Hoppa till innehållet

Sollefteå armégarnison

Från Wikipedia
Ej att förväxla med Sollefteå garnison.
Sollefteå armégarnison
(SAG)
Vapen för Sollefteå armégarnison tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namnSollefteå armégarnison
Datum1983–1990
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
Del avNedre Norrlands militärområde [a]
StorlekGarnison
HögkvarterSollefteå garnison
FörläggningsortSollefteå
Befälhavare
GarnisonschefKarl Forssberg [b]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga

Sollefteå armégarnison (SAG) var en försöksorganisation inom svenska armén som verkade åren 1983–1990. Förbandsledningen var förlagd i Sollefteå garnison i Sollefteå.[1]

Sollefteå armégarnison var en myndighet som bilades den 1 juli 1983 som en försöksorganisation, det i syfte att samordna ledningsfunktioner och stödfunktioner vid arméns förband i Sollefteå. Därmed uppgick Västernorrlands regemente (I 21), Västernorrlands försvarsområde (Fo 23), Ådalsbrigaden (IB 21), Ångermanlandsbrigaden (NB 51) och Norrlands trängregemente (T 3). Den 30 juni 1990 upplöstes försöksorganisation och Västernorrlands regemente, Västernorrlands försvarsområde och Norrlands trängregemente bildade åter från den 1 juli 1990 självständiga organisationsenheter inom armén.[1]

Heraldik och traditioner

[redigera | redigera wikitext]

Sollefteå armégarnison hämtade sina traditioner från Västernorrlands regemente, där man bland annat förde samma heraldiska vapen som regementet.

Förbandschefer

[redigera | redigera wikitext]

Förbandschefen titulerades garnisonschef och var tillika regementschef för Västernorrlands regemente och försvarsområdesbefälhavare, samt hade tjänstegraden överste av första graden.

Namn, beteckning och förläggningsort

[redigera | redigera wikitext]
Namn
Sollefteå armégarnison 1983-07-01 1990-06-30
Beteckningar
SAG 1983-07-01 1990-06-30
Förläggningsorter
Sollefteå garnison (F) 1983-07-01 1990-06-30

Anmärkningar

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Åren 1982–1990 var staben underställd chefen för Nedre Norrlands militärområde.
  2. ^ Karl Forssberg blev sista chefen för myndigheten.
  1. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 47

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6