Hoppa till innehållet

Pärlhalsduva

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Streptopelia chinensis)
Pärlhalsduva
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningDuvfåglar
Columbiformes
FamiljDuvor
Columbidae
UnderfamiljColumbinae
SläkteSpilopelia
ArtPärlhalsduva
S. chinensis
Vetenskapligt namn
§ Spilopelia chinensis
AuktorScopoli, 1786
Synonymer
Streptopelia chinensis

Pärlhalsduva[1] (Spilopelia chinensis) är en ursprungligen asiatisk fågel som tillhör familjen duvor, men som etablerat frilevande populationer på olika ställen världen över.[2]

Utseende och läten

[redigera | redigera wikitext]

Pärlhalsduvan är en 30-31 cm lång duva med karakteristiskt svart halsfläck täckt av tydliga vita fläckar. Stjärten är lång och avsmalnad med utbredda vita spetsar på yttre stjärtfjädrarna. I flykten syns också ett brett grått band tvärs över större täckarna, medan resten av vingarna är svarta. Resten av ovansidan är gråbrun med ljusa spetsar. Den har ljusgrått på hjässa och örontäckare, vinbrunt på hals och undersida samt vitt till ljusgrått på strupe och undergump. Sången består av två till fyra sorgsamma och spinnande hoanden.[3]

Populationen i Indien och Sri Lanka (se nedan) är mycket blekare fläckad ovan orsakat av beige fjäderspetsar. Vidare har den rött öga med röd ögonring istället för gul till orange öga med blågrå ögonring.[4]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Pärlhalsduvan delas in i fem underarter med följande utbredning:[2]

Pärlhalsduvan har även etablerad frilevande populationer från förrymda burfåglar i så spridda länder som Australien, Fiji, Mauritius, Mexiko, Nya Kaledonien, Nya Zeeland, Papua Nya Guinea och USA. Tillfälligt har den påträffats i Afghanistan.[5]

Underarten ceylonensis inkluderas ofta i suratensis, liksom hainana i nominatformen.[6] Sedan 2014 urskiljer Birdlife International och naturvårdsunionen IUCN underarterna suratensis och ceylonensis som den egna arten "västlig pärlhalsduva" (S. suratensis).

Släktestillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Arten placerades tidigare i Streptopelia. DNA-studier visar dock att pärlhalsduvan och palmduvan står närmast Nesoenas och faktiskt närmare Columba än övriga arter i Streptopelia.

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Pärlhalsduvan hittas i öppna områden, öppen skog, buskmarker, odlingsbygd samt i parker och trädgårdar, generellt i fuktigare områden än palmduvan. Där födosöker den på marken efter frön, säd och små frukter som Ficus platypoda. I många områden kan den häcka året runt i ett slarvigt byggt bo placerat i ett träd, en buske eller i bambu.[3][7]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Internationella naturvårdsunionen IUCN bedömer hotstatus för suratensis och övriga underarter var för sig. Båda anses livskraftiga och tros öka i antal.[5][8]

  1. ^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2016-11-10
  2. ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi : 10.14344/IOC.ML.6.4.
  3. ^ [a b] Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:178-179, ISBN 978-1-84330-746-4
  4. ^ del Hoyo, J., Collar, N., Kirwan, G.M. & Garcia, E.F.J. (2016). Western Spotted Dove (Spilopelia suratensis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från http://www.hbw.com/node/467132] 2016-09-17).
  5. ^ [a b] Birdlife International 2014 Spilopelia chinensis Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
  6. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
  7. ^ Baptista, L.F., Trail, P.W., Horblit, H.M., Kirwan, G.M. & Garcia, E.F.J. (2019). Eastern Spotted Dove (Spilopelia chinensis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54163 24 januari 2019).
  8. ^ Birdlife International 2014 Spilopelia suratensis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]