Hoppa till innehållet

Sidney Herbert, 1:e baron Herbert av Lea

Från Wikipedia
Sidney Herbert, 1:e baron Herbert av Lea
Född16 september 1810[1][2]
Richmond, Storbritannien
Död2 augusti 1861[1][2] (50 år)
Wilton House, Storbritannien
Medborgare iFörenade kungariket Storbritannien och Irland
Utbildad vidOriel College
Harrow School
SysselsättningPolitiker[3]
Befattning
Storbritanniens kolonialminister
Storbritanniens krigsminister
Ledamot av Förenade kungarikets 11:e parlament
Storbritanniens 11:e parlament, South Wiltshire (1832–1834)[4]
Ledamot av Förenade kungarikets 12:e parlament
Storbritanniens 12:e parlament, South Wiltshire (1835–1837)[4]
Ledamot av Förenade kungarikets 13:e parlament
Storbritanniens 13:e parlament, South Wiltshire (1837–1841)[4]
Ledamot av Förenade kungarikets 14:e parlament
Storbritanniens 14:e parlament, South Wiltshire (1841–1847)[4]
Ledamot av 15:e brittiska parlamentet
Storbritanniens 15:e parlament, South Wiltshire (1847–1852)[4]
Ledamot av 16:e brittiska parlamentet
Storbritanniens 16:e parlament, South Wiltshire (1852–1857)[4]
Ledamot av Förenade kungarikets 17:e parlament
Storbritanniens 17:e parlament, South Wiltshire (1857–1859)[4]
Ledamot av Förenade kungarikets 18:e parlament
Storbritanniens 18:e parlament, South Wiltshire (1859–1861)[5]
Politiskt parti
Konservativa partiet
MakaElizabeth Herbert, baronessan Herbert av Lea
(g. 1846–)[6][7]
BarnLady Mary Catherine Herbert[8][6]
George Herbert, 13:e earl av Pembroke (f. 1850)[6]
Elizabeth Maude Herbert (f. 1851)[8][6]
Sidney Herbert, 14:e earl av Pembroke (f. 1853)[6]
William Reginald Herbert (f. 1854)[8][6]
Michael Herbert (f. 1857)[8][6]
Gwladys Robinson, markisinna av Ripon (f. 1859)[6]
FöräldrarGeorge Herbert, 11:e earl av Pembroke[6]
Jekaterina Vorontsova[6]
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Sidney Herbert, 1:e baron Herbert av Lea, född den 16 september 1810, död den 2 augusti 1861, var en brittisk politiker. Han var son till George Herbert, 11:e earl av Pembroke, far till 13:e och 14:e earlen och till diplomaten Michael Herbert.

Herbert var 1832–1861 medlem av underhuset och tillhörde där sir Robert Peels grupp inom det konservativa partiet. Han var i Peels första ministär (1834–1835) sekreterare vid Board of Control, blev i den andra först sekreterare vid amiralitetet (1841) och sedan krigsminister med säte i kabinettet (1845), följde Peel vid dennes övergång till frihandeln 1846 och avgick samma år med sin chef.

Som krigsminister inträdde Herbert i december 1852 i lord Aberdeens koalitionsministär, blev efter dess störtande (januari 1855) statssekreterare för kolonierna under Palmerston, men nedlade redan efter några veckor detta ämbete som en protest mot tillsättandet av en undersökningskommission rörande de militära förberedelserna till Krimkriget, för vilka han som krigsminister delvis burit ansvaret.

Herbert blev efter Krimkriget ledaren för dem, som påyrkade en grundlig arméreform, samt genomförde som krigsminister under Palmerston (juni 1859–juli 1860) flera betydelsefulla förbättringar i härens organisation. Det uppslitande arbetet nedbröt hans hälsa, han nödgades först flytta upp till överhuset (som lord Herbert av Lea) och sedan avgå, men avled några veckor senare.

Herbert var en ivrig filantrop, ivrade särskilt för bättre bostadsförhållanden åt jordarbetarna och främjade verksamt emigrationen till kolonierna. Florence Nightingales utsändande till fältsjukhusen under Krimkriget var hans verk, och undersökningskommissionen vitsordade sedermera hans nit och plikttrohet.

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w66m3hqn, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage, The Peerage person-ID: p1353.htm#i13529, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Hansard 1803–2005, Hansard-ID (1803-2005): hon-sidney-herbert-1, läst: 22 april 2022.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d e f g] Hansard 1803–2005.[källa från Wikidata]
  5. ^ The London Gazette, 22469, s. 117, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c d e f g h i j] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ The Peerage person-ID: p1353.htm#i13529, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b c d] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]