Hoppa till innehållet

Samuel Morse

Från Wikipedia
Samuel Morse
Född27 april 1791[1][2][3]
Charlestown, Massachusetts, USA
Död2 april 1872[1][2][3] (80 år)
Manhattan[4][5], USA
BegravdGreen-Wood Cemetery
Andra namnAmerican[6] och Brutus[6]
Medborgare iUSA
Utbildad vidYale College
Royal Academy of Arts
SysselsättningUppfinnare[7], universitetslärare, fotograf[8], målare[8][7], fysiker, skulptör[8], författare[9]
ArbetsgivareNew York University
New York University Tandon School of Engineering
Noterbara verkmorsealfabetet
MakaSarah Elizabeth Griswold
BarnCharles Walker Morse
Samuel Arthur Breese Morse, Jr.
Leila Morse (f. 1851)
FöräldrarJedidiah Morse
Elizabeth Breese Morse
Utmärkelser
National Inventors Hall of Fame (1975)[10]
Riddare av Sankt Mauritius och Sankt Lazarusorden
Riddare av Torn- och svärdsorden
Kommendör av Isabella den katolskas orden
Kommendör av första graden av Dannebrogorden
Riddare av Hederslegionen
Fellow of the American Academy of Arts and Sciences
Namnteckning
Redigera Wikidata
Självporträtt 1812, 21 år gammal
National Portrait Gallery (United States)
Samuel Morse 1840.

På äldre dar i tidstypisk
"hos-fotografen-pose"

Samuel Finley Breese Morse, född 27 april 1791 i Charlestown i Massachusetts, död i lunginflammation 2 april 1872 i New York City, New  York, var en amerikansk konstnär och uppfinnare.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]
Denna biografi handlar huvudsakligen om Samuel Morses karriär som konstnär. Det han emellertid kanske blivit mest känd för är som uppfinnare av ett elektriskt telegraferingssystem. Mera härom vid uppslagsordet Morsealfabetet.

Han var äldste son till Jedidah Morse (1761–08–23 – 1826–06–09) och Elizabeth Ann Finley Breese från New Jersey (1766–09–29 – 1828–05–28). Han hade två bröder, Sidney Edwards och Rickard.

1799, 7 år gammal, började Samuel skolan Phillips Academy, Andover, Massachusetts. Han ansågs i skolan temperamentsfull och säregen. Han var duktig i teckning, men inte någon stjärna i övriga ämnen.

14 år gammal började han 1805 i College of Yale (nutida Yale University) med examen 1810 i måleri, skulptur och teckning. Han tänkte sig en framtid som konstnär. Han delfinansierade sina studier vid Yale genom att sälja miniatyrmålningar av kamrater och lärare för 1 dollar/st; målade på elfenben kostade de 5 dollar. Hans far gav också finansiellt stöd.

Vid Yale åhörde Samuel Morse även några föreläsningar i ämnena kemi och elektricitet.

Fadern hade tänkt sig att sonen skulle ägna sig åt böcker, varför Samuel började som kontorist i en bokhandel i Charlestown. Han fortsatte dock att måla vid sidan av. Arbetet i bokhandeln passade Samuel dåligt, och sedan fadern givit med sig kunde Samuel 1811 resa med fartyget Washington Allston till London för vidare konststudier vid Royal Academy, där hans lärare var den välrenommerade amerikanen Benjamin West (1738 – 1820).

1812 gjorde Samuel Morse en förstudie i gips till The Dying Herkules, som visades vid en utställning i Adelphi Society of Arts och där belönades med guldmedalj.

1815 var han åter i USA och öppnade en ateljé i Boston, Massachusetts och försörjde sig sedan med nöd och näppe som konstnär. Visserligen fick många av hans dukar beröm, men de var svårsålda.

1816 träffade Samuel den då 16-åriga Lucretia Pickeiring Walker (1799 – 1825–02–07). De gifte sig 1818 och fick fyra barn, men strax efter det fjärde barnets födelse dog Lucretia hastigt, endast 26 år gammal.

