Robert Simson
| Robert Simson | |
 | |
| Född | 14 oktober 1687[1][2][3] West Kilbride[4], Storbritannien |
|---|---|
| Död | 1 oktober 1768[1][2][3] (80 år) Glasgow[5][4] |
| Begravd | Ramshorn Cemetery, Glasgow[6] kartor |
| Medborgare i | Kungariket Storbritannien |
| Utbildad vid | University of Glasgow, [7][4]  |
| Sysselsättning | Matematiker, matematikhistoriker, universitetslärare |
| Arbetsgivare | University of Glasgow (1711–1761)[4][8] |
| Noterbara verk | Simsons linje |
| Redigera Wikidata | |
Robert Simson, född 14 oktober 1697 i West Kilbride, Ayrshire, död 1 oktober 1768 i Glasgow, var en skotsk matematiker.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Robert Simson var son till köpmannen John Simson och dennes hustru Agnes.[9] Fadern önskade att Robert skulle bli präst och som fjortonåring började han på Glasgows universitet.[10]Det fanns för tillfället ingen matematikundervisning, men han utmärkte sig i klassiska studer och naturvetenskaperna.[11] Eftersom Simson fann teologin spekulativ och föga övertygande, sneglade han mot matematiken där påståenden är antingen sanna eller falska och började på egen hand läsa Euklides Elementa.[10][11] Han förkovrade sig snabbt inom matematiken, trots faderns motstånd, och 1710 erbjöds han en professur i matematik vid universitetet, vilken han dock bad att få avvakta med eftersom han ville tillbringa ett år i London, vilket beviljades.[12] I London träffade han flera framstående matematiker som Edmond Halley, John Caswell, William Jones och Humphrey Ditton.[12] Han återvände till Glasgow där han avlade en Master of Arts-examen 16 november och tillträdde som matematikprofessor den 20 november 1711.[11] Denna position behöll han fram till sin pensionering 1761 då han efterträddes av sin assistent James Williamson.[11] Bland Simsons lärjungar märks Colin Maclaurin och Matthew Stewart. Saint Andrews universitet tilldelade Simson ett hedersdoktorat 1746.[10] Simson dog ogift 1768.[9]
Verk
[redigera | redigera wikitext]Simson ägnade sig främst åt antikens matematiker och gav ut kommenterade utgåvor av deras verk, samt rekonstruktioner av förlorade sådana. Hans första publikation avsåg Euklides förlorade Porismata i Philosophical Transactions 1723. Därefter följde 1735 Sectionum Conicarum Libri Quinque[13] (med en andra utökad upplaga 1750) som var en lärobok som grundade sig på Apollonius Konika (Κωνικά) och den första sådan som presenterade Desargues sats och Pascals sats.[12] 1749 publicerades en rekonstruktion av Apollonios förlorade Loci Plani som grundade sig på texten i Pappos Synagoge (Συναγωγή) bok sju. Detta hade tidigare försökts av Pierre de Fermat (före 1629) och Francis Schooten (1657).[9] Euklides Elementa (böckerna 1-6, 11 och 12) följde 1756 på latin och något senare översattes den till engelska. Simsons version kom genom åren att utkomma i sjuttio upplagor, var länge standardverket i geometri och utgjorde grunden för kommande läroböcker.[10]
Simsons linje har uppkallats efter honom, men den återfinns inte i hans verk. Jean-Victor Poncelet uppger i Traité des propriétés projectives des figures[14] att François-Joseph Servois tillskrev Simson upptäckten i Joseph Gergonnes tidskrift Annales de mathématiques pures et appliquées.[15][16] I själva verket är den först beskriven av William Wallace 1799.[17][10]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] MacTutor History of Mathematics archive, läst: 22 augusti 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6jh4fj1, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Gran Enciclopèdia Catalana, Grup Enciclopèdia Catalana, Gran Enciclopèdia Catalana-ID (tidigare schema): 00628380030866.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] MacTutor History of Mathematics archive.[källa från Wikidata]
- ^ Gran Enciclopèdia Catalana, Grup Enciclopèdia Catalana, Gran Enciclopèdia Catalana-ID (tidigare schema): 00628380030866.[källa från Wikidata]
- ^ Find a Grave, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Mathematics Genealogy Project.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.universitystory.gla.ac.uk .[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Edward Irving Carlyle, 1897, Robert Simson i Dictionary of National Biography, vol. 52.
- ^ [a b c d e] Robert Alexander Rankin, Robert Simson på MacTutor History of Mathematics archive.
- ^ [a b c d] William Trail, 1812, Account of the life and writings of Robert Simson, M.D., Bath: R. Cruttwell.
- ^ [a b c] George Alexander Gibson, 1928, Sketch of the History of Mathematics in Scotland to the end of the 18th Century: Part II i Proceedings of the Edinburgh Mathematical Society, 1:2 sid. 71-93.
- ^ "Kägelsnitt i fem böcker".
- ^ Jean-Victor Poncelet, 1822, Traité des propriétés projectives des figures, §468, sid. 270: "que M. Servois attribue à R. Simson" ("som herr Servois tillskriver R. Simson").
- ^ François-Joseph Servois skrev "qui est, je crois, de Simson", d.v.s. "som är, tror jag, Simsons". Se Annales de mathématiques pures et appliquées, vol IV, (1813-1814), sid. 251.
- ^ J.S. Mackay, 1884, Simson's Line, Nature 30, sid. 635. doi:10.1038/030635a0.
- ^ William Wallace, 1801, Mathematical Lucubrations i Thomas Leybourn (red.), 1801, "The Mathematical Repository", Volym 2, sid. 111-118. Detta är dock en samlingsvolym av "The Mathematical Repositry" och artikeln gavs ut i nr VII den 25 mars 1799 (Se R.C. Archibald, 1910, Historical Note on Wallace's Line, uppläst vid Edinburgh Mathematical Societys möte 11 mars 1910.).
|