Släryd

	Släryd
	By
Land	Sverige
Landskap	Halland
Län	Hallands län
Kommun	Falkenbergs kommun
Koordinater	57°7′12″N 12°39′49″Ö / 57.12000°N 12.66361°Ö
Area	628,5 hektar
Tidszon	CET (UTC+1)
- sommartid	CEST (UTC+2)
	Släryds läge i Hallands län. Släryds läge i Hallands län.
	Arealfakta från 1925

Släryd [slɛːrɛ] är efter kyrkbyn den näst största byn i Svartrå socken, Falkenbergs kommun och är belägen vid väg N 782. Släryd gränsar i norr och i öster mot Ullared. I dag (2010) består byn av sju lantbruksfastigheter och fem villor, totalt 12 hushåll. Inom byns ägor ligger även några insjöar, vilka samtliga ingår i Ätrans huvudavrinningsområde, nämligen den sydligaste delen av Boksjön, hela Kinnadungasjön och den östligaste delen av Stora Mellsjön

Historia

Byn Släryd var ursprungligen på 2 mantal, varav ett frälsehemman och ett skattehemman och finns först omnämnd 1461^[2]. Laga skifte genomfördes år 1869.

Släryd #1, Börje Jönsgård bestod av två gårdar (varav den ena var länsmansboställe^[3]) och var ursprungligen ett frälsehemman, men båda gårdarna drogs in till kronan år 1718 sedan en häradsfogde fuskat med redovisningen och förskingrat kronans tillgångar^[4] och år 1729 är hemmanet ett kronohemman. Därefter blev hemmanet förmedlat (nedklassat) till ½ mantal före 1791.

Släryd #2, Torsten Svensgård bestod av fyra gårdar. Hemmanet var klassat som ett helt mantal skattehemman och kallas därför ofta Släryd Skattegård i källskrifterna.

Inom byn fanns under 1700 - 1800-talen ett båtsmanstorp, där alla båtsmän hette Västman / Wessman. Torpet var gemensamt för Rote nr 208 som bestod av de tre byarna Barkhult, Kogstorp och Släryd. Den siste båtsmannen lämnade torpet år 1876.

För att täcka behovet av skolutbildning togs en småskola i Fagerhult i bruk jämsides med skolan i Vårdby (se Svartrå by) år 1904. Lärarinnan bodde i Vårdby där småskola hölls måndag, onsdag och fredag, samt hade att förflytta sig hit till Fagerhult tisdag, torsdag och lördag för undervisning i denna skola som upphörde omkring år 1938 på grund av vikande elevunderlag. Skolhusbyggnaden flyttades år 1946 och återuppfördes som bostadsbyggnad på gården Môsen i Svartrå by.

Mellan åren 1911 och 1961 rullade Varberg-Ätrans Järnväg (WbÄJ) genom byns ägovidder och en banvaktstuga (idag privatbostad) uppfördes nära gränsen mot Kogstorps by.

Man känner till att byn drabbats av omfattande bränder åren 1709^[5], 1739^[6] och 1844^[7].

Bebyggelsenamn

De flesta av bondgårdarna saknar egna personliga namn, däremot har många av deras underliggande torp och backstugor haft namn. Nedanstående uppgifter kommer delvis från en torpinventering gjord under 1980-talet:

