Sandgeting
Utseende
Sandgeting Status i Sverige: Starkt hotad[1] | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Leddjur Arthropoda |
Understam | Sexfotingar Hexapoda |
Klass | Insekter Insecta |
Ordning | Steklar Hymenoptera |
Överfamilj | Vespoidea |
Familj | Getingar Vespidae |
Underfamilj | Solitära getingar Eumeninae |
Släkte | Palpgetingar Pterocheilus |
Art | Sandgeting P. phaleratus |
Vetenskapligt namn | |
§ Pterocheilus phaleratus | |
Auktor | Panzer, 1797 |
Hitta fler artiklar om djur med |
Sandgeting (Pterocheilus phaleratus) är en liten solitär geting som särskilt kännetecknas av sin ovanligt långa tunga och sina långa med utstående behåring försedda labialpalper.
Dess utbredningsområde sträcker sig från västra Europa och österut till Kazakstan. I Sverige är sandgetingen mycket sällsynt och finns endast på ett tjugotal olika platser i Skåne, Blekinge, Halland och Öland. Den är klassad som starkt hotad.
Sandgetingen gräver sitt bo i lös sand och sandiga områden nära kusten är i Sverige artens främsta livsmiljö. Som näringsväxter har backtimjan och flockfibbla observerats, men även oxtunga och käringtand anges i mellersta Europa.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Artdatabankens faktablad om sandgeting, Läst 16 augusti 2019.
|