Tävlingen bestod av 28 matcher, fördelade på tre dagar (fredag - söndag) enligt följande:
Dag 1 Fyra foursome-matcher på förmiddagen, följt av fyra fyrboll-matcher på eftermiddagen
Dag 2 Fyra foursome-matcher på förmiddagen, följt av fyra fyrboll-matcher på eftermiddagen
Dag 3 Tolv singelmatcher
En vunnen match ger 1 poäng, medan en oavgjord match ger ½ poäng. Laget som först når 14½ poäng har vunnit. Vid oavgjort 14-14 behåller regerande mästarna (USA) trofén.
De båda lagen använde sig av olika poängsysten för att avgöra vilka spelare (nio i Europa, tio i USA) som skulle bli direktkvalificerade till laget. Därutöver fick de båda kaptenerna, Bernard Gallacher och Tom Watson, välja ytterligare tre respektive två spelare var för att göra lagen kompletta.
1)Matchen mellan Sam Torrance och Lanny Wadkins spelades aldrig, eftersom Torrance hade ont i en tå. Den amerikanske kaptenen Tom Watson valde att låta Lanny Wadkins stå över matchen, och de delade poängen[2].
Slutställning:
Europa
13
15
USA
USA vände underläge 7½ - 8½ under sista dagens singlar till seger med 15 - 13. Segern säkrades av Raymond Floyd i matchen mot José Maria Olazábal. Nick Faldo gjorde ett hole-in-one i sin match mot Paul Azinger, en match som slutade lika. Femton år senare skulle dessa två komma att mötas igen, denna gång som kaptener för de båda lagen.
13 15 
