Robert Reininger
| Robert Reininger | |
| Född | 28 september 1869[1][2] Linz[2], Österrike |
|---|---|
| Död | 17 maj 1955[3] eller 17 juni 1955 Wien[4] |
| Medborgare i | Österrike |
| Utbildad vid | Wiens universitet[5]  |
| Sysselsättning | Filosof, pedagog, professor |
| Arbetsgivare | Wiens universitet |
| Utmärkelser | |
| Wiens pris för humaniora (1954) | |
| Redigera Wikidata | |
Robert Reininger, född den 28 september 1869 i Linz, död den 17 juni 1955, var en österrikisk filosof.
Reininger, som var nykantian, blev 1903 privatdocent, 1913 extra ordinarie och 1922 ordinarie professor vid Wiens universitet. Bland hans skrifter märks: Kants Lehre vom inneren Sinn (1900), Philosophie des Erkennens (1911), Friedrich Nietzsches Kampf um den Sinn des Lebens (1922; 2:a upplagan 1925) och Kant, seine Anhänger und seine Gegner (1923).
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Reininger, Robert i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1915)
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Dalibor Brozović & Tomislav Ladan, Hrvatska enciklopedija, lexikografiska institutet Miroslav Krleža, 1999, Hrvatska enciklopedija-ID: 52314.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Ferdinand Krackowizer & Franz Berger, Biographisches Lexikon des Landes Österreich ob der Enns : Gelehrte, Schriftsteller und Künstler Oberösterreichs seit 1800, Verein und Institut für Ostbairische Heimatforschung, 1931, s. 257-258, läs online och läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 9 april 2014.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014.[källa från Wikidata]
- ^ Mathematics Genealogy Project.[källa från Wikidata]
|