Hoppa till innehållet

Skandha

Från Wikipedia
 Den här artikeln uppfyller inte Wikipedias riktlinjer och behöver:

Motivering: Artikeln har tekniska och språkliga problem – pga. översättning – som behöver fixas När bristerna åtgärdats, kan mallen tas bort.

Mallen är daterad: 2022-01.
Översättningar av
skandha
Sanskritस्कन्ध (skandha)
Paliखन्ध (khandha)
Bengaliস্কন্ধ (skawndhaw)
Burmesiskaခန္ဓာ (ငါးပါး)။
(MLCTS: kʰàɰ̃dà)
Kinesiska蘊(T) / 蕴(S)
(Pinyin: yùn)
Japanska蘊
(Rōmaji: un)
Khmerបញ្ចក្ខន្ធ
(UNGEGN: pănhchăkkhăn)
Koreanska온
(RR: on)
Mongoliskaᠴᠣᠭᠴᠠᠰ
(tsogtsas)
ShanMall:My
([khan2 thaa2])
Singalesiskaස්කන්ධ(skandha)
Tibetanskaཕུང་པོ་
(phung po)
Tagalogskandha
Thaiขันธ์
VietnamesiskaNgũ uẩn
Engelskaaggregate, mass, heap

Skandha (sanskrit) eller khanda (pāḷi) betyder "hög, aggregat, samling, gruppering".[1] Inom buddhismen avser det oftast de fem aggregaten som är basen för klängande (pañcupādānakkhandhā), de fem faktorerna (materiella och mentala) ingår i uppkomsten av begär och klängande. De beskrivs också som de fem faktorer som utgör en kännande varelses person och förklarar dess personlighet,[2][3][4] men detta är en senare tolkning som svar på sarvastivadiernas essentialism.

De fem aggregaten, eller högarna som är basen för klängande är:

  1. form (rupa, Wyl.: gzugs)
  2. känsloton (intryck, förnimmelse, känsla) (vedana, Wyl.: tshor ba)
  3. uppfattning (perception) (samjna, Wyl.: 'du shes)
  4. formationer (mental aktivitet, Wyl.: 'dus byed) (sankhara)
  5. medvetande (vijnana, Wyl.: rnam shes).[5]

Enligt Theravada-traditionen uppstår lidande när man identifierar sig med eller håller fast vid aggregaten. Detta lidande upphör genom att man överger sina bindningar till aggregaten.

Mahayana-traditionen hävdar att alla aggregaten är tomma på inneboende, oberoende existens.

Etymologi

[redigera | redigera wikitext]

Skandha (स्कन्ध) är ett sanskritord med innebörden "mångfald, mängd, aggregat, aggregering", generellt sett i sammanhang av vad som är med sinnesorganen empiriskt observerbara grova grova föremål som t.ex. en kropp eller en stam, m.m. Termen förekommer i vediska skrifter.

Det motsvarande ordet på Pāli är khandha (ibland stavat kkhanda)[3] förekommer i stor omfattning i Pāli-kanonen. Rhys Davids och William Stede menar att i det sammanhanget betyder det "huvuddelen (det mesta) av kroppen; aggregat; hög; material samlat till en mängd eller massa". I vissa sammanhang avser det "allt som ingår; en gruppering". I andra sammanhang avser det specifikt "beståndsdelarna för sensorisk existens; de sensoriska aggregat som betingar uppkomsten av alla livsformer".[1][note 1] Paul Williams med flera översätter skandha som "heap, aggreagate", och anger att det refererar till en förklaringen av alla varelsers psykofysiska sammansättning.[7]

Johannes Bronkhorst översätter skandha som "aggregate".[8] Damien Keown och Charles Prebish menar att skandha är ཕུང་པོ། på tibetanska, och att termeras innebörd är "collections or aggregates or bundles"

Beskrivning

[redigera | redigera wikitext]

Buddha beskriver i Pali Canon de fem aggregaten enligt följande:

  1. form alt. materia[note 2] (Skt., Pāli रूप rūpa ; Tib.: གཟུགས།, Wyl.: gzugs; Ch.色(sè)): materia, kropp eller "materiell form" av ett väsen eller någon existens.[9][3] Buddhistiska texter anger att varje persons, varje sinnesvarelses eller föremåls rupa består av fyra grundläggande element eller krafter: jord (fasthet, stadga, stabilitet), vatten (sammanhållande, sammanfogande), eld (hetta, värme) och vind (rörelse).[3]
  2. känsloton alt. känsla (Skt., Pāli वेदना vedanā ; Tib.: ཚོར་བ།, Wyl.: tshor ba; Ch.受(shòu)): den sensoriska upplevelsen av ett objekt.[3] Det är antingen behagligt, obehagligt eller neutralt.[note 3][note 4]
  3. uppfattning alt. "perception" (Skt. संज्ञा saṃjñā, Pāli सञ्ञा saññā, Tib.: འདུ་ཤེས།, Wyl.: 'du shes Ch想(xiǎng)):[note 5] sensorisk och mental process som att registrerar, identifierar och etiketterar (t.ex. formen av ett träd, färgen grön, känslan av rädsla).[3]
  4. mentala formationer alt. "formationer" (Skt. संस्कार, saṃskāra, Pāli: सङ्खार, saṅkhāra; Tib.: འདུ་བྱེད།, Wyl.: 'du byed; Ch行(xing)...): "konstruerade ting" eller "konstruerade aktiviteter",[3], "volition", "avsikter", "karmiska aktiviteter"; alla typer av mentala avtryck och betingning som utlöses av ett objekt.[10][11][note 6] Inkluderar alla processer som får en person att initiera handling eller agera.[3]
  5. medvetande alt. "diskriminering" eller "urskiljning" (Skt विज्ञान Vijnana, Pāli विञ्ञाण viññāṇa Tib.: རྣམ་ཤེས།, Wyl.: rnam shes; Ch識(shí).):[note 7]. Peter Harvey skriver att medvetenhet om ett objekt och urskiljning av dess komponenter och aspekter sker som sex typer.[3] Den buddhistiska litteraturen diskuterar denna skandha som:
    1. I Nikayaerna / Āgamaerna : medvetandet,[12][note 8] det som urskiljer.[13][note 9]
    2. I Abhidhamma: en serie av snabbt föränderliga sammankopplade diskreta kunskapshandlingar.[note 10]
    3. I vissa Mahayana-källor: basen som stöder all erfarenhet.[note 11]

