Hoppa till innehållet

San Salvatore de Inversis

Från Wikipedia

San Salvatore de Inversis
Kyrka
San Salvatore de Inversis var inkorporerad i Palazzo del Drago (nummer 594). Utsnitt från Giovanni Battista Nollis karta över Rom från år 1748.
San Salvatore de Inversis var inkorporerad i Palazzo del Drago (nummer 594). Utsnitt från Giovanni Battista Nollis karta över Rom från år 1748.
Land Italien Italien
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Plats Piazzetta del Drago vid Via Recta, dagens Via dei Coronari 41
Invigd 1100-talet

San Salvatore de Inversis, även benämnd San Salvatore de' Ramberti[1] och San Salvatore ai Coronari,[2] var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt Frälsaren. Kyrkan var belägen vid dagens Via dei Coronari i Rione Ponte.

Tillnamnen ”Inversis” och ”Ramberti” syftar på två romerska adelsfamiljer som residerade i området.[1][3]

Kyrkans historia

[redigera | redigera wikitext]

Kyrkan uppfördes sannolikt under 1100-talet. Dess första dokumenterade omnämnande förekommer i en bulla promulgerad av påve Alexander III år 1177. Kyrkan nämns därefter i en bulla utgiven år 1186 av påve Urban III; bullan uppräknar den bland filialerna till församlingskyrkan San Lorenzo in Damaso.[4][5] År 1218 underställdes San Salvatore församlingskyrkan Santi Celso e Giuliano tillsammans med två andra kyrkor: Sant'Angelo de Miccinellis och San Pantaleo iuxta Flumen.[2][6][7]

Kyrkan omnämns i Catalogo di Cencio Camerario, en förteckning över Roms kyrkor sammanställd av Cencio Savelli år 1192 och bär där namnet Salvatori in Bersorum.[8]

Därtill förekommer den i Il catalogo Parigino (cirka 1230) som Salvator de Nubersis,[9] i Il catalogo di Torino (cirka 1320) som Ecclesia sancti Salvatoris de Impersis[10] och i Il catalogo del Signorili (cirka 1425) som sci. Salvatoris de conversis.[11]

Vid mitten av 1500-talet etablerade sig adelsfamiljen Del Drago från Viterbo i Rom och införskaffade några byggnader vid Via Recta (dagens Via dei Coronari) för att där uppföra ett palats. Kyrkan San Salvatore kom i samband med detta att inlemmas i Palazzo del Drago.[5] År 1681 restaurerades kyrkan, som vid denna tid blivit ett privatkapell, på uppdrag av Mario Del Drago, kanik i Vatikanen.[5]


Piazzetta del Drago
Piazzetta del Drago, som i dag utgör en del av Via dei Coronari, är en kort återvändsgränd i Rione Ponte. Vid nummer 45 finns en 1500-talsportal flankerad av pilastrar med korintiska kapitäl. Portalbågens svicklar hade tidigare små skulpterade huvuden.

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] Armellini 1891, s. 368.
  2. ^ [a b] Marti 1997, s. 22.
  3. ^ Pautrier 2013, s. 260.
  4. ^ Hülsen 1927, s. 442.
  5. ^ [a b c] Lombardi 1998, s. 179.
  6. ^ Adinolfi 1860, s. 24.
  7. ^ Hülsen 1927, s. 442–443.
  8. ^ ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html#258. Läst 29 september 2017. 
  9. ^ ”Il catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#15. Läst 29 september 2017. 
  10. ^ ”Il catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#127. Läst 29 september 2017. 
  11. ^ ”Il catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#77. Läst 29 september 2017. 

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Adinolfi, Pasquale (1860) (på italienska). Il canale di Ponte e le sue circostanti parti: terzo saggio della topografia di Roma nell'età di mezzo. Narni: Gattamelata. OCLC 1002775979 
  • Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651 
  • Armellini, Mariano; Cecchelli, Carlo; Tacchi Venturi, Pietro (1942) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni R.O.R.E. di N. Ruffolo. sid. 1434. OCLC 2997278 
  • Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954 
  • Krautheimer, Richard (2004) (på tyska). Rom: Schicksal einer Stadt, 312–1308 (3). München: C.H. Beck. sid. 280. ISBN 3-406-30575-X 
  • Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329 
  • Marti, Licia (Dicembre 1997). ”Santi Celso e Giuliano” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (11): sid. 22–25. ISSN 1126-6546. 
  • Pautrier, Massimo (2013) (på italienska). I Santi delle Chiese medievali di Roma (IV–XIV secolo). Roma. ISBN 978-1-291-37077-5 
  • Pratesi, Ludovico (1995) (på italienska). Il rione Ponte. Roma: Newton Compton editori. ISBN 88-7983-509-2 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=San_Salvatore_de_Inversis&oldid=47553513”