Richard Ekblom
| Richard Ekblom | |
 Richard Ekblom 1924. | |
| Född | 30 oktober 1874[1] Ekby församling, Sverige |
|---|---|
| Död | 7 april 1959[2] (84 år) |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Språkvetare[3], slavist[3], universitetslärare[4] |
| Arbetsgivare | Handelshögskolan i Stockholm Uppsala universitet |
| Redigera Wikidata | |
Richard Ekblom, född 30 oktober 1874 i Ekby församling, Skaraborgs län, död 7 april 1959 i Uppsala[5], var en svensk slavist. Han var svärfar till Ulf Täckholm.
Ekblom blev i Uppsala filosofie kandidat 1900, filosofie licentiat 1905 och filosofie doktor 1909 (på avhandlingen Étude sur l'extinction des verbes au prétérit en -si et en -ui en français). Han var vikarierande adjunkt i Västerås 1907–1908, lärare i franska vid Sjökrigsskolan 1908–1921 och lektor i ryska (och spanska) vid Handelshögskolan i Stockholm 1909–1921. Han utnämndes 1921 till professor i slaviska språk i Uppsala, efter en professorskonkurrens efter Johan Lundells pensionsavgång 1916 som på sin tid väckte stor uppmärksamhet och krävde en rekordlång tillsättningsprocedur på dryga 4 år. Han behöll denna befattning till 1939, då han blev emeritus.[6]
Ekblom var ursprungligen romansk filolog, men övergick sedan till slavistiken. I avhandlingen Rus et vareg dans les noms de lieux de la region de Novgorod (1915) studerade han de märken, som den svenska kolonisationen i norra Ryssland under vikingatiden kvarlämnat i dessa trakters ortnamn. Ett språkhistoriskt problem behandlade han i avhandlingen Eine gemeinslavische Umwandlung des Partizipium präsentis aktivi (1915); i en serie avhandlingar studerade han enligt moderna metoder det serbiska, bulgariska och litauiska uttalet. I avhandlingen Manuel phonétique de la langue lituanienne (1922) beskrev han det höglitauiska uttalet – för första gången utförligt och vetenskapligt (med användande av landsmålsalfabetet).
Ekblom utgav också en del praktiska handböcker i ryska, Rysk grammatik (1911; sjätte upplagan 1954, fjärde tryckningen 1969), Ur Rysslands nyare litteratur (1927, andra upplagan 1942), Rysk läsebok (1931, tredje upplagan 1945) och Ryska på egen hand i tjugofem lektioner (1946).
Ekblom blev känd för en stor publik genom de reseberättelser han gav ut: Åka tåg 3:dje klass, reseminnen (1933), Tur och retur, reseskildringar (1936) och När tåget slirar och andra berättelser (1943). Ett urval gavs ut 1961, Tåget går, professorn!: ett urval resekåserier med förord av Jan Olof Olsson.
Ekblom blev ledamot av Humanistiska vetenskapssamfundet 1922, av Vetenskapssocieteten i Uppsala 1937 och av Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien 1938. Han var inspektor för Västgöta nation i Uppsala 1923–1939.
Bibliografi (i urval)
[redigera | redigera wikitext]- Beiträge zur Phonetik der serbischen Sprache (1917)
- Zum Wortakzent im Südlitauischen (1918)
- Zur Physiologie der Akzentuation langer Silben im Slavo-Baltischen (1922)
- Quelques noms de lieu pseudo-varègues (1922)
- Zur cechischen und serbischen Akzentuation (1924)
- Kolyváń: une contribution à l'histoire des noms de la capitale de l'Estonie (1924)
- Quantität und Intonation im zentralen Hochlitauischen (1925)
- Zur Entwicklung der Liquidaverbindungen im Slavischen (1927)
- La développement de dt, tl en slave (1927)
- Zur Entstehung und Entwicklung der Slavo-Baltischen und der Nordischen Akzentarten (1930)
- Om de danska accentarterna (1930, 1933)
- En västgöte i österled (1932)
- Die lettischen Akzentarten (nach der Aussprache J.Endzelins): Eine experimentalphonetische Untersuchung (1933)
- Die Palatalisierung von k, g, ch im Slavischen (1935 och 1951)
- Den forntida nordiska orienteringen och Wulfstans resa till Truso (1938)
- Svenskarnas tidiga förbindelser med balter och slaver (1942)
- Eine Gruppe deutscher Lehnwörter im Lettischen (1948)
- Der ordensdeutsche Ortsname Nerge Nehrung ein nordgermanisches Lehnwort? (1948)
- Reste-t-il, en tchèque, de traces de la diffèrence mélodique entre les anciennes intonations?: Quelques remarques sur l'accent musical (1951)
- Die Namen der siebenten Dneprstromschnelle (1951)
- Germanische und slavische Palatalisierung in Ortsnamen des östlichen Alpengebiets (1951)
- Die frühe dorsale Palatalisierung im Slavischen (1951)
- Die nordischer Akzentarten in historischer und experimenteller Beleuchtung (1954)
- Der Inselname Fehmarn (1954)
- Nord. hvítingr als slavisches Wanderwort (1957)
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Ekblom, Rikard i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1923)
- Ekblom, Richard i Vem är det 1957
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, id-nummer i Frankrikes nationalbiblioteks katalog: 110047931.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.vle.lt .[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Katalog der Deutschen Nationalbibliothek, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1055458026, läst: 17 juli 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: kup19980000024741, läst: 15 december 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Sveriges Dödbok 1860–2016, USB, Version 7.10, Sveriges Släktforskarförbund (2016).
- ^ ”Uppsala universitet / Departement of Modern Languages / Historik”. Arkiverad från originalet den 21 november 2021. https://web.archive.org/web/20211121111704/https://moderna.uu.se/research/slavic-languages/historik/. Läst 21 november 2021.