Alsephina
| Delta Velorum Aa (δ) | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Seglet |
| Rektascension | 08t 44m 42,226s[1] |
| Deklination | -54° 42′ 31,76″[1] |
| Skenbar magnitud () | +2,00[2] (1,99 - 2,39[3]) |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | A1 Va(n)[4] |
| U–B | +0,07[5] |
| B–V | +0,04[5] |
| Variabeltyp | Förmörkelsevariabel[3] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | +2,2[6] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: +28,99[7] mas/år Dek.: -103,35[7] mas/år |
| Parallax () | 40,49 ± 0,39[7] |
| Avstånd | 80,6 ± 0,8 lå (24,7 ± 0,2 pc) |
| Absolut magnitud () | 0,02/3,60[8] |
| Detaljer | |
| Massa | 2,43[9] M☉ |
| Radie | 2,79-2,97[9] R☉ |
| Luminositet | 67[9] L☉ |
| Temperatur | 9 440[9] K |
| Metallicitet | -0,33[9] |
| Vinkelhastighet | 143,5 ± 0,7[9] |
| Andra beteckningar | |
| Alsephina, CD-54° 1788, GCTP 2098,00, HD 74956, HIP 42913, HR 3485, SAO 236232, WDS 08447-5443. | |
| Delta Velorum B (δ) | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Seglet |
| Rektascension | 08t 44m 42,203s[1] |
| Deklination | -54° 42′ 30,60″ |
| Skenbar magnitud () | +5.64[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | F7,5 V[9] |
| Astrometri | |
| Avstånd | 80,6 ± 0,8 lå (24,7 ± 0,2 pc) |
| Detaljer | |
| Massa | 1,35-1,46[9] M☉ |
| Radie | 1,43[9] R☉ |
| Luminositet | 3,5[9] L☉ |
| Temperatur | 6 600[9] K |
Alsephina eller Delta Velorum (δ Velorum, förkortat Delta Vel, δ Vel) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en trippelstjärna[3] belägen i den sydvästra delen av stjärnbilden Seglet. Den har en skenbar magnitud på 2,00[2] och är synlig för blotta ögat. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 40,5[7] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 81 ljusår (ca 25 parsek) från solen. Den är en av stjärnorna som ibland ligger nära den södra himmelska polen på grund av precession.
Nomenklatur
[redigera | redigera wikitext]Beteckningarna för de två beståndsdelarna som Delta Velorum A och B och A:s komponenter - Delta Velorum Aa och Ab - kommer från konventionen som används av Washington Multiplicity Catalog (WMC) för multipelstjärnsystem och antagna av International Astronomical Union (IAU).[10]
Delta Velorum har det traditionella namnet Alsafinah , som kommer från det arabiska namnet al-safinah som betyder "skeppet", med hänvisning till den antika grekiska stjärnbilden Argo Navis, Argonauternas skepp. Den användes först i 100-talets arabiska översättning av Almagest, angivet av den grekiska astronomen Ptolemaios i andra århundradet e.Kr. Även om namnet ursprungligen hänvisade till en hel stjärnbild, tilldelades det till denna speciella stjärna åtminstone så tidigt som 1660 när den uppträdde i Andreas Cellarius Harmonia Macrocosmica, en berömd 1700-tals holländsk, magnifikt illustrerade bok om kosmos.[11]
År 2016 anordnade IAU en arbetsgrupp för stjärnnamn (WGSN)[12] med uppgift att katalogisera och standardisera riktiga namn för stjärnor. Den fastställde namnet Alsephina för Delta Velorum Aa den 5 september 2017 vilket nu ingår i listan över IAU:s Catalog of Star Names.[13]
Falskorset är en asterism, som bildas av Delta och Kappa Velorum tillsammans med Iota Carinae och Epsilon Carinae. Det kallas så eftersom det ibland förväxlas med Södra korset, vilket kan orsaka fel i astronavigation.[14]
Egenskaper
[redigera | redigera wikitext]Primärstjärnan Delta Velorum Aa är en blå till vit stjärna i huvudserien av spektralklass A1 Va(n)[4]. Den har en massa som är ca 2,4[9] gånger större än solens massa, en radie som är ca 2,9[9] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 67[9] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 9 400[9] K.