Tolkning

[redigera | redigera wikitext]

De fem aggregaten tolkas ofta i den senare traditionen som en förklaring av beståndsdelarna i personen och personligheten.[14][15] Listan över aggregat blev oerhört viktig för den senare utvecklingen av undervisningen.[15] Enligt denna tolkning finns det i varje skandha – kropp, förnimmelser, uppfattningar, mentala formationer och medvetande – tomhet och ingen substans.[16][17]

Enligt Damien Keown och Charles Prebish hävdar "kanonisk buddhism" att ett jag, eller ett själv, är ett begrepp som onödigtvis tillskrivs ett fenomens eller en levande varelses fem skandhaern.[18] Matthew MacKenzie menar att Skandha-doktrinen, är en form av antirealism vad beträffar den vardagliga verkligheten och personerna i den, och att den presenterar ett alternativ till "substantialistisk" syn på jaget.[19] Det är en buddhistisk form av reduktionism av allt som uppfattas: varje person och personlighet ses som en aggregering eller en hög av sammansatta enheter utan inneboende essens.[19]

Enligt Harvey ger de fem skandhaerna upphov till en känsla av personlighet,[3] men att de är dukkha, obeständiga och saknar ett bestående jag eller inneboende essens.[3][note 12] Varje aggregat är ett föremål för klängande, och är själva ursprunget till självidentifiering som "jag, mig, mig själv".[3] Enligt Harvey är det för att uppnå nirvāṇa nödvändigt att nå insikt om skandhaernas verkliga natur, både vad gäller förgänglighet och icke-jag.[29][note 13] Denna "tomhet av personlighet" finner man i beskrivningar av de upplysta, fulländade tillstånden Arhat och Tathagata, där det inte längre finns någon identifikation med de fem skandhaerna.

Denna syn på avsaknad av essens har varit en källa till återkommande frågor, meningsskiljaktigheter och kommentarer sedan urminnes tider, från såväl icke-buddhistiska indiska religioner som inom buddhistiska traditioner.[19][31][32] Användningen av skandha-begreppet för att förklara jaget är unik för buddhismen bland de stora indiska religionerna,[33][34] och måste ses i sammanhang med polemik beträffande Sarvastivadaernas läror att "fenomen" (dharma, Wyl.: chos) eller dess beståndsdelar är verkliga.[35] Det står i kontrast till hinduismens och jainismens premiss att en levande varelse har en evig själ eller metafysiskt jag.[33][34]

David Kalupahana förklarar vidare att i vissa tidiga buddhistiska texter anses individen overklig men att skandhaerna är verkliga. I många andra buddhistiska Nikaya- och Āgama-texter betraktas även skandhaerna som overkliga och icke-substantiella.[36]

Enligt Thanissaro försökte Buddha aldrig definiera vad en "person" är, även om forskare tenderar att förhålla sig till skandhaerna som en beskrivning av personens beståndsdelar.[14][38] Han tillägger att precis som buddhistiska kommentarer från omkring första århundradet e.Kr. och framåt har gjort förklarar nästan alla buddhistiska meditationslärare det på det sättet. Thanissaros uppfattning är att detta felaktigt, och han föreslår att skandha ska ses som aktiviteter som orsakar lidande, men att denna process osunda verkningar kan avbrytas.[14]

Rupert Gethin noterar också att de fem skandhaerna inte bara är en buddhistisk analysen av människan, utan fem aspekter av en individuell varelses upplevelse av världen som innefattar både fastklängande och allt det som man klänger sig fast vid.[39][note 14]

Boisvert menar att många forskare har refererar till de fem aggregaten i sina verk om buddhism, men ingen av dem har gett en genomgripande förklaring av deras respektive funktioner.[40] Enligt Boisvert är de fem aggregaten och det beroende uppkomsten nära besläktade, och att de förklarar processen som binder oss vid samsara.[41] Boisvert noterar att pancha-upadanakkhanda inte inbegriper all mänsklig upplevelse.[42] Vedana kan förvandlas till antingen niramisa eller nekkhamma-sita vedana, vedana som inte är skadligt, eller till amisa eller gehasita vedana, en typ av förnimmelse kan fungera som något som åstadkommer framtida begär och aversion.[40] Detta bestäms av sanna.[40] Enligt Boisvert tillhör inte alla sanna sanna-skandha. Den sunda formen av sanna inser tillvarons tre kännetecken (dukkha, anatta, anicca) och ingår inte bland sanna-skandha. Ohälsosam sanna är befrämjar inte insikt" och utan den rätta sanna, kommer personen sannolikt att ge upphov till begär, klängande och tillblivelse.[43] Precis som med sanna, ingår inte alla sankhara i sankharaskandha, eftersom inte alla sankhara resulterar i framtida effekter.[43]

