Hoppa till innehållet

Sparks (musikgrupp)

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Russell Mael)
Sparks
Sparks uppträder på Royal Albert Hall 2023; från vänster: Russell Mael och Ron Mael.
Pseudonym(er)Halfnelson, Lil' Beethoven, The Urban Renewal Project
BakgrundLos Angeles, Kalifornien, USA
GenrerKonstpop, syntpop, glamrock, kammarpop, new wave, konstrock
År som aktiva1968 -
SkivbolagBearsville, Warner Bros., Island, Atlantic, Curb, Virgin, CBS, Elektra, RCA, Roadrunner, Lil'Beethoven Records
ArtistsamarbetenLes Rita Mitsouko
Webbplatswww.allsparks.com
Medlemmar
Russell Mael
Ron Mael

Sparks är ett amerikanskt rockband, bildat 1968 i Los Angeles.

Sparks spelar på Rough Trade East, London i september 2017.
Bröderna Mael (Ron till vänster, Russell till höger) vid ett TV-framträdande i Nederländerna 1974.
Sparks 1974.

Historik

[redigera | redigera wikitext]

Sparks grundades av de två bröderna Russell Mael (som sjunger) och Ron Mael (som spelar keyboard) 1970[1] (alternativt 1969[2] eller 1968[3]) i Los Angeles. Vid sidan av dem, eller bakom dem, om man vill, fanns även gitarristen Earle Mankey, basisten Jim Mankey (även de var bröder) och trummisen Harley Feinstein. Under tiden fram till 1972 gick Sparks under namnet Halfnelson, och det var under det namnet som de kom i kontakt med den kände gitarristen Todd Rundgren. Rundgren skulle senare hjälpa dem att få sitt första skivkontrakt samt att producera[2] deras första album som släpptes 1971[4]. Det sålde dåligt och skivbolaget trodde att deras namn, Halfnelson, var egendomligt och att ett namnbyte skulle göra albumet mer lättillgängligt. Bolaget föreslog "The Sparks Brothers" därför att bandet och låtarna hade så mycket humor, en blinkning till "The Marx Brothers". Killarna i bandet avskydde idén, men godtog "Sparks" som en kompromiss. Efter namnbytet gavs deras första album ut igen, nu med namnet "Sparks". Den sålde inte bättre för det. De släppte "A Woofer In A Tweeter's Clothing" samma år och med de låtarna såg deras bolag till att de fick visa upp sig i England. En kort tour dit med originaluppställningen med bröderna Mankey och Harley Feinstein väckte ett ganska stort intresse bland engelsmännen. (Intervju med Ron och Russell Mael på Channel 4 News av Krishnan Guru-Murthy, publicerat den 9 oktober 2020 på YouTube)

När Sparks sedan åkte på sin första Europaturné kom bröderna Mael, efter att ha blivit mycket varmt mottagna av den engelska musikpressen, att lämna USA och resten av bandet för London. Då de med anledning av detta sedan behövde ett bakgrundsband satte de in en annons i tidningen Melody Maker och snart hade gitarristen Adrian Fisher, basisten Martin Gordon och trummisen Norman "Dinky" Diamond infunnit sig. Med dessa tre i säkert förvar skulle de snart spela in den framgångsrika LP:n Kimono My House som nådde Top 5 i Storbritannien 1974. Albumet åtföljdes bland annat av listtvåan[4][2] "This Town Ain't Big Enough for Both of Us".

Bröderna Mael hade under sina år som studenter på UCLA arbetat vid sidan av med att styla modeller till klädkataloger. Detta skulle i stor utsträckning komma att påverka skapandet av deras idag legendariska musik, deras galna scenframträdanden, deras nyskapande men gammalmodiga utstyrslar (se Ron Maels mustasch) och skivomslag som alla fullkomligt sprudlar av energi, blinkningar åt modevärlden och åt andra musikgenrer.

Sparks var på 1970-talet, vid sidan av Sweet, Mott the Hoople Marc Bolan, David Bowie och Slade bland de allra största glamrock-banden. Senare skulle de dock överge glittret för att liksom exempelvis Bowie framgångsrikt ge sig i kast med den växande disco-rörelsen. Men där lät de sig inte uppehållas för länge. På albumet som följde hade de givetvis bytt genre igen.

Den 14 augusti 2009 hade Sparks musikal The Seduction of Ingmar Bergman, om en fiktiv episod i regissören Ingmar Bergmans liv, premiär på Södra teatern i Stockholm. Albumet Hippopotamus, utgivet den 8 september 2017, hyllades av kritikerna och förde Sparks upp på topplistorna, för första gången på 40 år.

År 2021 skrev de manus och musik till rockoperan Annette som regisserades av Leos Carax. Filmen hade världspremiär vid Filmfestivalen i Cannes 2021 och har Adam Driver och Marion Cotillard i huvudrollerna.[5][6]

Betydelse

[redigera | redigera wikitext]

Bland bandets största hits återfinns låtar som "This Town Ain't Big Enough for Both of Us", "Something for the Girl with Everything", "Never Turn Your Back on Mother Earth", "Happy Hunting Ground", "Talent is an Asset" och "Beat the Clock". Sparks har påverkat flera andra musikartister och grupper. Dessa inkluderar Morrissey, som inspirerades till en framtid som musiker,[7] New Order,[8] Björk,[9] the Human League,[10] Depeche Mode,[11] Morrissey,[12] Siouxsie and the Banshees,[13] Sonic Youth,[14] Kurt Cobain,[15] They Might Be Giants,[16] Duran Duran,[17] Franz Ferdinand,[18] och franska Les Rita Mitsouko.[19] Den senare duon samproducerade singeln "Singing in the Shower" (1989) ihop med Sparks.[20]

