San Geminiano
| San Geminiano | |
| Kyrka | |
 San Geminiano (här benämnd S. Geminiani) på Christian Hülsens karta över det medeltida Rom från år 1927.
| |
| Land |  Italien
|
|---|---|
| Ort | Rom |
| Trossamfund | Romersk-katolska kyrkan |
| Stift | Roms stift |
| Plats | Regio Marmoratae i närheten av dagens Via Amerigo Vespucci |
| Invigd | 900-talet |
| Dekonsekrerad/ Riven |
|
| - Dekonsekrerad | 1300-talet |
| - Riven | 1400-talet |
San Geminiano var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den helige biskopen Geminianus (312–397). Kyrkan var belägen i Rione Ripa, i närheten av dagens Via Amerigo Vespucci i Rione Testaccio.
Historia
[redigera | redigera wikitext]Kyrkans första dokumenterade omnämnande förekommer i en bulla, promulgerad av påve Johannes X år 926.[a][1][2]
San Geminiano var en av många mindre kyrkobyggnader i nuvarande södra Rione Ripa och norra Rione Testaccio.[b]
I Il Catalogo di Torino från cirka 1320 benämns kyrkan ”Ecclesia sancti Geminiani non habet servitorem”, det vill säga att den saknar tjänare. Ferruccio Lombardi drar av denna upplysning slutsatsen att kyrkan redan då var övergiven och möjligen även förfallen.[2] Enligt Mariano Armellini och Christian Hülsen revs kyrkan San Geminiano under 1400-talet.[3][4]
Omnämningar i kyrkoförteckningar
[redigera | redigera wikitext]| Katalog | År | Benämning |
|---|---|---|
| Catalogo di Cencio Camerario | 1192 | sco. Geminiano[5] |
| Il Catalogo Parigino | cirka 1230 | s. Geminianus[6] |
| Il Catalogo di Torino | cirka 1320 | Ecclesia sancti Geminiani[7] |
Kommentarer
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”oratorium S. Gimiliani . . . posita infra hanc civitate Romam in regione prima in ripa Graeca iuxta marmorata supra fluvium Tiberis”
- ^ Dessa kyrkobyggnader är Sant'Anastasio de Marmorata, Sant'Anna de Marmorata, San Foca, San Geminiano, San Giacomo in Orreu, San Giovanni in Orreu, San Lazzaro alla Marmorata, San Lorenzo in Bascio, Santa Maria de Episcopio, San Salvatore de Marmorata, San Salvatore de Molellis, San Niccolò de Marmorata och Santi Pietro e Martino.
Källor
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Hülsen 1927, s. 253
- ^ [a b] Lombardi 1998, s. 300
- ^ Armellini 1891, s. 611
- ^ Hülsen 1927, s. 254
- ^ ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html#128. Läst 2 februari 2022.
- ^ ”Il Catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#340. Läst 2 februari 2022.
- ^ ”Il Catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#260. Läst 2 februari 2022.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Ancona, Alice; Contino, Alessia; D'Alessandro, Lucilla (2012). Rita d'Errico & Carlo M. Travaglini. red. ”Dalla città antica alla città moderna tra identità e discontinuità: il museo diffuso del rione Testaccio” (på italienska). Roma moderna e contemporanea: rivista interdisciplinare di storia (Roma: Università Roma Tre-CROMA) 20 (2): sid. 379–416. ISSN 1122-0244. https://www.academia.edu/21224222/Ancona_A_Contino_A_DAlessandro_L_Dalla_citt%C3%A0_antica_alla_citt%C3%A0_moderna_tra_identit%C3%A0_e_discontinuit%C3%A0_il_museo_diffuso_del_rione_Testaccio_in_Roma_Moderna_e_Contemporanea_ricerche_sul_patrimonio_urbano_tra_Testaccio_e_Ostiense_XX_2_Roma_2014_379_417. Läst 26 januari 2022.
- Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. sid. 610–611. OCLC 9269651
- Armellini, Mariano; Cecchelli, Carlo; Tacchi Venturi, Pietro (1942) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni R.O.R.E. di N. Ruffolo. sid. 1297. OCLC 2997278
- Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. sid. 253–254. OCLC 3696954
- Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. sid. 300. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329
- Pautrier, Massimo (2013) (på italienska). I Santi delle Chiese medievali di Roma (IV–XIV secolo). Roma. sid. 125. ISBN 978-1-291-37077-5