San Salvatore in Statera

	San Salvatore in Statera
	Kyrka
	Plan över Capitolium från William Smiths Dictionary of Greek and Roman Geography från år 1854. Enligt denna plan var San Salvatore in Statera belägen vid nummer 18 (vid den röda pilen).
Land	Italien
Län	Lazio
Ort	Rom
Trossamfund	Romersk-katolska kyrkan
Stift	Roms stift
Plats	Vico Jugario
Invigd	1100-talet
Dekonsekrerad/; Riven
- Dekonsekrerad	senast 1534
- Riven	1500-talet; 1800-talet (slutgiltigt riven)
	Utsnitt från Leonardo Bufalinis karta över Rom från år 1551. Kyrkan benämnd S. SALVATORIS (vid den röda pilen) har identifierats med San Salvatore in Statera. Utsnitt från Leonardo Bufalinis karta över Rom från år 1551. Kyrkan benämnd S. SALVATORIS (vid den röda pilen) har identifierats med San Salvatore in Statera.

San Salvatore in Statera, även benämnd San Salvatore in Aerario,^[1] var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt Frälsaren. Kyrkan var belägen vid Vico Jugario i Rione Campitelli.

Etymologi

Tillnamnet ”Statera” (latin ”våg”) åsyftar en lågrelief på en mindre triumfbåge i området. Lågreliefen visade en scen där penninggåvor till romerska soldater vägdes på en våg.^[1] Triumfbågen i fråga, Tiberiusbågen, restes av kejsar Tiberius år 16 e.Kr. för att hugfästa minnet av fältherren Germanicus segertåg i Germanien, i synnerhet dennes återerövrande av de romerska arméstandar, vilka Varus hade förlorat åt germanerna år 9 e.Kr. Bågen stod mellan Saturnustemplet och Basilica Iulia och utgjorde en pampig entré till Forum Romanum.^[1]^[2]

Tillnamnet ”Aerario” syftar på Aerarium, Roms arkiv och statskassa, inhysta i Saturnustemplet.^[3]^[4]

Kyrkans historia

I området sydväst om Capitolium fanns tre kyrkor helgade åt Frälsaren: förutom San Salvatore in Statera, San Salvatore in Portico och San Salvatore de Maximis.^[5]^[6] Detta har givit upphov till förvirring beträffande identifieringen av dessa tre kyrkor, både vad gäller dokument och kartor, i synnerhet Strozzis karta från år 1474 och Bufalinis karta från år 1551.

Kyrkans första dokumenterade omnämnande återfinns i Mirabilia Urbis Romae, en pilgrimsguide till staden Rom, första gången sammanställd på 1140-talet.^[1]^[7] En bulla promulgerad av påve Innocentius III den 2 juli 1199 anger att San Salvatore de Statera jämte San Lorenzo sub Capitolio utgjorde filialkyrkor till Santi Sergio e Bacco al Foro Romano.^[8]

Under 1400-talets andra hälft ska kyrkan ha övergivits, men redan i ett dokument från år 1443 beskrivs kyrkan vara i ruiner: ”ecclesia diruta Sancti Salvatoris della Statera”.^[9] Den italienske historikern och kaniken Francesco Albertini beskriver i sitt verk Opusculum de mirabilibus novae et veteris urbis Romae (1510) kyrkan som förfallen: ”parva est ecclesia sancti Salvatoris collapsa in eminenti hospitali sanctae Mariae de porticu quae vocatur sanctus Salvator in aerario”.^[10] Senast år 1534 dekonsekrerades kyrkan för att användas för profana ändamål (”usus humanos”).^[9]^[11] Resterna av kyrkan nedrevs under 1800-talet.^[1]

Den tyske arkeologen Christian Hülsen hävdar att San Salvatore in Statera är identisk med Sant'Omobono,^[7] men detta är felaktigt enligt den schweiziske arkeologen Christoph Reusser.^[10]

Omnämningar i kyrkoförteckningar

Katalog	År	Benämning
Il Catalogo Parigino	cirka 1230	Salvator de Statera^[12]
Il Catalogo del Signorili	cirka 1425	sci. Salvatoris de statera^[13]

Bilder

Alessandro Strozzis karta över Rom från år 1474.

Referenser

Noter

^ [a b c d e] Lombardi 1998, s. 279.
^ Claridge 1998, s. 81.
^ Armellini 1891, s. 534–535.
^ Claridge 1998, s. 80.
^ Pietrangeli 1975, s. 126.
^ Ceci 2009, s. 186.
^ [a b] Hülsen 1927, s. 453.
^ Hülsen 1927, s. 461.
^ [a b] Ceci 2009, s. 190.
^ [a b] Reusser 1993, s. 69.
^ Marliani 1534, s. 26.
^ ”Il Catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#29. Läst 13 mars 2019.
^ ”Il Catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#298. Läst 13 mars 2019.

Webbkällor

Tryckta källor

Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. sid. 534–535. OCLC 9269651
Armellini, Mariano; Cecchelli, Carlo; Tacchi Venturi, Pietro (1942) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni R.O.R.E. di N. Ruffolo. sid. 1439. OCLC 2997278
Ceci, Monica (2009), ”S. Salvatore in Portico e il quartiere produttivo”, skriven i Arcavacata di Rende, i Brocato, Paolo; Ceci, Monica; Terrenato, Nicola, Ricerche nell'area dei templi di Fortuna e Mater Matuta, "1", Università della Calabria, s. 185–213, ISBN 8898197063, OCLC 1002263311
Claridge, Amanda (1998) (på engelska). Rome: An Oxford Archaeological Guide. Oxford Archaeological Guides, 99-2662277-1. Oxford: Oxford University Press. ISBN 0-19-288003-9
Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. sid. 453. OCLC 3696954
Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. sid. 279. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329
Marliani, Bartolomeo (1534) (på latin). Antiquae Romae topographia. Roma: Bladus. OCLC 977803177. https://archive.org/details/antiqvaeromaetop00marl/page/n85
Pautrier, Massimo (2013) (på italienska). I Santi delle Chiese medievali di Roma (IV–XIV secolo). Roma. sid. 262. ISBN 978-1-291-37077-5
Pietrangeli, Carlo (1975) (på italienska). Rione X Campitelli. Guide rionali di Roma. "1". Roma: Fratelli Palombi Editori. sid. 126. OCLC 312345325
Reusser, Christoph (1993) (på tyska). Der Fidestempel auf dem Kapitol in Rom und seine Ausstattung: ein Beitrag zu den Ausgrabungen an der Via del Mare und um das Kapitol 1926–1943. Bullettino della Commissione Archeologica Communale di Roma. Supplementi, 99-2070382-6; 2. Roma: L'Erma di Bretschneider. Libris 7547911. ISBN 88-7062-825-6

[Lombardi279-1] [a b c d e] Lombardi 1998, s. 279.

[2] Claridge 1998, s. 81.

[3] Armellini 1891, s. 534–535.

[4] Claridge 1998, s. 80.

[5] Pietrangeli 1975, s. 126.

[6] Ceci 2009, s. 186.

[Hülsen453-7] [a b] Hülsen 1927, s. 453.

[Hülsen461-8] Hülsen 1927, s. 461.

[Ceci190-9] [a b] Ceci 2009, s. 190.

[Reusser69-10] [a b] Reusser 1993, s. 69.

[11] Marliani 1534, s. 26.

[12] ”Il Catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#29. Läst 13 mars 2019.

[13] ”Il Catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#298. Läst 13 mars 2019.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]