Andersberg (1882 – 1885). En backstuga.
Fagerhult (namnet på två olika torp)
- (1852 – ). Ett torp, friköpt 1886.
- (1880 – ) Ett torp, friköpt cirka 1931.
Hamrekulla. En gård. Namnet är nytt.
Kinnadungen (namnet på tre olika torp samt en gård)
- (1831 – 1865). Ett torp. Belägen på samma plats som dagens gård Kinnadungen.
- (1848 – 1876). Ett torp.
- (1853 – ca 1864). Ett torp.
- En gård. Namnet känt sedan början av 1900-talet.
Klockarns. En gård. Namnet är ett smeknamn efter tidigare ägaren Lars Johan Carlsson (1846-1916) som var klockare och organist i socknen.
Källeberg (1852 – ca 1870). Ett torp.
Parkhaga (cirka 1925 – ) En villa. Huset hitflyttat från torpet Slätten i Floastad.
Skogshagen (cirka 1900 – ). Ett torp.
Skogsäng. En gård. Namnet är känt sedan mitten av 1890-talet.
Villa Romano. En villa. Namnet är nytt.
Åbacken (1876 – cirka 1891). Ett torp. Husen flyttades i början av 1900-talet till Karlshäll i Ullared (Varbergsvägen 14)

Övrigt

I byn startades en grustäkt som blev starten för företaget Släryds Grus och Entreprenad AB som idag bedriver täktverksamhet i Kungsbacka, Varbergs och Falkenbergs kommuner.

Referenser

Noter

^ Som källa för arealuppgiften har använts ”Beskrivning till [ekonomiska] kartan över Köinge, Okome och Svartrå socknar inom Faurås härad och Hallands län upprättad i Rikets Allmänna Kartverk år 1925”, vilket har sin förklaring dels i dess noggranna redogörelse för de då rådande förhållandena, dels för att fastighetsregleringar under senare år så radikalt har ritat om fastighetskartorna att ibland både byanamn raderats ut och historiska församlingsgränser flyttats. 1925 års beskrivning kan därför sägas utgöra den skriftliga källa som bäst speglar den (historiska) mantalssättning som rått sedan 1600-talets mitt och även det namnskick som (trots fastighetsregleringar) ännu råder på orten.
^ Den 27 mars 1461; "Sleryd, Varberg" (senare stavning i Jb 1613; "Slerøe")
^ Frälsehemmanet Släryd Börje Jönsgård (dagens Skogsäng) var ett av flera länsmansboställen – först för Varbergs län och senare för Hallands län ända in på 1700-talet. Exempelvis ur Mandtall och Wdschrifft aff Jordebogen - - - 1603: Gudmand i Slery (hans fierdingh). Denne Gudmund var länsman och står som överskrift över gårdar i Svartrå, Ullared, Källsjö, Fagered, Gällared och Gunnarp socknar - den sk.”Oppskoff” fjärding i andra källor.
^ Ur Hallands Landsbeskrifning 1729:”Cronan bespardt Indraget Ao 1718 uppå afwekne härads fougden Lars Unges Balans intet Skattlagd.”
^ Bönderna på Släryd Skattegård; Torsten Svensson, Börje Svensson, Anders Jönsson och Nils Persson anhöll 1710 i häradsrätten om brandstod, ty en del av hemmanets byggnader brann ner den 21 november 1709.
^ Alla man– och uthusen på Släryd Skattegård brann ner natten efter den 17 augusti 1739, varvid enl. verkställd besiktning åborna gjorde följande förluster: Nils Persson 89 daler, Sven Larsson 103 daler, Gunnar Jönsson 104 daler och Per Svensson 110 daler. De anhöll i häradsrätten om brandstod. De var övertygade om att elden måste ha anlagts av någon illvillig människa. Den började nämligen i Per Svenssons vagnshus, som inte hade någon eldstad och stod ett stycke från alla de andra husen, men åt det håll varifrån vinden kom, och intill landsvägen genom byn. Elden blev först observerad kl. 11 på kvällen, då allt folket i hela Släryd genast larmades. De försökte att släcka, men då detta visade sig vara lönlöst, började de i stället att rädda sitt lösöre och hann med ungefär hälften. Rätten uppsköt sitt beslut tills den kunnat höra Per Svenssons båda barn Anders och Elin, som varit de sista som vistats i vagnshuset innan elden kom lös. När detta var gjort beviljades brandstoden. Nämnden betygade ” att denna gården warit bättre bebygd, än någon annan i hela häradet”.
^ Enligt domboken brann nästan alla husen i Släryds by upp vid en eldsvåda 1844. Elden började hos Johannes Johansson, Släryd #2 (samma hemmansdel som sedan flyttats ut från bykärnan och idag kallas Kinnadungen)

