Hoppa till innehållet

Östersunds armégarnison

Från Wikipedia
Ej att förväxla med Östersunds garnison.
Östersunds armégarnison
(ÖAG)
Vapen för Östersunds armégarnison tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namnÖstersunds armégarnison
Datum1983–1990
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
Del avNedre Norrlands militärområde [a]
StorlekGarnison
HögkvarterÖstersunds garnison
FörläggningsortÖstersund
Befälhavare
GarnisonschefLeif Nilsson [b]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga

Östersunds armégarnison (ÖAG) var en försöksorganisation inom svenska armén som verkade åren 1983–1990. Förbandsledningen var förlagd i Östersunds garnison.[1]

Östersunds armégarnison var en myndighet som bilades den 1 juli 1983 som en försöksorganisation, det i syfte att samordna ledningsfunktioner och stödfunktioner vid arméns förband i Östersund. Därmed uppgick Jämtlands fältjägarregemente (I 5), Jämtlands försvarsområde (Fo 22), Fältjägarbrigaden (NB 35), Norrlands artilleriregemente (A 4) i den nybildade myndigheten. Från den 1 oktober tillkom och Arméns tekniska skola (ATS). Den 30 juni 1990 upplöstes försöksorganisation och Jämtlands fältjägarregemente, Jämtlands försvarsområde, Norrlands artilleriregemente och Arméns tekniska skola bildade åter från den 1 juli 1990 självständiga organisationsenheter inom armén.[1]

Heraldik och traditioner

[redigera | redigera wikitext]

Östersunds armégarnison hämtade sina traditioner från Jämtlands fältjägarregemente, där man bland annat förde samma heraldiska vapen som regementet.

Förbandschefer

[redigera | redigera wikitext]

Förbandschefen titulerades garnisonschef och var tillika regementschef för Jämtlands fältjägarregemente och försvarsområdesbefälhavare, samt hade tjänstegraden överste av första graden.

Namn, beteckning och förläggningsort

[redigera | redigera wikitext]
Namn
Östersunds armégarnison 1983-07-01 1990-06-30
Beteckningar
ÖAG 1983-07-01 1990-06-30
Förläggningsorter
Östersunds garnison (F) 1983-07-01 2000-06-30

Anmärkningar

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Åren 1982–1990 var staben underställd chefen för Nedre Norrlands militärområde.
  2. ^ Leif Nilsson blev sista chefen för myndigheten.
  1. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 48

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6