nu ingår i IAU:s Catalog of Star Names. (Canopus fick dess namn godkänt utan ändring och Zeta Puppis fick namnet Naos).^[13]

Egenskaper

Lambda Velorum är en orange jättestjärna av spektralklass K4 Ib^[5] och en utvecklad stjärna som har förbrukat förrådet av väte i dess kärna. Den har en massa som är ca 7^[9] gånger solens massa. Den har en radie som är ca 210^[9] gånger större än solens och utsänder ca 7 900^[9] gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 3 800 - 4 000 K.^[9]

Lambda Velorum är en halvregelbunden variabel av SR-typ^[4]. Den varierar mellan skenbar magnitud +2,14 och 2,30 utan någon påvisad periodicitet.^[4]

Lambda Velorum ligger sannolikt på eller närmar sig den asymptotiska jättegrenen (AGB), även om dess egenskaper inte utesluter att den är en något mer massiv stjärna på den röda jättegrenen (RGB).^[14] Som AGB-stjärna har den en inert kärna av kol och syre och har växelvis termonukleär fusion av helium och väte i två skal utanför kärnan, där det yttre har expanderat till att vara ett djupt konvektivt, skal som genererar ett magnetfält. Ytstyrkan hos detta har uppmätts till 1,72 ± 0,33 G.^[15] Massiva stjärnor förbrukar sitt väte mycket snabbare än mindre stjärnor och Lambda Velorum uppskattas vara endast 32 miljoner år gammal.^[11]

Lambda Velorum ligger nära övre änden av massområdet för mellanstjärnor, vilka slutar dess liv genom att expandera till en planetarisk nebulosa med en resterande vit dvärg. Den kan dock vara tillräckligt massiv för att bli en supernova genom elektroninfångning.^[16]

Se även

Variabel stjärna

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Lambda Velorum, 3 maj 2019.

Noter

^ [a b c d] van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357
^ [a b] ”Basic data: V* Lam Vel – Long-period variable star” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Lam+Vel&submit=SIMBAD+search. Läst 14 augusti 2018.
^ [a b c] Johnson, H. L.; et al. (1966), "UBVRIJKL photometry of the bright stars", Communications of the Lunar and Planetary Laboratory, 4 (99): 99, Bibcode:1966CoLPL...4...99J
^ [a b c d] ”Lam Vel” (på engelska). The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=37806. Läst 14 augusti 2018.
^ [a b] Keenan, Philip C.; McNeil, Raymond C. (1989). "The Perkins catalog of revised MK types for the cooler stars". Astrophysical Journal Supplement Series. 71: 245. Bibcode:1989ApJS...71..245K. doi:10.1086/191373.
^ van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=44816. Läst 14 augusti 2018.
^ [a b] Wilson, R. E. (1953). General Catalogue of Stellar Radial Velocities. Carnegie Institute of Washington D.C. Bibcode:1953GCRV..C......0W.
^ [a b] Setiawan, J.; Pasquini, L.; Da Silva, L.; Hatzes, A. P.; von Der Lühe, O.; Girardi, L.; De Medeiros, J. R.; Guenther, E. (2004). "Precise radial velocity measurements of G and K giants. Multiple systems and variability trend along the Red Giant Branch". Astronomy and Astrophysics. 421: 241. Bibcode:2004A&A...421..241S. doi:10.1051/0004-6361:20041042-1.
^ [a b c d e f g h] Carpenter, Kenneth G.; Robinson, Richard D.; Harper, Graham M.; Bennett, Philip D.; Brown, Alexander; Mullan, Dermott J. (1999). "GHRS Observations of Cool, Low-Gravity Stars. V. The Outer Atmosphere and Wind of the Nearby K Supergiant λ Velorum". The Astrophysical Journal. 521: 382. Bibcode:1999ApJ...521..382C. doi:10.1086/307520.
^ Luck, R. Earle (2014). "Parameters and Abundances in Luminous Stars". The Astronomical Journal. 147 (6): 137. Bibcode:2014AJ....147..137L. doi:10.1088/0004-6256/147/6/137.
^ [a b] Tetzlaff, N.; Neuhäuser, R.; Hohle, M. M. (January 2011), "A catalogue of young runaway Hipparcos stars within 3 kpc from the Sun", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 410 (1): 190–200, arXiv:1007.4883, Bibcode:2011MNRAS.410..190T, doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17434.x
^ IAU Working Group on Star Names (WGSN), International Astronomical Union, hämtad 22 maj 2016.
^ "IAU Catalog of Star Names". Hämtad 28 juli 2016.
^ Carpenter, Kenneth G. (1998). "The Structure of the Outer Atmosphere and Wind of lambda Vel". Asymptotic Giant Branch Stars. 191. Bibcode:1998IAUS..191P.206C.
^ Grunhut, J. H.; et al. (November 2010), "Systematic detection of magnetic fields in massive, late-type supergiants", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 408 (4): 2290–2297, arXiv:1006.5891, Bibcode:2010MNRAS.408.2290G, doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17275.x
^ Nomoto, K. (1984). "Evolution of 8-10 solar mass stars toward electron capture supernovae. I - Formation of electron-degenerate O + NE + MG cores". Astrophysical Journal. 277: 791. Bibcode:1984ApJ...277..791N. doi:10.1086/161749.