Enligt Johannes Bronkhorst måste föreställningen att de fem aggregaten inte är jaget betraktas i ljuset av debatterna om "befriande kunskap", dvs. kunskapen om Atman som de vediska traditionerna ansåg leda till befrielse.[44] Bronkhorst noterar att "kännedom om jaget inte spelar någon användbar roll på Buddhas väg till befrielse."[45][note 15] Vad som är viktigt är att klänga till former, ljud, lukter, smaker, föremål eller mentala faktorer som uppfattas med de sex sinnesorganen (dessa inkluderar (det mentala) sinnet som det sjätte sinnesorganet).[46] Insikten att aggregaten inte är självet hjälper en att släppa taget om denna fixering.[45][note 16]

Miri Albahari invänder också mot den vanliga förståelsen av att skandhaerna betecknar frånvaron av något "jag". Albahari har hävdat att khandhas inte nödvändigtvis utgör helheten av den mänskliga erfarenheten, och att det hinduiska konceptet Ātman (evig själ) inte uttryckligen förnekas av Pāli Canon. Enligt Albani förstås anattā bäst som en praktisk strategi snarare än som en metafysisk doktrin. För Albahari är Nibbāna en ständigt närvarande del av den mänskliga naturen, som gradvis "avtäcks" genom att okunnigheten upphör.

I Theravada Abhidhamma

[redigera | redigera wikitext]

De tidiga buddhistiska skolorna utvecklade detaljerade analyser och översikter, Abhidharma, av de läror som finns i sutrorna. Varje skola utvecklade sin egen Abhidharma. Däribland finner vi Theravāda Abhidhamma och Sarvāstivāda Abhidharma.

Sex sinnesbaser/sinneskällor

[redigera | redigera wikitext]

De inre och yttre sinnesbaserna bildar tillsammans de "sex sinnesbaserna". I denna beskrivning, som finns i texter som Salayatana samyutta, resulterar sammankomsten av ett objekt och ett sinnesorgan i uppkomsten av ett motsvarande medvetande.

Enligt Bhikkhu Bodhi lär Theravada-traditionen att de sex sinnesbaserna inrymmer "alla existensfaktorer", det är "allting" och att "utöver dessa existerar ingenting"[47] och de "är tomma på ett jag och det som tillhör jaget".[48][note 17]

Sutorna själva beskriver inte detta som ett alternativ till skandhaerna; det är i Abhidhamma som strävan efter ett enda heltäckande system[50] som de fem aggregaten och de sex sinnesbaserna relateras explicit:[50]

  • De första fem yttre sinnesbaserna (synlig form, ljud, lukt, smak och känsel), och de första fem inre sinnesbaserna (öga, öra, näsa, tunga och kropp) är en del av formaggregatet;
  • Det mentala sinnesobjektet (dvs. mentala objekt) överlappar med de första fyra aggregaten (form, känsla, perception och formation);
  • Det mentala sinnesorganet (sinnet) är jämförbart med medvetandeaggregatet.

Bodhi skriver att de sex sinnesbaserna presenterar en "vertikal" syn på mänskliga upplevelser medan aggregaten erbjuder ett "horisontellt" (tidsmässigt) synsätt.[51] Theravada-buddhistiska meditationsövningar på sinnesbaser syftar till att både eliminera förvrängda kognitioner såsom de som påverkas av begär, inbilskhet och åsikter, såväl som att rycka upp alla föreställningar i alla dess skepnader.[52]

Arton Dhātuer och fyra Paramatthaer

[redigera | redigera wikitext]

De arton dhātuerna[note 18] – Sex yttre baser, sex inre baser och sex medvetanden – fungerar genom de fem aggregaten. Dessa dhātuer kan ordnas i sex triader, varje triad består av ett sinnesobjekt, ett sinnesorgan och ett sinnesorgansmedvetande.[note 19]

Abhidhamma och postkanoniska palitexter skapar ett meta-schema för Sutta-pitakas uppfattningar om aggregat, sinnesbaser och dhattus (element).[54] Detta meta-schema har namnet de fyra paramatthaerna eller slutgiltiga realiteter, tre av dem betingade samt en ovillkorad:

  • Materiella fenomen (rūpa, form)
  • Sinne eller medvetande (citta)
  • Mentala faktorer (cetasikas: nama-faktorerna: känsloton, uppfattning och formation)
  • Nibbāna

I Mahayana-traditionen

[redigera | redigera wikitext]

Mahayana utvecklades ur de traditionella skolorna, introducerade nya texter och betonade andra aspekter av lärorna, särskilt sunyata och Bodhisattva-idealet.

Prajnaparamita-lärorna utvecklades från det första århundradet fvt och framåt. Den understryker "tomheten" av allt som finns. Detta innebär att det inte finns några evigt existerande "essenser", eftersom allt är uppkommet i beroende på något annat. Även skandhaerna har sitt ursprung och saknar någon inneboende substansiell existens. Enligt Red Pine är Prajnaparamita-texterna en historisk reaktion på några tidiga buddhistiska Abhidhammas. Specifikt är det en reaktion på Sarvastivadas läror som menar att "fenomen" (dharma) eller dess beståndsdelar är verkliga.[35] Prajnaparamitas begrepp om "tomhet" överensstämmer också med Theravada Abhidhamma.  

