Käringtand
- För musikalbumet Käringtand med vissångerskan Margareta Söderberg, se Käringtand (musikalbum).
Käringtand | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Växter Plantae |
Division | Fröväxter Spermatophyta |
Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
Ordning | Ärtordningen Fabales |
Familj | Ärtväxter Fabaceae |
Släkte | Käringtandssläktet Lotus |
Art | Käringtand L. corniculatus |
Vetenskapligt namn | |
§ Lotus corniculatus | |
Auktor | L. |
Synonymer | |
Lotus ambiguus Spreng. | |
Från Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora (Tavla 324)
|
Käringtand (Lotus corniculatus) L. är en ört tillhörande familjen ärtväxter.
Beskrivning
[redigera | redigera wikitext]Käringtand kan bli upp till 4 dm hög.
Blommorna är gula och sitter i stora flockar. Topparna är ofta röda, vilket gör att hela flocken på håll kan skifta i rött. Blommar juni – juli.
Frukten är en 4 mm bred balja innehållande 10 — 30 frön med diameter 1 à 1,5 ;mm.
Bladen är tvåpariga med uddblad.
Rötterna på käringtand, som tränger ända till 1 m djupt ned, har de knölar, leguminosknölar, som är typiska för ärtväxter. På sina håll kan käringtand bli invasiv, och slå ut andra växter. De djupgående rötterna gör den svårutrotad. Bränning är verkningslös, endast kemiska medel, som eventuellt kan vara betänkliga ur miljösynpunkt, fungerar.
Ett praktexempel med knölar på rötterna är ärtväxten jordnötter, som alls icke är nötter i stil med exempelvis hasselnötter.
Dess nektar innehåller ca 40 % sockerarter. En enskild blomma producerar 0,08 mg nektar varje dag.
Växten innehåller i och för sig det giftiga ämnet blåsyra, men i så små mängder att det inte är farligt som foder till boskap. Men för snäckor, som stundom äter därav, är det ett dödligt gift.
Kromosomtal 2n = 24.
Käringtand växer på gräs- och hedmark. Kalkgynnad. Den trivs på såväl fuktiga som torra ställen, där den klarar torka bra.
Angrips inte av klöverål och bara föga av klöverröta, (Screotinia trifoliorum).[1]
Käringtanden förekommer i hela Sverige, längst i norr dock sparsamt, och i stora delar av övriga Europa. I Norge går käringtand upp till 750 m ö h; på Hardangervidda upp till 1 380 m ö h. I centraleuropas bergstrakter kan käringtand ta sig över 2 000 m ö.h..
I Finland små populationer här och var; längst i norr bara tillfälligt.
I Afrika förekommer käringtand i ett smalt bälte längs medelhavskusten samt i Marocko.
Enstaka fyndorter finns i Nordamerika, men käringtand är inte ursprunglig där.
Utbredningskartor
[redigera | redigera wikitext]Förväxlingsarter
[redigera | redigera wikitext]Snarlika arter är
- Gul sötväppling
- Gulvial (Lathyrus pratensis)
- Stor käringtand (Lathyrus pedunculatus). Den kan skiljas från den vanliga käringtanden, genom att stjälken är ihålig hos stor käringtand.
- Smal käringtand (Lathyrus tenusis), vars särskiljande tecken är att stjälken är mycket tunn.
Andra arter, som i bygdemål kallats käringtand
[redigera | redigera wikitext]- Gökärt, Lathyrus linifolius (Reichard) Bässler
- Styvmorsviol, Viola tricolor; förekommer i Dalsland [2]
- Gullviva, Primula veris; förekommer i Blekinge [3]
- Släktnamnet Lotus är hämtat från grekiska. Namnet användes av Homeros (800 f. Kr.) om en ärtväxt.
- Artepitetet corniculatus kommer av latin cornu, som betyder horn.
Användning
[redigera | redigera wikitext]Käringtanden används delvis som foder (därav namnet på underarten foderkäringtand), men kan vara giftig i stora mängder. Ses dock mer som slåtterväxt än betesväxt och tål ej betning lika bra som exempelvis vitklöver.[1]
Om käringtand på jordbruksmark inte betraktas som ogräs, utan tillåts, kommer det kväve, som finns i luften upptagas i leguminosknölarna. När växten vissnat har marken fått ett tillskott av det kväve, som andra växter behöver som näring, d.v.s. symbios med jordförbättring som resultat. Frö för gödsling finns emellertid inte tillgängligt i handeln.[1]
- Finsk käringtand (Lotus corniculatus'' var. ''maritimus)
- Fjällkäringtand (Lotus corniculatus'' var. ''borealis Hyl.)
- Foderkäringtand (Lotus corniculatus'' var. ''sativus Hyl.)
- Vanlig käringtand (Lotus corniculatus'' var. ''corniculatus)
- Åskäringtand (Lotus corniculatus'' var. ''arenosus)
Namn | Trakt | Referens | Förklaring |
---|---|---|---|
Gigelärt | [4] | Gigel betyder sneda tänder | |
Gulhane | |||
Kattklor | |||
Kosmör | [5] | ||
Käringgigel | [1] | ||
Kärringtuppor | Dalarna | [3] | Med tuppor ("toppar") menas i dalmål blommor |
Bilder
[redigera | redigera wikitext]-
Detalj av blomma
-
Omogen frukt
-
Behornad frukt, som är anledningen till epitetet corniculatus
-
Jacob Sturm: Deutschlands Flora in Abbildungen (1796)
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Den virtuella floran – Käringtand
- Käringtand i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
- Wikimedia Commons har media som rör Käringtand.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] A Elofson, Johannes Borg, Bror Wallin: Lönande betesskötsel / Lönande betesdrift, Lantbruksförbundets Tidskrifts AB, Stockholm 1947
- ^ Henriette Kress: Henriette's Herbal Homepage [1] Styvmorsviol
- ^ [a b] Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 310 [2], Gleerups, Lund 1862 – 1867, faksimilutgåva Malmö 1962
- ^ Carl Lindman: Bilder ur Nordens flora, tavla 324, andra upplagan, Wahlström & Widstrand, Stockholm 1917 – 1926
- ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 361 [3] Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Bo Nylén: Nordens Flora (andra upplagan). Bokförlaget Prisma, Stockholm 2000. ISBN 91-518-3821-4