Tävlingen bestod av 28 matcher, fördelade på tre dagar (fredag - söndag) enligt följande:
Dag 1 Fyra foursome-matcher på förmiddagen, följt av fyra fyrboll-matcher på eftermiddagen
Dag 2 Fyra foursome-matcher på förmiddagen, följt av fyra fyrboll-matcher på eftermiddagen
Dag 3 Tolv singelmatcher
En vunnen match ger 1 poäng, medan en oavgjord match ger ½ poäng. Laget som först når 14½ poäng har vunnit. Vid oavgjort 14-14 behåller regerande mästarna (Europa) trofén.
De båda lagen använde sig av olika poängsysten för att avgöra vilka spelare som skulle bli direktkvalificerade till laget. Därutöver fick de båda kaptenerna, Tony Jacklin och Raymond Floyd, välja ytterligare tre respektive två spelare var för att göra lagen kompletta.
För andra gången i Ryder Cups historia slutade tävlingen oavgjort, vilket innebar att Europa behöll trofén eftersom de var titelförsvarare. Detta säkrades när José Maria Cañizares sänkte sin putt för vinst på 18:e hålet mot Ken Green. Ställningen var då 14-10 till Europa. USA kom dock tillbaka starkt i de avslutande matcherna, och när Curtis Strange hade två puttar för seger på det avslutande hålet tackade Ian Woosnam för matchen, vilket gav slutställningen 14-14.