Detta är formulerat i Hjärtsutran. Sanskritversionen av "Prajnaparamita Hridaya Sutra" ("Hjärtsutran") kan ha komponerats i Kina från sanskrittexter, och senare tillbakaöversatt till sanskrit,[note 20] och i den nämns att de fem skandhaerna är tomma på själv-existens,[55][note 21][note 22][note 23] och säger det välbekanta "form är tomhet, tomhet är form[55] /…/ detsamma är sant för känslotoner, uppfattningar, formationer och medvetandet."[56]

Madhyamaka-skolan utvecklar idén om medelvägen. Dess grundtext är Mūlamadhyamakakārikā, en text skriven av Nagarjuna, som motbevisar Sarvastivadas verklighetsuppfattning som förtingligar fenomenen.[57] Den samtidiga icke-förtingligande av jaget och förtingligande av skandhaerna har av vissa buddhistiska tänkare betraktats som mycket problematisk.[58]

Yogacara-skolan utökade analysen av sinnets mekanismer och utvecklade begreppet nama-rupa och de fem skandhaerna och utvecklade föreställningen om de åtta medvetandena.

Kina

[redigera | redigera wikitext]

I kinesiska texter, är Śūnyatā, "wu", ingentinghet.[59][60] I dessa texter var relationen mellan absolut och relativ ett centralt ämne för att förstå de buddhistiska lärorna. Aggregaten förmedlar den relativa (eller konventionella) upplevelsen av världen av en individ, och det är genom den som den absoluta sanningen förverkligas. DT Suzuki kommenterar Hjärtsutran:

Tathāgatagarbhasutrorna, som behandlade idén om Buddha-naturen, utvecklades i Indien men spelade även en framträdande roll i Kina. Tathagatagarbhasutrorna talar ibland om Buddhas outsägliga skandhas (bortom världsliga skandaernas natur och bortom världslig förståelse). I Mahayana Mahaparinirvana Sutra berättar Buddha om hur Buddhas skandaers faktiskt är eviga och oföränderliga. Buddhas skandhaers sägs vara obegripliga för det icke upplysta seendet.

Tibet

[redigera | redigera wikitext]

Vajrayana-traditionen vidareutvecklar aggregaten i termer av mahamudra epistemologi och tantriska reifikationer.

Med hänvisning till mahamudra-lärorna, identfierar Chogyam Trungpa[61] formaggregatet som en "solidifiering" av ovetande (Pali, avijjā ; Skt., avidyā ), vilket låter en att ha illusionen av att "äga" en dynamisk och inrymmande visdom (Pali, vijjā ; Skt. vidyā ), och därmed är den grunden för skapandet av en dualistisk relation mellan "jag" och "andra".[note 24]

Enligt Trungpa Rinpoche,[62] är de fem skandaerna en uppsättning buddhistiska begrepp som beskriver vår erfarenhet som en femstegsprocess och att hela utvecklingen av de fem skandhaerna är ett försök från vår sida att skydda oss från sanningen om vår insubstantialitet, medan meditationsövningen är att se igenom denna sköld.[63]

Trungpa Rinpoche skriver (2001, sid. 38):