Samuel var uppfinningsrik, brodern Sidney Edwards likaså. Tillsammans fick de 1817 sammanlagt 3 olika patent [11] på en Flexible-piston man-powered water pump for fire engines. Apparaten fungerade bra, men blev ett kommersiellt fiasko.

De närmaste åren reste han mycket för att söka beställningar tills han 1823 slog sig ner i New York.

Två av hans kanske mest berömda tavlor var porträtt av Marquis de Lafayette (1757 – 1834), en fransk general som stödde George Washington under Amerikanska revolutionen. De målades i Washington, D.C. 1825.

Morse reste även till Paris för årslånga konststudier. Under hemresan med SS Sally 1832 fick han se några experiment som Charles Thomas Jackson visade med ett galvaniskt element och en elektromagnet. Därav inspirerades Morse till sina senare försök att konstruera en elektromagnetisk skrivtelegraf. Därvid kom de vid extraföreläsningarna vid Yale inhämtade kunskaperna väl till pass.

Efter åtskilliga misslyckanden kröntes hans experiment med framgång, och 1835 hade han sin första apparat färdig. 1837 demonstrerades telegrafsystemet i New York över en 500 meter lång förbindelse.

Såväl apparaten som det använda teckensystemet, första gången patenterat 1840, var dock mycket ofullkomliga. 1843 hade han med hjälp av den duktige mekanikern Alfred Vail förbättrat sin första apparat, och fått tilläggspatent på ett modifierat alfabet, som några år senare skulle spridas över världen.[12]

Samma år demonstrerade Morse sitt system på en provisorisk förbindelse mellan några tjänsterum i kongressbyggnaden, vilket resulterade i ett anslag på 30 000 dollar för en 38 mile (61 km) lång experimentlinje mellan Washington, D.C. och Baltimore. Vid invigningen av linjen 24 maj 1844 sände han det första telegrammet från Washington till Baltimore, med det alfabet, som därefter kommit att betecknas som morsealfabetet. Meddelandet löd: "What hath God wrought?", ett citat på ålderdomlig engelska från Bibeln (Fjärde Moseboken).[13] Fritt tolkat ungefär: "Är icke detta ett Guds under?"

Omgift 1848–08–10 med sin kusin Sarah Elizabeth Grisvold, som sägs ha varit hörselskadad. I det äktenskapet föddes ytterligare fyra barn.

Belöningar

[redigera | redigera wikitext]

Morse blev genom åren rikt dekorerad, bl a blev han 1856 Riddare av Dannebrogorden. 1858 invaldes han som utländsk ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien.

Asteroiden 8672 Morse är uppkallad efter honom.[14]

Hedrad på frimärken

[redigera | redigera wikitext]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] Samuel Finley Breeze Morse, RKDartists (på engelska), RKDartists-ID: 57877.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Benezit Dictionary of Artists, Oxford University Press, 2006 och 2011, ISBN 978-0-19-977378-7, Benezit-ID: B00126249, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6z037b1, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Samuel-F-B-Morsetopic/Britannica-Online.[källa från Wikidata]
  5. ^ Morse, Samuel F(inley) B(reese), Grove Art Online, 13 december 2017, 10.1093/GAO/9781884446054.ARTICLE.T059745.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: mzk2004148458, läst: 30 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b] abART, abART person-ID: 146472, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b c] läs online, www.lgny.org .[källa från Wikidata]
  9. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
  10. ^ National Inventors Hall of Fame, National Inventors Hall of Fame-ID: samuel-f-b-morse.[källa från Wikidata]
  11. ^ Angelfire: Seven Wonders of Communication [1]
  12. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 18. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 158 
  13. ^ Världens första morsetelegram
  14. ^ ”Minor Planet Center 8672 Morse” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=8672. Läst 18 juni 2023. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Samuel_Morse&oldid=55151693”