Regeringen Cajander I

Regeringen Cajander I var det självständiga Finlands åttonde regering. Ministären regerade i egenskap av expeditionsregering från 2 juni 1922 till 14 november 1922. Statsminister A.K. Cajander var också biträdande jordbruksminister. Han var senare mellan 1933 och 1943 Framstegspartiets partiledare men regerade både 1922 och 1924 i egenskap av formellt opolitisk fackminister i spetsen av en tjänstemannaregering. Cajander, som var generaldirektör vid Finlands Forststyrelse, hade sin bakgrund som medlem i Samlingspartiet men hade inte innehaft några politiska uppdrag innan han tillträdde som statsminister. Det var först år 1927 som Cajander formellt bytte parti till Framstegspartiet.

Regeringens sammansättning

Minister	Ämbetsperiod	Parti
Statsminister A.K. Cajander	2 juni 1922–14 november 1922	opolitisk (Samlingspartiet)
Utrikesminister Carl Enckell	2 juni 1922–14 november 1922	opolitisk
Justitieminister Frans Oskar Lilius	2 juni 1922–14 november 1922	opolitisk
Inrikesminister Yrjö Johannes Eskelä	2 juni 1922–14 november 1922	opolitisk
Försvarsminister Bruno Jalander	2 juni 1922–14 november 1922	opolitisk
Finansminister Ernst Gråsten	2 juni 1922–14 november 1922	opolitisk
Undervisningsminister Yrjö Loimaranta	2 juni 1922–14 november 1922	opolitisk
Jordbruksminister Östen Elfving	2 juni 1922–14 november 1922	opolitisk
Biträdande jordbruksminister A.K. Cajander	2 juni 1922–14 november 1922	opolitisk (Samlingspartiet)
Minister för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena Evert Skogström	2 juni 1922–14 november 1922	opolitisk
Handels- och industriminister Aukusti Aho	2 juni 1922–14 november 1922	opolitisk
Socialminister Eino Akseli Kuusi	2 juni 1922–14 november 1922	opolitisk