Carl Enckell (diplomat)

Carl Enckell
	Carl Enckell
	;
	Ministerstatssekreterare för Finland i Petrograd
	Tid i befattningen; 1917–1918
	Finlands diplomatiska representant i Sovjetryssland
	Tid i befattningen; 1918–1918
	Utrikesminister
	Tid i befattningen; 27 november 1918–28 april 1919
Företrädare	Otto Stenroth
Efterträdare	Rudolf Holsti
	Utrikesminister
	Tid i befattningen; 2 juni 1922–14 november 1922
Företrädare	Rudolf Holsti
Efterträdare	Juho Vennola
	Utrikesminister
	Tid i befattningen; 18 januari 1924–31 maj 1924
Företrädare	Juho Vennola
Efterträdare	Hjalmar J. Procopé
	Utrikesminister
	Tid i befattningen; 8 augusti 1944–17 mars 1950
Företrädare	Henrik Ramsay
Efterträdare	Åke Gartz
Född	Carl Johan Alexis Enckell; 7 juni 1876; Sankt Petersburg
Död	26 mars 1959 (82 år); Helsingfors
Gravplats	Sandudds begravningsplats;
Nationalitet	Finland

Carl Johan Alexis Enckell, född 7 juni 1876 i Sankt Petersburg, död 26 mars 1959 i Helsingfors, var en finländsk diplomat och industriman.^[1]

Enckell genomgick Finska kadettkåren i Fredrikshamn, och tjänstgjorde därefter som officer i Ryssland från 1896 till 1899. Därefter utbildade han sig till ingenjör i Dresden. Efter februarirevolutionen 1917 blev Enckell ministerstatssekreterare för Finland i Petrograd och utsågs till det självständiga Finlands första diplomatiska representant i Sovjetryssland 1918. Han var Finlands utrikesminister mellan 1918 och 1919, även åren 1922 och 1924. Från 1919 till 1927 var han sändebud i Paris, och ledde den finländska delegationen vid fredskonferensen i Versailles och representerade Finland i Nationernas förbund mellan 1920 och 1926, bl.a. i samband med behandlingen av Ålandsfrågan. Dess utgång har betecknats som en diplomatisk seger för Enckell.

År 1928 trädde han i näringslivets tjänst. Han var medlem av flera statliga kommittéer, bolagsstyrelser och organisationsstyrelser.

I andra världskrigets slutskede togs hans diplomatiska erfarenhet åter i anspråk. På sommaren 1944 utsågs han till utrikesminister i regeringen Antti Hackzell med huvuduppgift att uppnå fred med Sovjetunionen. Han hade sedan också en central roll i förhandlingarna med den i praktiken ryskledda internationella kontrollkommissionen som övervakade att Finland betalade sitt krigsskadestånd. Vid fredsförhandlingarna i Paris var han ordförande för Finlands delegation, och undertecknade således fördraget 1947. Vid förhandlingarna om VSB-avtalet i Moskva 1948 var han också framträdande. Han avgick som utrikesminister 1950.

Utmärkelser

Kommendör med stora korset av Vasaorden, 1919.^[2]

Källor

^ Sandström, Allan: Finlands Frihetsväg 1917–1918.
^ Kungl. Vasaorden i Sveriges statskalender 1925

Vidare läsning

”Enckell, Carl”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4705-1416928957311
Enckell, Carl i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
Cecilia af Forselles (2001), Brobyggaren : Carl Enckells liv och verksamhet fram till slutet av 1917 / Cecilia af Forselles-Riska., Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, Helsingfors, Wikidata Q113529980, ISSN 0039-6842, https://urn.fi/urn:NBN:fi-fd2019-00022714

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Carl Enckell (diplomat).
Bilder & media
Finland blir självständigt
Carl Enckells kartsamling
Rysslands erkännande av Finland nyårsaftonen 1918

[1] Sandström, Allan: Finlands Frihetsväg 1917–1918.

[2] Kungl. Vasaorden i Sveriges statskalender 1925

[1]

[2]