Litteratur

Johnsson, Elsa (1951). Hembygdsminnen från Okome, Köinge och Svartrå
Rosengren, Ingemar (2001). Folket i Svartrå socken

Externa länkar

Folket i Svartrå Socken, samtliga Svartråbor som levde från 1600-talet fram till år 1900
Släryds Grus & Entreprenad AB

[1] Som källa för arealuppgiften har använts ”Beskrivning till [ekonomiska] kartan över Köinge, Okome och Svartrå socknar inom Faurås härad och Hallands län upprättad i Rikets Allmänna Kartverk år 1925”, vilket har sin förklaring dels i dess noggranna redogörelse för de då rådande förhållandena, dels för att fastighetsregleringar under senare år så radikalt har ritat om fastighetskartorna att ibland både byanamn raderats ut och historiska församlingsgränser flyttats. 1925 års beskrivning kan därför sägas utgöra den skriftliga källa som bäst speglar den (historiska) mantalssättning som rått sedan 1600-talets mitt och även det namnskick som (trots fastighetsregleringar) ännu råder på orten.

[2] Den 27 mars 1461; "Sleryd, Varberg" (senare stavning i Jb 1613; "Slerøe")

[3] Frälsehemmanet Släryd Börje Jönsgård (dagens Skogsäng) var ett av flera länsmansboställen – först för Varbergs län och senare för Hallands län ända in på 1700-talet. Exempelvis ur Mandtall och Wdschrifft aff Jordebogen - - - 1603: Gudmand i Slery (hans fierdingh). Denne Gudmund var länsman och står som överskrift över gårdar i Svartrå, Ullared, Källsjö, Fagered, Gällared och Gunnarp socknar - den sk.”Oppskoff” fjärding i andra källor.

[4] Ur Hallands Landsbeskrifning 1729:”Cronan bespardt Indraget Ao 1718 uppå afwekne härads fougden Lars Unges Balans intet Skattlagd.”

[5] Bönderna på Släryd Skattegård; Torsten Svensson, Börje Svensson, Anders Jönsson och Nils Persson anhöll 1710 i häradsrätten om brandstod, ty en del av hemmanets byggnader brann ner den 21 november 1709.

[6] Alla man– och uthusen på Släryd Skattegård brann ner natten efter den 17 augusti 1739, varvid enl. verkställd besiktning åborna gjorde följande förluster: Nils Persson 89 daler, Sven Larsson 103 daler, Gunnar Jönsson 104 daler och Per Svensson 110 daler. De anhöll i häradsrätten om brandstod. De var övertygade om att elden måste ha anlagts av någon illvillig människa. Den började nämligen i Per Svenssons vagnshus, som inte hade någon eldstad och stod ett stycke från alla de andra husen, men åt det håll varifrån vinden kom, och intill landsvägen genom byn. Elden blev först observerad kl. 11 på kvällen, då allt folket i hela Släryd genast larmades. De försökte att släcka, men då detta visade sig vara lönlöst, började de i stället att rädda sitt lösöre och hann med ungefär hälften. Rätten uppsköt sitt beslut tills den kunnat höra Per Svenssons båda barn Anders och Elin, som varit de sista som vistats i vagnshuset innan elden kom lös. När detta var gjort beviljades brandstoden. Nämnden betygade ” att denna gården warit bättre bebygd, än någon annan i hela häradet”.

[7] Enligt domboken brann nästan alla husen i Släryds by upp vid en eldsvåda 1844. Elden började hos Johannes Johansson, Släryd #2 (samma hemmansdel som sedan flyttats ut från bykärnan och idag kallas Kinnadungen)

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]