Hoppa till innehållet

Saffranssiska

Från Wikipedia
Saffranssiska
Status i världen: Sårbar[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFinkar
Fringillidae
SläkteSpinus
ArtSaffranssiska
S. siemiradzkii
Vetenskapligt namn
§ Spinus siemiradzkii
Auktor(Berlepsch & Taczanowski, 1883)
Utbredning
Saffranssiskans utbredningsområde.
Synonymer
  • Carduelis siemiradzkii
  • Sporagra siemiradzkii

Saffranssiska[2] (Spinus siemiradzkii) är en sydamerikansk fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.[3][4] Den förekommer i delar av Ecuador och Peru. Artens bestånd är litet och utbredningsområdet begränsat, men kategoriseras som livskraftig av IUCN.

Utseende och läte

[redigera | redigera wikitext]

Saffranssiskan är en liten (11 cm), färgglad gulsvart fink. Hanen är gul med svart huvud, stjärt och vingar samt gula kanter på täckarna och gult vid handpennornas bas. Honan är mattare färgad och saknar det svarta på huvudet. Liknande kapuschongsiskan (S. magellanica) har olivfärgad istället för gul mantel med svarta inslag och båda könen har mycket mindre gult generellt. Flyktlätet är ett ljust kvitter.[1]

rigght

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer i sydvästra Ecuador, på Isla Puná och i nordvästligaste Peru (Tumbes).[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Saffranssiskan placerades tidigare i det stora släktet Carduelis, men genetiska studier visar att det är kraftigt parafyletiskt och att typarten steglitsen snarare är närmare släkt med vissa arter i Serinus.[5] Numera bryts därför saffranssiska liksom övriga amerikanska siskor samt den europeiska och asiatiska grönsiskan ut ur Carduelis och placeras tillsammans med den asiatiska himalayasiskan (tidigare i Serinus) istället till släktet Spinus.

Saffranssiskan har en liten och fragmenterad världspopulation bestående av uppskattningsvis 2 500 till 10 000 vuxna individer. Den tros också minska i antal till följd av habitatförlust. Trots det kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig.[1]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Prof. Józef Siemiradzki (1858–1933), polsk paleontolog, geolog och upptäcktsresande i tropiska Sydamerika 1882-1883, 1892 och 1895.[6]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Spinus siemiradzkii Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.1). doi :  10.14344/IOC.ML.13.1.
  5. ^ Zuccon, Dario; Prŷs-Jones, Robert; Rasmussen, Pamela C.; Ericson, Per G.P. (2012). ”The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae)”. Molecular Phylogenetics and Evolution 62 (2): sid. 581-596. doi:10.1016/j.ympev.2011.10.002. Arkiverad från originalet den 26 september 2018. https://web.archive.org/web/20180926130508/http://www.nrm.se/download/18.9ff3752132fdaeccb6800010935/Zuccon%20et%20al%202012.pdf. Läst 8 oktober 2022. 
  6. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]