Externa länkar

https://www.universeguide.com/star/alsuhail

[A-1] [a b c d] van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357

[SIMBAD-2] [a b] ”Basic data: V* Lam Vel – Long-period variable star” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Lam+Vel&submit=SIMBAD+search. Läst 14 augusti 2018.

[B-3] [a b c] Johnson, H. L.; et al. (1966), "UBVRIJKL photometry of the bright stars", Communications of the Lunar and Planetary Laboratory, 4 (99): 99, Bibcode:1966CoLPL...4...99J

[magnitud-4] [a b c d] ”Lam Vel” (på engelska). The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=37806. Läst 14 augusti 2018.

[D-5] [a b] Keenan, Philip C.; McNeil, Raymond C. (1989). "The Perkins catalog of revised MK types for the cooler stars". Astrophysical Journal Supplement Series. 71: 245. Bibcode:1989ApJS...71..245K. doi:10.1086/191373.

[hip2-6] van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=44816. Läst 14 augusti 2018.

[E-7] [a b] Wilson, R. E. (1953). General Catalogue of Stellar Radial Velocities. Carnegie Institute of Washington D.C. Bibcode:1953GCRV..C......0W.

[F-8] [a b] Setiawan, J.; Pasquini, L.; Da Silva, L.; Hatzes, A. P.; von Der Lühe, O.; Girardi, L.; De Medeiros, J. R.; Guenther, E. (2004). "Precise radial velocity measurements of G and K giants. Multiple systems and variability trend along the Red Giant Branch". Astronomy and Astrophysics. 421: 241. Bibcode:2004A&A...421..241S. doi:10.1051/0004-6361:20041042-1.

[G-9] [a b c d e f g h] Carpenter, Kenneth G.; Robinson, Richard D.; Harper, Graham M.; Bennett, Philip D.; Brown, Alexander; Mullan, Dermott J. (1999). "GHRS Observations of Cool, Low-Gravity Stars. V. The Outer Atmosphere and Wind of the Nearby K Supergiant λ Velorum". The Astrophysical Journal. 521: 382. Bibcode:1999ApJ...521..382C. doi:10.1086/307520.

[H-10] Luck, R. Earle (2014). "Parameters and Abundances in Luminous Stars". The Astronomical Journal. 147 (6): 137. Bibcode:2014AJ....147..137L. doi:10.1088/0004-6256/147/6/137.

[I-11] [a b] Tetzlaff, N.; Neuhäuser, R.; Hohle, M. M. (January 2011), "A catalogue of young runaway Hipparcos stars within 3 kpc from the Sun", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 410 (1): 190–200, arXiv:1007.4883, Bibcode:2011MNRAS.410..190T, doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17434.x

[K-12] IAU Working Group on Star Names (WGSN), International Astronomical Union, hämtad 22 maj 2016.

[J-13] "IAU Catalog of Star Names". Hämtad 28 juli 2016.

[C-14] Carpenter, Kenneth G. (1998). "The Structure of the Outer Atmosphere and Wind of lambda Vel". Asymptotic Giant Branch Stars. 191. Bibcode:1998IAUS..191P.206C.

[L-15] Grunhut, J. H.; et al. (November 2010), "Systematic detection of magnetic fields in massive, late-type supergiants", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 408 (4): 2290–2297, arXiv:1006.5891, Bibcode:2010MNRAS.408.2290G, doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17275.x

[M-16] Nomoto, K. (1984). "Evolution of 8-10 solar mass stars toward electron capture supernovae. I - Formation of electron-degenerate O + NE + MG cores". Astrophysical Journal. 277: 791. Bibcode:1984ApJ...277..791N. doi:10.1086/161749.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]

[16]