Delta Velorum består av ett förmörkelsepar, betecknat Delta Velorum A, och en mer avlägsen tredje följeslagare, Delta Velorum B. De två komponenterna i Delta Velorum A är betecknade Aa (även benämnd Alsephina) och Ab. År 1978 rapporterades från det australiensiska astronomiska observatoriet att den primära komponenten var en spektroskopisk dubbelstjärna, och detta bekräftats av Hipparcos-satelliten.[15]
År 2000 meddelades att de inre komponenterna Aa och Ab bildar en förmörkelsevariabel, med en omloppsperiod på 45,15 dygn och en excentricitet av 0,230.[8] Delta Velorum är den starkaste kända förmörkelsevariabeln, även om Algol har ett djupare minimum och är lättare att observera visuellt.
Delta Velorum B är en mindre stjärna i huvudserien med en massa på ca 1,4 solmassor, en radie ca 1,4 gånger större än solens och en bolometrisk ljusstyrka ca 3,5 gånger större än solens vid en effektiv temperatur på ca 6 600 K.[9]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] Fabricius, C.; Høg, E.; Makarov, V. V.; Mason, B. D.; Wycoff, G. L.; Urban, S. E. (2002). "The Tycho double star catalogue". Astronomy and Astrophysics. 384: 180. Bibcode:2002A&A...384..180F. doi:10.1051/0004-6361:20011822.
- ^ [a b c] Kervella, P; Thévenin, F; Petr-Gotzens, M. G (2009). "The nearby eclipsing stellar system δ Velorum . I. Origin of the infrared excess from VISIR and NACO imaging". Astronomy and Astrophysics. 493: 107. arXiv:0811.1682 . Bibcode:2009A&A...493..107K. doi:10.1051/0004-6361:200810565.
- ^ [a b c] Samus, N. N.; Durlevich, O. V.; et al. (2009). "VizieR Online Data Catalog: General Catalogue of Variable Stars (Samus+ 2007–2013)". VizieR On-line Data Catalog: B/gcvs. Originally published in: 2009yCat....102025S. 1: 02025. Bibcode:2009yCat....102025S.
- ^ [a b] Gray, R. O.; et al. (July 2006), "Contributions to the Nearby Stars (NStars) Project: spectroscopy of stars earlier than M0 within 40 pc-The Southern Sample", The Astronomical Journal, 132 (1): 161–170, arXiv:astro-ph/0603770 , Bibcode:2006AJ....132..161G, doi:10.1086/504637
- ^ [a b] Johnson, H. L.; et al. (1966), "UBVRIJKL photometry of the bright stars", Communications of the Lunar and Planetary Laboratory, 4 (99): 99, Bibcode:1966CoLPL...4...99J
- ^ Wilson, Ralph Elmer (1953), "General catalogue of stellar radial velocities", Washington, Carnegie Institution of Washington, Bibcode:1953GCRV..C......0W
- ^ [a b c d] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ [a b] Pribulla, T.; et al. (April 2011), "The nearby eclipsing stellar system δ Velorum. II. First reliable orbit for the eclipsing pair", Astronomy & Astrophysics, 528: A21, arXiv:1012.5886 , Bibcode:2011A&A...528A..21P, doi:10.1051/0004-6361/201016227
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p] Mérand, A; Kervella, P; Pribulla, T; Petr-Gotzens, M. G; Benisty, M; Natta, A; Duvert, G; Schertl, D; Vannier, M (2011). "The nearby eclipsing stellar system δ Velorum. III. Self-consistent fundamental parameters and distance". Astronomy & Astrophysics. 532: A50. arXiv:1106.2383 .
- ^ Hessman, F. V.; Dhillon, V. S.; Winget, D. E.; Schreiber, M. R.; Horne, K.; Marsh, T. R.; Guenther, E.; Schwope, A.; Heber, U. (2010). "On the naming convention used for multiple star systems and extrasolar planets". arXiv:1012.0707 [astro-ph.SR].
- ^ "IAU Approves 86 New Star Names From Around the World" (Press release). IAU.org. 11 december 2017.
- ^ "IAU Working Group on Star Names (WGSN)". Hämtad 22 maj 2016.
- ^ ^ "Naming Stars". IAU.org. Hämtad 16 december 2017.
- ^ Moore, Patrick (2010). Patrick Moore's Astronomy: Teach Yourself. Hachette. ISBN 1444129775.
- ^ Otero, Fieseler & Lloyd; Fieseler, Paul D.; Lloyd, Christopher (2000), "Delta Velorum is an Eclisping Binary", Information Bulletin on Variable Stars, IBVS 4999, 4999: 1, Bibcode:2000IBVS.4999....1O
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
| ||||||||||||||||