Diskografi

[redigera | redigera wikitext]

Studioalbum

Livealbum
  • Two Hands One Mouth Live in Europe, 2013

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Ankeny, Jason: "Artist Biography by Jason Ankeny". allmusic.com. Läst 11 juni 2016. (engelska)
  2. ^ [a b c] Swanson, Dave: "Everything You Need to Know About Sparks". ultimateclassicrock.com. Läst 11 juni 2016. (engelska)
  3. ^ Sneum, Jan; Bennetzen Jørgen, Wivall Per, Budtz Palle (1994). Bonniers rocklexikon: från rock'n'roll till rap : [mer än 1400 biografier] ([Ny utg.]). Bonnier Alba. sid. 532utgivningsort=Stockholm. ISBN 91-34-51574-7 
  4. ^ [a b] "Sparkography". Arkiverad 18 juni 2016 hämtat från the Wayback Machine. allsparks.com. Läst 11 juni 2016. (engelska)
  5. ^ ”Rockoperan ”Annette” en kärlekshistoria mellan en skönhet och ett odjur”. DN.SE. 16 december 2021. https://www.dn.se/kultur/rockoperan-annette-en-karlekshistoria-mellan-en-skonhet-och-ett-odjur/. Läst 13 april 2023. 
  6. ^ ”Rockoperan Annette delar kritikerna: ”Bisarr” och ”före sin tid””. SVT Nyheter. 7 juli 2021. https://www.svt.se/kultur/rockoperan-annette-delar-kritikerna-bisarr-och-fore-sin-tid. Läst 13 april 2023. 
  7. ^ "SR c presenterar: Dagens röst - Russell Mael". Arkiverad 9 augusti 2016 hämtat från the Wayback Machine. sverigesradio.se. Läst 11 juni 2016.
  8. ^ In his autobiography, Peter Hook relates a New Order concert in Milano in 1982 where they did a cover of the 1979 Sparks track, "When I'm With You". Hook also wrote that New Order's "Temptation" and "Hurt" were inspired in part by Giorgio Moroder's "production on the wonderful Sparks track "Number one in Heaven"." Hook, Peter (2007). Substance: Inside New Order. Simon & Schuster 
  9. ^ Björk talks about the records that changed her life. "Sparks : Kimono My House. [...] "’This House Ain’t Big Enough For The Both Of Us !’ They were my cheesy fantasies when I was eight. they were exotic, I guess. My parents were into heavy hippy Hendrix music at the time and I thought that was very boring and repetitive. Sparks were the most refreshing thing in my life." Aston, Martin (10 July 1993). ”Rebellious Jukebox”. Melody Maker. 
    Bjork also said: "I loved the way Russell Mael sung like a geisha, and that they were into wearing geisha clothes, as I was really into Japanese people". ”Björk Guðmundsdóttir’s Record Collection”. Q magazine. October 1993. 
  10. ^ Easlea, Daryl (2009). "In an interview recently, the Human League cited that record as the thing that got them excited and focused on what they were doing."
  11. ^ Collect-a-Page (Dave Gahan's questionnaire). Look In. 5 December 1981.
  12. ^ Morrissey Reveals His Favourite LPs Of All Time, thequietus.com, 13 August 2010, http://thequietus.com/articles/04797-morrissey-s-supreme-13-favourite-albums?page=9, läst 1 augusti 2017 
  13. ^ Siouxsie and the Banshees opened their 1987 covers album Through the Looking Glass doing a version of "This Town ain't Big Enough For The Both of Us"
  14. ^ Kaye, Ben (17 januari 2014). ”Here are Thurston Moore's favorite songs of all time”. Consequence of Sound. http://consequenceofsound.net/2014/01/here-are-thurston-moores-favorite-songs-of-all-time/. Läst 21 juli 2017. 
  15. ^ According to Kurt Cobain's biographer Christopher Sandford, "There were some specific references: the guitar part in "Love Buzz" [on Bleach] was lifted from Sparks’ Kimono My House". Sandford, Christopher (2001). Kurt Cobain. Orion. ISBN 978-0752844565 
  16. ^ Mertz, Erick (14 maj 2015). ”Interview: They Might Be Giants”. http://www.beardedmagazine.com/index.php/features/article/interview-they-might-be-giants. Läst 1 augusti 2017. 
  17. ^ Easlea, Daryl (2009). Duran Duran bassist John Taylor: "["This Town ain't..."] was one of the songs that one had to have immediately." Duran Duran singer Nick Rhodes: "There was something about them that was very different. I was immediately fascinated with that song."
  18. ^ Easlea, Daryl (2009). "Franz Ferdinand had erupted in early 2004 [...] Alex Kapranos, their lead singer, did a piece in the NME entitled why I love the Sparks. "It's only after a few listens you really can get into it [...] Then your really fall in love and bands change your life. Now I can't imagine life without them"."
  19. ^ Lee, Craig (2008-01-13): "French Rock Duo Creating a Stir on American Tour". latimes.com. Läst 11 juni 2016. (engelska)
  20. ^ "Les Rita Mitsouko & Sparks – Singing In The Shower". discogs.com. Läst 11 juni 2016. (engelska)

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Sparks_(musikgrupp)&oldid=55456628”