Sant'Angelo de Miccinellis

	Sant'Angelo de Miccinellis; (San Giuliano in Banchi)
	Kyrka
	Sant'Angelo de Miccinellis (nummer 107). Utsnitt från Giovanni Battista Faldas karta över Rom från år 1676.
Land	Italien
Ort	Rom
Trossamfund	Romersk-katolska kyrkan
Stift	Roms stift
Plats	Via dei Banchi Nuovi / Vicolo di San Giuliano
Invigd	1100-talet
Dekonsekrerad/; Riven
- Riven	1939–1940
	Sant'Angelo de Miccinellis (nummer 578). Utsnitt från Giovanni Battista Nollis karta över Rom från år 1748. Sant'Angelo de Miccinellis (nummer 578). Utsnitt från Giovanni Battista Nollis karta över Rom från år 1748.

Sant'Angelo de Miccinellis, även benämnd Sant'Angelo de Reniczo^[1] och San Giuliano in Banchi,^[2] var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den helige ärkeängeln Mikael. Kyrkan var belägen vid dagens Via dei Banchi Nuovi i Rione Ponte.

Kyrkans namn

Tillnamnen ”Miccinellis” och ”Reniczo” syftar på två romerska adelsfamiljer som residerade i området.^[3]^[4]

Kyrkans historia

Kyrkan uppfördes sannolikt under 1100-talet. Dess första dokumenterade omnämnande – S. Angeli a Domo Egidii de Poco – förekommer i en bulla promulgerad år 1186 av påve Urban III; bullan uppräknar den bland filialerna till församlingskyrkan San Lorenzo in Damaso.^[1]^[3] År 1218 underställdes Sant'Angelo församlingskyrkan Santi Celso e Giuliano tillsammans med två andra kyrkor: San Pantaleo iuxta Flumen och San Salvatore de Inversis.^[1]^[5]

Därtill förekommer den i Il catalogo Parigino (cirka 1230) som s. Angelus de Tenuco,^[6] i Il catalogo di Torino (cirka 1320) som Ecclesia sancti Angeli^[7] och i Il catalogo del Signorili (cirka 1425) som sci. Angeli de Reniczo.^[8]

År 1472, då kyrkobyggnaden var tämligen fallfärdig, förlänades den åt Collegio dei Cursori, messi e corrieri pontifici. Påve Hadrianus VI (1522–1523) lät restaurera kyrkan och den överläts åt Confraternita di San Giuliano, Den helige Julianus brödraskap, vilket hade bildats i kyrkan Santa Cecilia a Monte Giordano i början av 1500-talet. Inför jubelåret 1525 företog brödraskapet en renovering av kyrkans fasad. Åren 1818–1822 byggdes kyrkan om i nyklassicistisk stil, efter ritningar av arkitekten Giuseppe Valadier.^[9] Förutom högaltare hade kyrkan fyra sidoaltaren, två på vardera sida. Kyrkan revs 1939–1940 för att ge plats åt bostäder.^[3]^[10]

Referenser

Noter

^ [a b c] Hülsen 1927, s. 197.
^ Nibby 1838, s. 274.
^ [a b c] Lombardi 1998, s. 169.
^ Pautrier 2013, s. 45.
^ Marti 1997, s. 22.
^ ”Il catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#110. Läst 1 oktober 2017.
^ ”Il catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#126. Läst 1 oktober 2017.
^ ”Il catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#78. Läst 1 oktober 2017.
^ Debenedetti 1985, s. 48–49.
^ Armellini, Cecchelli & Tacchi Venturi 1942, s. 1316.

Tryckta källor

Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651
Armellini, Mariano; Cecchelli, Carlo; Tacchi Venturi, Pietro (1942) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni R.O.R.E. di N. Ruffolo. OCLC 2997278
Debenedetti, Elisa (1985) (på italienska). Valadier: segno e architettura: calcografia, 15 novembre 1985/15 gennaio 1986: catalogo. Roma: Multigrafica. Libris 7554323. ISBN 88-7597-007-6
Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954
Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329
Marti, Licia (Dicembre 1997). ”Santi Celso e Giuliano” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (11): sid. 22–25. ISSN 1126-6546.
Nibby, Antonio (1838) (på italienska). Roma nell'anno MDCCCXXXVIII. Roma: Tipografia delle Belle Arti. OCLC 4147982
Pautrier, Massimo (2013) (på italienska). I Santi delle Chiese medievali di Roma (IV–XIV secolo). Roma. ISBN 978-1-291-37077-5
Pratesi, Ludovico (1995) (på italienska). Il rione Ponte. Roma: Newton Compton editori. ISBN 88-7983-509-2

[Hülsen197-1] [a b c] Hülsen 1927, s. 197.

[2] Nibby 1838, s. 274.

[Lombardi169-3] [a b c] Lombardi 1998, s. 169.

[4] Pautrier 2013, s. 45.

[Marti22-5] Marti 1997, s. 22.

[6] ”Il catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#110. Läst 1 oktober 2017.

[7] ”Il catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#126. Läst 1 oktober 2017.

[8] ”Il catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#78. Läst 1 oktober 2017.

[9] Debenedetti 1985, s. 48–49.

[ACTV1316-10] Armellini, Cecchelli & Tacchi Venturi 1942, s. 1316.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]