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar

[redigera | redigera wikitext]
Citat från engelskspråkiga texter nedan är översatta till svenska för Wikipedia. För originalcitaten se den engelskspråkiga Wikipediaartikeln.
  1. ^ Enligt Dalai Lama, skandha betyder skandha "hög, grupp, samling eller aggregat".[6]
  2. ^ I Rawson (1991: p.11), definieras den första skandhan som: "namn och form (Sanskrit nāma-rūpa, Tibetan gzugs)...". I palilitteraturen refererar traditionellt nāma-rūpa till de fyra första aggregaten, i kontrast till det femte aggregatet, medvetandet.
  3. ^ I Pali kanon beskrivs vedana genomgående som något som involverar en upplevelse av något som behagligt, obeagligt eller neutralt (se till exemel i SN 22). När nutida författare förklarar "vedanā" definierar de det på liknande sätt (se tex. Nhat Hanh, 1999, p. 178; Trungpa, 2001, p. 21; och, Trungpa, 2002, p. 126). Ett undantag finner vi i Trungpa (1976), s. 20-23, där han säger att "strategier och impulser" eller "likgiltighet, begär och aggression" är en del av det tredje stadiet [aggregatet], "väglett av perception." (Detta avsnitt av Trungpa, 1976, finns i en antologi i Trungpa, 1999, s. 55-58.)
  4. ^ Generellt sett anses inte "emotioner" eller "känslor" ingå i vedanā. Till exempel skriver Bodhi (2000a), p. 80: "Pāli-termen vedanā refererar inte till emotioner (som verkar vara ett komplext fenomen som innefattar en mängd olika samtidiga mentala faktorer), utan är bara den grundläggande känslotonen hos en upplevelse, som kan vara antingen behaglig, smärtsam eller neutral." Kanhända liknar detta vad vi finner i Trungpa (1999), p.58, där Trungpa skriver: "Medvetandet [det femte aggregatet] består av emotioner och oregelbundna tankemönster...."
  5. ^ Vissa översätter denna term som "perception (en)" även om detta ord typiskt brukar översätta begreppet pratyakṣa som innebär "uppfattning av sinnesintryck" utan någon efterföljande värdering eller bedömning av dem. Det engelska ordet "conception" är mer korrekt, även om detta indikerar mindre av en process, och mer av ett statiskt slutresultat (det mentala tillståndet av att hålla fast vid en "conception"). Av denna anledning föredras "urskiljning".
  6. ^ I Theravada Abhidhamma delas saṅkhāra in i femtio mentala faktorer (Bodhi, 2000a, p. 26). Trungpa (2001), s. 47ff (som följer Sarvastivada Abhidharma som studeras i Mahāyāna-buddhism), skriver att det finns femtioen "generella typer" av samskara.
  7. ^ Peter Harvey, The Selfless Mind. Curzon Press 1995, sid 143-146.
  8. ^ I en kommentar till användandet av ordet "medvetande" (en. "consciousness") in SN 22.3 [1], skriver Bodhi (2000b), s. 1046-7, n. 18: "Passagen bekräftar medvetandets framträdande roll bland de fem aggregaten. Alla aggregat är visserligen betingade fenomen som lyder under tillvarons tre karaktäristika, men medvetandet fungerar som den sammanbindande tråden personal continuity som löper genom sekvensen av återfödelser…De andra fyra aggregaten fungerar som 'medvetandets stationer' (vinnanatthitiyo: see [SN] 22:53-54). Men inte heller medvetandet är någon entitet som är identisk med sig själv, utan en sekvens av ögonblick av kognition som uppstår i beroende, se MN I 256-60."
  9. ^ Harvey skriver, "Detta skall kontrasteras mot saññā, som vet genom att gruppera samman saker och etikettera dem. Denna kontrast blir tydlig när man betraktar dessa tillstånds respektive objekt: färger for saññā (S.III.87), men smaker (S.III.87) eller kännslor (M.I.292) för viññāṇa. Medan färger vanligen kan identifieras omedelbart behöver ofta smaker och känslor noggran betraktelse för att man skall kunna identifiera dem korrekt: de kräver urskiljning och analys."
  10. ^ Begreppet "medvetande" (en. "consciousness") återfinns i Theravada Abhidhamma (Bodhi, 2000a, p. 29).
  11. ^ Även om detta inte direkt motsägs av nikayaerna, är detta det specifikt mahayana-uttalande. Till exempel skriver Nhat Hanh (1999, s. 180-1) states: "Medvetandet betyder här lagermedvetandet som ligger till grund för allting vi är, det är grunden för alla våra mentala formationer." Trungpa (2001, s. 73-4) säger på liknande sätt att medvetandet "är det slutligen utvecklade varandetillstånd som innehållar alla tidigare element….[M]edvetandet utgör en omedelbart tillgänglig källa av till upptagenhet för skandhaerna att avnjuta."
  12. ^ * Dukkha: Den första av de ädlas sanningar Fyra ädla sanningar säger att "i korthet är de fem buntarna av bränsle för klängande (upadana-skandha) smärtsamma [dukkha]."[16][20] De fem aggregaten initierar lidande, smärta, eller otillfredsställelse. Allting som skapar en person är dukkha-faktorer, och enligt buddhistiskt tankesätt är dessa inte en källa till till lycka utan till lidande.[21] Nirvana kräver transcendering av alla fem skandhaer och sinnesobjekt.[16]
    * Obeständiga: de uppstår och de upphör.[21][22]
    * Jaglösa: var och en av skandhaerna saknar ett jag och substans.[23] Aggregaten är företeelser som inte har någon essens, varken var och en för sig, eller alla av dem sammantaget, allting som uppfattas som ett aggregat eller en helhet saknar verklig existens.[24][25] Detta är läran om "icke-jaget" (anatta) och den hävdar att en trosföreställning om ett jag är källan till dukkha (lidande, smärta, otillfredsställelse).[26][27] Det explicita förnekandet av att någon av de fem skandha besitter substantialitet eller essens är något vi finner i de tidiga buddhistiska texterna: "Alla former kan jämföras med skum; alla känslotoner är som bubblor; alla förnimmelser är som hägringar; alla formationer är som bananträdets stam; medvetandet är bara en illusion: detta sade Buddha för att illustrera [aggregatens natur]"[28]
  13. ^ The initial part of the Buddhist practice is purification of each of the above "five aggregates" through meditation, study, ritual and living by virtues, particularly abstaining from mental intoxicants. Ultimately, the practice shifts to considering these as naive, then transcending them to reach the state of realization that there is neither person nor self within, or in any other being, states Harvey, where everyone and everything is without self or substantiality and is a "cluster of changing physical and mental processes".[17][30]
  14. ^ Gethin: "Det har funnits en tendens bland nutida forskare att förklara khandaerna som buddhismens analys av människan, och till en viss grad är det kanske inte helt fel, men genom att göra det fixerar de på en aspekt av presentationen av khandhas på bekostnad av andra. Därför kunde A. B. Keith skriva "Genom en uppdeling som verkligen inte tillför något, varken logiskt eller psykologisk delas individen upp i fem aggregat, eller grupper." men de fem kandhaerna så som de behandlas i nikāyaerna och i tidig abhidhamma, har egentligen inte karaktären av en formell teori om människans natur. Syftet är inte så mycket en presentation av en analys av människan som ett objekt, utan snarare en förståelse av den betingade tillvarons från perspektivet av det upplevande subjektet. Så på den mest generella nivån presenteras rūpa, vedanā, sañña som fem aspekter av en individs upplevelse av världen; varje kandha ses som en representation av en komplex klass av fenomen som ständigt uppstår och avtar som en reaktion på processer i medvetandet baserat på de sex sinnessfärerna. Därmed blir de de fem upādānakkhandhas, som innefattar både det som klänger och det som de klänger till."[39]
  15. ^ Bronkhorst: "Syftet ned buddhas undervisning är uppenbarligen inte att försöka upptäcka det sanna jaget. Tvärtom, upptagenheten med jagets sanna natur måste överges. Det är bara då man kan vara beredd att följa den väg som Buddha presenterade. Sett från detta praktiska perspektiv blir frågan om jagets existens underordnad. Huvudsaken är att kunskap om jaget inte spelar någon meningsfull roll på Buddhas väg till befrielse. I skenet av det faktum att vissa icke-buddhistiska strömningar påstod att ett permanent jag som inte var föremål för förändring är det förmodligen motiverat att anta att Buddha inte accepterande existensen av ett sådant jag."[45]
  16. ^ Bronkhorst: Att nå insikt om att individens olika komponenter inte är jaget gör att den vise och ädle lyssnaren vänder sig bort från materiell form m.m.; som resultat av detta befrias han från begär och uppnår befrielse."[45]
  17. ^ Enligt Bikkhu Bodhi, beskriver Maha-punnama Sutta, även kallad Den stora fullmånetalet aggregatens obeständighet för att påstå att det inte finns någt jag, och att det korrekta sättet att förstå är "detta är inte mitt, detta är inte mitt jag, detta är inte vad jag är.". From Maha-punnama Sutta

