San Salvatore de Maximis

	San Salvatore de Maximis
	Kyrka
Land	Italien
Län	Lazio
Ort	Rom
Trossamfund	Romersk-katolska kyrkan
Stift	Roms stift
Plats	vid Capitolium
Invigd	Medeltid
Dekonsekrerad/; Riven
- Riven	1500-talets första hälft

San Salvatore de Maximis, även benämnd San Salvatore de Maximinis och San Salvatore de Maximinorum,^[1] var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt Frälsaren. Kyrkan var belägen mellan Capitolium och Tibern i Rione Campitelli.

Enligt en teori syftar kyrkans tillnamn ”Maximis” på den romerska ätten Massimini.^[2] En annan teori gör gällande att tillnamnet åsyftar Porticus Maximae,^[3] en antik portik, uppförd omkring år 380 e.Kr.^[4]

Kyrkans historia

I området sydväst om Capitolium fanns tre kyrkor helgade åt Frälsaren: förutom San Salvatore de Maximis, San Salvatore in Statera och San Salvatore in Portico.^[5]^[6] Detta har givit upphov till förvirring beträffande identifieringen av dessa tre kyrkor, både vad gäller dokument och kartor, i synnerhet Strozzis karta från år 1474 och Bufalinis karta från år 1551.

Kyrkans första dokumenterade omnämnande återfinns i Catalogo di Cencio Camerario, en förteckning över Roms kyrkor sammanställd av Cencio Savelli år 1192 och bär där namnet Salvatori Maximinorum.^[3] Enligt den italienske historikern och arkeologen Mariano Armellini var kyrkan San Salvatore de Maximis belägen vid dagens Salita delle Tre Pile vid Capitoliums västsluttning.^[7] Biskopen av Camerino, Fabrizio Varano (död 1508), skriver att kyrkan, som uppfördes på ruinerna av Jupiter Capitolinus tempel, är förstörd: ”S. S. de Maximis, olim Iovis Capitolini, nunc eversum”.^[8]^[9]

Omnämningar i kyrkoförteckningar

Katalog	År	Benämning
Catalogo di Cencio Camerario	1192	Salvatori Maximinorum^[10]
Il Catalogo Parigino	cirka 1230	Salvator de Maximinis^[11]
Il Catalogo di Torino	cirka 1320	Ecclesia sancti Salvatoris de Maximis^[12]

Bilder

Alessandro Strozzis karta över Rom från år 1474.

Referenser

Noter

^ Armellini, Cecchelli & Tacchi Venturi 1942, s. 1435.
^ Pautrier 2013, s. 260.
^ [a b] Lombardi 1998, s. 278.
^ Platner 1929, s. 423.
^ Pietrangeli 1975, s. 126.
^ Ceci 2009, s. 186.
^ Armellini 1891, s. 559.
^ Victor 1520, s. 12.
^ Hülsen 1927, s. 447.
^ ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html#165. Läst 21 mars 2019.
^ ”Il Catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#26. Läst 21 mars 2019.
^ ”Il Catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#221. Läst 21 mars 2019.

Tryckta källor

Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. sid. 559. OCLC 9269651
Armellini, Mariano; Cecchelli, Carlo; Tacchi Venturi, Pietro (1942) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni R.O.R.E. di N. Ruffolo. sid. 1435. OCLC 2997278
Ceci, Monica (2009), ”S. Salvatore in Portico e il quartiere produttivo”, skriven i Arcavacata di Rende, i Brocato, Paolo; Ceci, Monica; Terrenato, Nicola, Ricerche nell'area dei templi di Fortuna e Mater Matuta, "1", Università della Calabria, s. 185–213, ISBN 8898197063, OCLC 1002263311
Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. sid. 445–447. OCLC 3696954
Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. sid. 278. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329
Pautrier, Massimo (2013) (på italienska). I Santi delle Chiese medievali di Roma (IV–XIV secolo). Roma. sid. 260. ISBN 978-1-291-37077-5. https://books.google.se/books?id=DXvUBAAAQBAJ&pg=PA260&lpg=PA260&dq=%22Salvatore+de+maximis%22&source=bl&ots=rpiQ_1qPZS&sig=ACfU3U3gThro8Mx56p9_E6WtjXoXGeo4Tg&hl=sv&sa=X&ved=2ahUKEwjj1N3MzZLhAhVdysQBHZduB9wQ6AEwBnoECAgQAQ#v=onepage&q=%22Salvatore%20de%20maximis%22&f=false
Pietrangeli, Carlo (1975) (på italienska). Rione X Campitelli. Guide rionali di Roma. "1". Roma: Fratelli Palombi Editori. sid. 126. OCLC 312345325
Platner, Samuel Ball (1929) (på engelska). A Topographical Dictionary of Ancient Rome. London: Oxford University Press. sid. 423. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/_Texts/PLATOP*/porticus.html#Maximae
Victor, Publius (1520) (på latin). P. Victor, Pomponius Laetus, Fabricius Camers, R. Volaterranus, De vrbe Roma scribentes. Flauius, De locis ac ciuitatibus Italiae, deq. eius appellationibus priscis ac nouis. Bononia: Ex aedibus Hieronymi de Benedictis. OCLC 55683760. https://archive.org/details/pvictorpomponius00vict/page/n13

[1] Armellini, Cecchelli & Tacchi Venturi 1942, s. 1435.

[2] Pautrier 2013, s. 260.

[Lombardi278-3] [a b] Lombardi 1998, s. 278.

[4] Platner 1929, s. 423.

[5] Pietrangeli 1975, s. 126.

[6] Ceci 2009, s. 186.

[7] Armellini 1891, s. 559.

[8] Victor 1520, s. 12.

[9] Hülsen 1927, s. 447.

[10] ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html#165. Läst 21 mars 2019.

[11] ”Il Catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#26. Läst 21 mars 2019.

[12] ”Il Catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#221. Läst 21 mars 2019.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]