Strandråg
| Strandråg | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Enhjärtbladiga växter Monocotyledonae |
| Ordning | Gräsordningen Poales |
| Familj | Gräs Poaceae |
| Släkte | Strandrågar Leymus |
| Art | Strandråg L. arenarius |
| Vetenskapligt namn | |
| § Leymus arenarius | |
| Auktor | C.G.F.Hochst. |
Strandråg (Leymus arenarius) är en flerårig ört tillhörande familjen gräs. Synonymt med Sandhavre.[1]
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Arten är högväxt och växer i grupp. Bladen är breda, tjocka och har en något vitgrön ton. Blomställningen har ett enda tvåsidigt ax som i sin tur har småax sittande i två rader med 2-3 småax vid varje led. Varje småax innehåller 3-5 blommor. Skärmfjällen är smala, håriga och täcker hela småaxet. Småaxen saknar borst.
Utbredning och biotop
[redigera | redigera wikitext]Arten växer mestadels på sandiga, grusiga stränder eller sandig strandmark men ibland även i sandiga områden inåt landet. Trivs mycket bra även i sanddyner och flygsand. Den förekommer längs hela de norska, svenska, finska kusterna samt även fläckvis inåt landet. Förekommer överallt i Danmark. Den har till och med planterats ut på många håll på grund av sin förmåga att binda flygsand.
Artens namn
[redigera | redigera wikitext]Carl von Linné klassificerade ursprungligen arten i växtsläktet Elymus, vilket sedan Christian Ferdinand Hochstetter kom att revidera till Leymus arenarius, det namn som används idag. Artepitetet kommer av latinets arena som betyder sand, vilket åsyftar artens vanligaste biotop.
Äldre svenska regionala namn är Elm, Sandelm, Strandelm, Strandhavre och Gåshavre[2].
Galleri
[redigera | redigera wikitext]-
Plantering av strandråg vid Ystad Saltsjöbad till skydd mot kusterosion. -
Strandrågens ax. -
Strandråg 153 cm hög.
_-Ystad2020.jpg)
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Bilder ur Nordens flora
- ^ J.W.Palmstruch, Svensk Botanik, första bandet, andra upplagan, Stockholm 1815. Tillgänglig på Archive.org
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Den nya nordiska floran. Bo Mossberg och Lennart Stenberg. Wahlström & Widstrand 2003. ISBN 91-46-17584-9.
- Svensk flora: Fanerogamer och ormbunksväxter (28 upplagan). Th. O. B. N. Krok och S. Almquist. Liber 2001. ISBN 91-47-04992-8.
- Den virtuella floran: Strandråg
Se även
[redigera | redigera wikitext]Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Den virtuella floran - Strandråg
- Strandråg i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
Wikimedia Commons har media som rör Strandråg.