    [Buddha:] "It's possible that a senseless person — immersed in ignorance, overcome with craving — might think that he could outsmart the Teacher's message in this way: 'So — form is not-self, feeling is not-self, perception is not-self, fabrications are not-self, consciousness is not-self. Then what self will be touched by the actions done by what is not-self?' Now, monks, haven't I trained you in counter-questioning with regard to this & that topic here & there? What do you think — Is form constant or inconstant?" "Inconstant, lord." "And is that which is inconstant easeful or stressful?" "Stressful, lord." "And is it fitting to regard what is inconstant, stressful, subject to change as: 'This is mine. This is my self. This is what I am'?"
    [Monks:] "No, lord."
    "... Is feeling constant or inconstant?" "Inconstant, lord."...
    "... Is perception constant or inconstant?" "Inconstant, lord."...
    "... Are fabrications constant or inconstant?" "Inconstant, lord."...
    "What do you think, monks — Is consciousness constant or inconstant?" "Inconstant, lord." "And is that which is inconstant easeful or stressful?" "Stressful, lord." "And is it fitting to regard what is inconstant, stressful, subject to change as: 'This is mine. This is my self. This is what I am'?"
    "No, lord."
    "Thus, monks, any form whatsoever that is past, future, or present; internal or external; blatant or subtle; common or sublime; far or near: every form is to be seen as it actually is with right discernment as: 'This is not mine. This is not my self. This is not what I am.'

    – Majjhima Nikaya iii 15, i engelsk översättning av Thanissaro Bhikkhu[49]

  18. ^ Palitermen dhātu används i många sammanhang i palikanon: Bodhi (2000b), s. 527-8, identifierar till exempel fura sätt på vilket dhātu används, inklusive i termer av de "arton elementen" och i termer "de fyra grundelementen" (catudhātu).
  19. ^ * De första fem sinnesorganen (öga, öra, näsa, tunga, kropp) är aspekter av form'.
      • Det sjätte sinnesorganet (sinnet) är en den av medvetandet.
    • De första fem sinnesobjekten (synliga former, ljud, lukt, smak, beröring) är också aspekter av form.
      • Det sjätte sinnesobjektet (mentala objekt) innefattar form, känsloton, perception och (mentala) formationer.
    • Det sex sinnesorgansmedvetandena är basen för medvetandet.[53]
  20. ^ Enligt Nattier (1992), författades Hjärtsutran ursprungligen på kinesiska och (bakåt-)översattes senare till sanskrit. Därefter blev den populär i Indien och senare i Tibet. Delar av denna översättning återfinns inte i de kinesiska versionerna av denna Sūtra.
  21. ^ Se även Nhat Hanh (1988), p. 1, och Suzuki (1960), p. 26. Nhat Hanh (1988) läggar följande till den första versen: "Efter detta genomskådande överkom han alla smärtor." Suzuki (1960), p. 29, noterar att denna extra mening är unik för Hsuan-chuang's translation och saknas i andra versioner av Hjärtsutran.
  22. ^ I Theravadakanon översätter det Engelska ordet "self-existence" sanskrittermen svabhava. "Svabhava" har även översatts som "self-nature" (Suzuki, 1960, p. 26), "separate self" (Nhat Hanh, 1988, p. 16) och "self-existence" (Red Pine, 2004, p. 67). Notera att de kinesiska versionera av Hjärtsutran inte innehåller begreppet svabhava. När "emptiness of self" nämns är det engelska ordet "self" en översättning av Pālitermen "atta" (Sanskrit, "atman").
  23. ^ Vad beträffar termen sabhāva (Pali; Skt: svabhāva) i palikanon skriver Gal (2003), p. 7: "Om man använder suttorna som källa, användes aldrig termen sabhāva av Buddha, och den är sällsynt i palikanonen som helhet. Det blir till ett standardbegrepp först i den post-kanoniska perioden, då den förekommer frekven i kommentarstexternas beskrivningar av dhammaerna [betingade mentala och fysiska processer] samt i sub-kommentarernas uttolkningar.
    Termen sabhāva förekommer dock ett flertal tillfällen i fem kanoniska och parakanoniska texter: Paṭisambhidāmagga, Peṭakopadesa, Nettippakaraṇa, the Milindapañha och Buddhavaṃsa."
    Gal (p. 10) spekulerar att användningen av termen sabhāva i Paṭisambhidāmagga kan vara dess tidigaste förekomst i palilitteraturen och citerar (p. 7, speciellt i n. 28) från denna text (Paṭis. II 178) användningen av frasen sabhāvena suññaṃ (Pali for "empty of sabhāva") tillsammans med vart och ett av aggregaten — åtmintsone ytligt sett liknar det användningen av svabhāva i Prajnaparamita Hridaya Sutra ("Hjärtsutran") som citeras i denna artikel.
  24. ^ Denna typ av analys av aggregaten (där ovetande är vad som betingar de fem aggregaten) kan vara besläktat med det som beskrives i de Tolv Nidanas.

