Hoppa till innehållet

Sten Johan Hedman

Från Wikipedia
Sten Johan Hedman
Sten Johan Hedman under Dramatens höstsamling 2014.
Sten Johan Hedman under Dramatens höstsamling 2014.
Född24 augusti 1937 (87 år)
Högalids församling, Stockholm
Andra namnSten Hedman
Betydande roller
Den falske butikskontrollanten i Morrhår och ärtor (1986)
IMDb SFDb

Sten Johan Hedman, född 24 augusti 1937 i Högalids församling i Stockholm, är en svensk skådespelare.[1]

Hedman började med teater i femtonårsåldern vid Ungdomsgårdarnas centrala teaterförening, under ledning av Sigrid Engström. Via detta engagemang kom han att medverkar i Bellmansspelen. Därefter studerade han vid Calle Flygare Teaterskola, samtidigt som han försörjde sig som scenarbetare på Oscarsteatern. 1961–1964 utbildade han sig vid Dramatens elevskola och 1962 gjorde han sin första scenroll på Dramaten i en Samuel Beckett-pjäs. Hedman har i efterhand beskrivit tiden vid elevskolan som en till största del negativ erfarenhet.[1]

Under åren 1964–1966 var han kvar vid Dramaten, för att därefter gå vidare till Riksteatern och därefter Proteatern. 1977 återvände han till Dramaten där han stannade fram till 1996. Han har senare även varit verksam vid Göteborgs Stadsteater, Stockholms Stadsteater och Upsala Stadsteater.[1]

Han är en utpräglad karaktärsskådespelare men har i TV- och filmsammanhang sällan synts i stora roller. Bland de roller han spelat återfinns styrmannen i TV-serien Hem till byn (1973) och den falske butikskontrollanten i Morrhår och ärter (1986).[1]

År Roll Produktion Regi Teater
1963 Änkeman Jarl
Vilhelm Moberg
Per-Axel Branner Skansens friluftsteater[2]
1965 Soldat II (Bild 5)
Soldat II
En soldat
Mutter Courage
Bertolt Brecht
Alf Sjöberg Dramaten
1971 Karl Svenssons underbara öden
Pi Lind och Jolo
Pi Lind Stockholms parkteater[3]
Sjå De vilda svanarna
H.C. Andersen
Fred Hjelm Stockholms stadsteater
1972 Adolf Fordringsägare
August Strindberg
Ulf Reinhard Dramatiska Institutet[4]
Terapeuten Tillståndet
Kent Andersson och Bengt Bratt
Fred Hjelm Stockholms stadsteater
1973 Cléante Den girige
Molière
Bertil Lundén Riksteatern[5]
1977 Kommunalpolitiker, fp Ranstadvalsen
Jan Guillou och Gunnar Ohrlander
Margaretha Byström Dramaten
Kapten Lebjadkin
Läraren
Onda andar
Fjodor Dostojevskij
Ernst Günther Dramaten
1979 Eriksson Mannen på trottoaren
Per Olov Enquist och Anders Ehnmark
Staffan Roos Dramaten
1987 Den ensamme geologen Titta det blöder
Kristina Lugn
Staffan Roos Dramaten
1988 Smålänningen Mäster Olof
August Strindberg
Lennart Hjulström Dramaten
1990 Fyrin
Grosshandlare Terrade
Amorina
Carl Jonas Love Almqvist
Peter Stormare Dramaten
1992 Nils Tiden är vårt hem
Lars Norén
Björn Melander Dramaten
1995 Kammarherren
Hov
Pamp
Fyllo
Svikare
Vigseln
Witold Gombrowicz
Karl Dunér Dramaten
1999 Till Damaskus
August Strindberg
Katrine Wiedemann Göteborgs stadsteater[6]
2005 Vinhandlaren Sultanens hemlighet
Tawfiq al-Hakim
Eva Bergman Dramaten
2006 Rikard III
William Shakespeare
Linus Fellbom Riksteatern[7]
2015 Kapten Trettondagsafton
William Shakespeare
Åsa Melldahl Dramaten
Kent Maria Stuart
Friedrich Schiller
Peter Konwitschny Dramaten
2017 De sista vittnena
Svetlana Aleksijevitj
Ulla Kassius Dramaten
2019 Gloucester Kung Lear
William Shakespeare
Sara Giese Romateatern
  1. ^ [a b c d] ”Sten Johan Hedman”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=72063&iv=OVERVIEW. Läst 4 juli 2012. 
  2. ^ Ebbe Linde (20 juni 1963). ”Buskteater på ont och gott”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1963-06-20/165/20. Läst 20 mars 2016. 
  3. ^ Leif Zern (12 augusti 1971). ”Rapp och välspelad satir”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1971-08-12/11171-216/14. Läst 6 januari 2024. 
  4. ^ Bengt Jahnsson (27 mars 1972). ”Regiprov som borde stannat inom skolan”. Dagens Nyheter: s. 15. https://arkivet.dn.se/tidning/1972-03-27/11171-85/15. Läst 6 januari 2024. 
  5. ^ Ruth Halldén (25 september 1973). ”'Den girige', Praktpjäs med praktfulla insatser”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1973-09-25/260/16. Läst 20 augusti 2015. 
  6. ^ Mikael Löfgren (1 mars 1999). ”Strindbergs drömmar upp i rök. De båda drömspelen i Göteborg är snygga men tomma.”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/teater-strindbergs-drommar-upp-i-rok-de-bada-dromspelen-i-goteborg-ar-snygga-men-tomma/. Läst 2 oktober 2021. 
  7. ^ Riksteatern (22 september 2006). ”Rikard Wolff gör Rikard III på Riksteatern”. Pressmeddelande. Läst 5 december 2021.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]