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] Thomas William Rhys Davids; William Stede (1921). Pali-English Dictionary. Motilal Banarsidass. sid. 232–234. ISBN 978-81-208-1144-7. https://books.google.com/books?id=0Guw2CnxiucC 
  2. ^ Robert E. Buswell Jr.; Donald S. Lopez Jr. (2013). The Princeton Dictionary of Buddhism. Princeton University Press. sid. 708, 721–723, 827–828. ISBN 978-1-4008-4805-8. https://books.google.com/books?id=DXN2AAAAQBAJ 
  3. ^ [a b c d e f g h i j k l] Harvey 2013.
  4. ^ Steven M. Emmanuel (2015). A Companion to Buddhist Philosophy. John Wiley & Sons. sid. 193, 232–233, 421–425. ISBN 978-1-119-14466-3. https://books.google.com/books?id=P_lmCgAAQBAJ 
  5. ^ Skandha Encyclopædia Britannica (2013)
  6. ^ Dalai Lama (1966). The Opening of the Wisdom-Eye: And the History of the Advancement of Buddhadharma in Tibet. Theosophical Publishing House. sid. 37–38. ISBN 978-0-8356-0549-6. https://books.google.com/books?id=ZnHOkMbp6wYC&pg=PA37 
  7. ^ Paul Williams; Anthony Tribe (2000). Buddhist Thought. Routledge. sid. 42, 48, 58–60, 69–70. ISBN 978-0-415207003. https://books.google.com/books?id=BVvFBQAAQBAJ 
  8. ^ Bronkhorst 2009.
  9. ^ . 
  10. ^ David J. Kalupahana (1992). A History of Buddhist Philosophy: Continuities and Discontinuities. University of Hawaii Press. sid. 71–72. ISBN 978-0-8248-1402-1. https://books.google.com/books?id=SlDArya3YvcC 
  11. ^ Thomas William Rhys Davids (1921). Pali-English Dictionary. Motilal Banarsidass. sid. 664–665. ISBN 978-81-208-1144-7. https://books.google.com/books?id=0Guw2CnxiucC 
  12. ^ See, for instance, SN 22.79, "Being Devoured" (Bodhi, 2000b, p. 915).
  13. ^ Peter Harvey, The Selfless Mind. Curzon Press 1995, page 143-146
  14. ^ [a b c] Thanissaro Bhikkhu (2010), The Five Aggregates. A Study Guide
  15. ^ [a b] Bronkhorst 2009, sid. 28.
  16. ^ [a b c] Harvey 2013, sid. 55.
  17. ^ [a b] Bronkhorst 2009, sid. 28–31.
  18. ^ Damien Keown; Charles S. Prebish (2013). Encyclopedia of Buddhism. Routledge. sid. 321–322, 382, 844–845. ISBN 978-1-136-98588-1. https://books.google.com/books?id=NFpcAgAAQBAJ 
  19. ^ [a b c] MacKenzie 2013.
  20. ^ Bhikkhu Bodhi, 2000b, p. 840
  21. ^ [a b] Harvey 2013, sid. 56-57.
  22. ^ Anicca Buddhism, Encyclopædia Britannica (2013)
  23. ^ David J. Kalupahana (1975). Causality: The Central Philosophy of Buddhism. University Press of Hawaii. sid. 84–86. ISBN 978-0-8248-0298-1. https://books.google.com/books?id=GOYGAAAAYAAJ 
  24. ^ Clark Johnson (2006). On Buddha Essence: A Commentary on Rangjung Dorje's Treatise. Shambhala Publications. sid. 34–35. ISBN 978-1-59030-276-7. https://books.google.com/books?id=azieVNVB6aYC&pg=PA34 
  25. ^ MacKenzie 2013, sid. 242–247.
  26. ^ Peter Harvey (2012). An Introduction to Buddhism: Teachings, History and Practices. Cambridge University Press. sid. 57–62. ISBN 978-0-521-85942-4. https://books.google.com/books?id=u0sg9LV_rEgC 
  27. ^ Peter Harvey (2015). Steven M. Emmanuel. red. A Companion to Buddhist Philosophy. John Wiley & Sons. sid. 34–37. ISBN 978-1-119-14466-3. https://books.google.com/books?id=P_lmCgAAQBAJ 
  28. ^ Kalupahana (1975), page 86. Citatet är från S 3.142, och förekommer även Āgamaerna.
  29. ^ Peter Harvey (2012). An Introduction to Buddhism: Teachings, History and Practices. Cambridge University Press. sid. 59–62. ISBN 978-0-521-85942-4. https://books.google.com/books?id=u0sg9LV_rEgC 
  30. ^ Harvey 2013, sid. 57.
  31. ^ William Edelglass; Jay Garfield (2009). Buddhist Philosophy: Essential Readings. Oxford University Press. sid. 261–264, 288–295, 297–308, 358–363, 226–227, 317–329. ISBN 978-0-19-971655-5. https://books.google.com/books?id=tEb63CGvShsC ;

    Irina Kuznetsova; Chakravarthi Ram-Prasad (2012). Hindu and Buddhist Ideas in Dialogue: Self and No-Self. Ashgate Publishing. ISBN 978-1-4094-5662-9 
  32. ^ Rupert Gethin. The Foundations of Buddhism. Oxford University Press. sid. 140–149, 238–239. ISBN 978-0-19-289223-2. https://archive.org/details/foundationsofbud00rupe , Quote: We have seen how Buddhist thought criticizes the concept of an unchanging self as incoherent; however, both ancient and modern critics have argued that to do away with the self in the manner of Buddhist thought in fact creates insurmountable philosophical and moral problems. (...) We have seen how Buddhist thought breaks down an individual into five classes of physical and mental events known as skandhas or aggregates".
  33. ^ [a b] Ruhe 2005.
  34. ^ [a b] Loy 2009.
  35. ^ [a b] Pine 2004.
  36. ^ David J. Kalupahana (1975). Causality: The Central Philosophy of Buddhism. University Press of Hawaii. sid. 85–86. ISBN 978-0-8248-0298-1. https://books.google.com/books?id=GOYGAAAAYAAJ 
  37. ^ Adrian Snodgrass (1992). The Symbolism of the Stupa. Motilal Banarsidass. sid. 137 with note 165. ISBN 978-81-208-0781-5. https://books.google.com/books?id=nzqK8dDCM0UC 
  38. ^ Adrian Snodgrass (1984) asserts that the term literally means "heap", and the concept refers to the teaching accepted by all Buddhist schools that "the personality is an aggregate of five constituent parts," referring back to older publications from the 1930s to the 1950s.[37]
  39. ^ [a b] Gethin 1986.
  40. ^ [a b c] Boisvert 2005, sid. 147.
  41. ^ Bosivert 2005, sid. 150.
  42. ^ Boisvert 2005, sid. 147-148.
  43. ^ [a b] Boisvert 2005, sid. 148.
  44. ^ Bronkhorst 2009, sid. 26-32.
  45. ^ [a b c d] Bronkhorst 2009, sid. 27.
  46. ^ Bronkhorst 2009, sid. 28-29.
  47. ^ Bodhi 2000b, sid. 1122.
  48. ^ Bodhi 2000b.
  49. ^ Maha-punnama Sutta: The Great Full-moon Night Discourse, Thanissaro Bhikkhu (2001)
  50. ^ [a b] Bodhi 2000b, sid. 1123.
  51. ^ Bodhi, 2000b, s. 1122-23
  52. ^ Bodhi (2000b), s. 1125-26
  53. ^ Bodhi (2000a), s. 287-8.
  54. ^ Bodhi (2000a), p. 6.
  55. ^ [a b] Red Pine (2004), p.2.
  56. ^ Nhat Hanh (1988), p.1. Again, also see Red Pine (2004), p. 2, and Suzuki (1960), p. 26.
  57. ^ Kalupahana 1975, page 78
  58. ^ Jinpa 2002, page 112.
  59. ^ Lai 2003.
  60. ^ Swanson 1993.
  61. ^ Trungpa, 2001, s. 10–12; and, Trungpa, 2002, s. 124, 133–134
  62. ^ Trungpa Rinpoche 1976, s. 20–22
  63. ^ Trungpa Rinpoche 1976, p. 23

Allmänna källor

[redigera | redigera wikitext]

Primärlitteratur

[redigera | redigera wikitext]
Sutta Pitaka
  • Bodhi, Bhikkhu (trans.) (2000b), The Connected Discourses of the Buddha: A Translation of the Samyutta Nikaya, Boston: Wisdom Publications, ISBN 978-0-86171-331-8 
  • Ñāṇamoli, Bhikkhu (övers.) & Bodhi, Bhikkhu (ed.) (2001). The Middle-Length Discourses of the Buddha: A Translation of the Majjhima Nikāya. Boston: Wisdom Publications. ISBN 0-86171-072-X.
Anthologier med suttor
  • Bodhi, Bhikkhu (ed.) (2005a). In the Buddha's Words: An Anthology of Discourses from the Pāli Canon. Boston: Wisdom Pubs. ISBN 0-86171-491-1.
Enstaka suttor
Abhidhamma, Pali commentaries, modern Theravada
Mahayana

Sekundärlitteratur

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Skandha&oldid=56166356”