Ralph Erskine
Ralph Erskine | |
Ralph Erskine 1987. | |
Personfakta | |
---|---|
Nationalitet | brittisk-svensk |
Född | 24 februari 1914 |
Födelseplats | London, Storbritannien |
Död | 16 mars 2005 (91 år) |
Dödsplats | Drottningholm, Ekerö |
Alma mater | Regent Street Polytechnic, London |
Arbeten | |
Betydande byggnader | Aula Magna, Universitetsbiblioteket, Hotell Borgafjäll, Shopping Luleå |
Betydande projekt | Stadsdelen Byker, Läppstiftet |
Utmärkelser och priser | Royal Gold Medal for Arcitecture, Wolfpriset |
Hitta fler artiklar i Arkitekturportalen | |
KulturNav |
Ralph Erskine, född 24 februari 1914 i London, död 16 mars 2005 i Drottningholm i Ekerö, var en brittisk-svensk arkitekt. Han var en av förgrundsgestalterna inom svensk arkitektur under en stor del av 1900-talet. Hans arkitektur präglades av hänsyn till klimat och miljö, och uppmärksammades även internationellt. Ett av Ralph Erskines sista arbeten var Greenwich Millennium Village i London, som han arbetade med från 1997 fram till sin död 2005.
Utbildning och flytten till Sverige
[redigera | redigera wikitext]Efter studier på Regent Street Polytechnic i London kom Ralph Erskine 1939 till Sverige "med cykel, ryggsäck och sovsäck". I Stockholm imponerades han av Ragnar Östbergs stadshus och av Gunnar Asplunds, Sven Markelius och Sigurd Lewerentz arbeten.[1]
Han ville studera den svenska funktionalismen inom arkitektur och formgivning. Speciellt uppmärksammade han Stockholmsutställningen 1930. Han fångades av välfärdssamhällets tankegångar och av det nära sambandet mellan formgivning, arkitektur och socialt ansvarstagande. Han gifte sig i Stockholms rådhus den 29 augusti 1939 med ungdomsvännen Ruth Francis, som hade följt efter från England. Två dagar senare utbröt andra världskriget och det var säkert också en bidragande orsak till att pacifisten Erskine kom att stanna i det neutrala Sverige,[2]där han bildade familj. Första hemmet blev Lådan. Det lilla, bara 20 m² stora huset, som han byggde i Djupdalen nära Lissma och söder om Stockholm, är numera återuppbyggt på Lovön.[3] Från 1946 hyrde familjen ett 1700-talshus i Drottningholm och 1963 uppfördes bostadshuset med kontor i Drottningholm, Villa Erskine.
Liv och verk
[redigera | redigera wikitext]Redan år 1939 startade Ralph Erskine det egna arkitektkontoret Ralph Erskine Architect and Planner. Åren 1944–1945 fortsatte han med sina arkitekturstudier på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm.[4] Från 1942 arbetade han ihop med dansken Aage Rosenvold och från 1947 blev Erskine och Rosenvold kompanjoner. Under 1960-talet var han med i den så kallade ETG-gruppen tillsammans med Anders Tengbom och Léonie Geisendorf. ETG-gruppen lämnade bland annat ett uppmärksammat förslag till omdaningen av Nedre Norrmalm, som dock aldrig genomfördes.
Sitt första "kontor" hade Ralph Erskine i första hemmet, den lilla, minimala "Lådan" i Länna, senare inredde han ett arkitektkontor på Themsenskutan "Verona" som han hade köpte 1955. Under drygt tjugo år seglade hela kontoret på somrarna till Rågö utanför Nyköping. När nya bostadshuset "Villa Erskine" med ateljé blev färdigt 1963 rymdes där även hela kontoret och segelbåten "Verona" användes mera sporadiskt.[5]
Som inflyttad till Sverige och naturälskande människa såg Erskine klimatets och naturens inverkan på byggnadernas utformning. Han använde främst solljuset i skapandet av byggnader och stadsplaner. Solljus och solvärme utnyttjades effektivt vid placering och utriktning av byggnader i landskapet och "solfångare" skulle samla det svaga vinterljuset och reflektera det in i byggnaden. Ralph Erskine hade under hela sitt liv ett stort inflytande över den svenska och internationella arkitekturdebatten. Han verkade målmedvetet för arkitekturens politiska och sociala möjligheter i samhällsbygget.[1]
Ralph Erskine var engagerad i omkring 200 projekt, varav ett drygt 50-tal inte kom till utförandet.[6] Ett av hans stora projekt var Brittgården i Tibro. 1959 presenterades Erskines förslag och hela området stod klart 1968 med totalt 369 bostäder. Det rörde sig om en blandning av flerbostadshus, radhus och friliggande atriumhus. Brittgården uppmärksammades redan under byggandet för sin arkitektur och utformning.[7]
Ralph Erskine fick många nationella och internationella utmärkelser. Han var bland annat ledamot av Kungliga Akademien för de fria konsterna, hedersdoktor vid Lunds tekniska högskola, hedersmedlem i Bund Deutscher Architekten och hedersmedlem i Konstnärsklubben. År 1987 fick han Royal Gold Medal for Arcitecture av Royal Institute of British Architects.[8]
År 1981 uppdelades arkitektkontoret på Drottningholm och de flesta av medarbetarna flyttade och bildade det kollektivägda Arken-Erskinearkitekterna. År 2000 erbjöd han sin mångårige medarbetare Johannes Tovatt ett kompanjonskap, det gemensamma företaget fick namnet Erskine Tovatt Arkitekter AB. Ralph Erskine ville att hans namn skulle tas bort från firman efter hans död; därför heter kontoret numera Tovatt Architects & Planners.
Vart tredje år delar Nordic Found ut Ruth and Ralph Erskine Prize för sociala och ekologiska innovationer.[9] Erskine tilldelades 1983/1984 Wolfpriset i arkitektur. Makarna Erskine är begravda på Lovö kyrkogård.[10]
Priser och utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]- 1975 – Hedersdoktor vid Lunds tekniska högskola
- 1980 – Kasper Salin-priset för Allhuset, Stockholms universitet
- 1980 – Litteris et Artibus
- 1984 – Wolfpriset i arkitektur
- 1987 – Royal Institute of British Architectss "Royal Gold Medal for Arcitecture"
- 1998 – Professors namn
- 2002 – Prins Eugen-medaljen
Byggnader i urval
[redigera | redigera wikitext]I kronologisk ordning.
- Lådan, Lissma, Huddinge kommun, 1942
- Lida friluftsgård, Tullinge, 1942–1943
- Gyttorp, bostadsområde och centrum, 1945–1955
- Villa Molin, på Lidingö, 1947
- Villa Nilsson, i Saltsjö Duvnäs, 1947
- Gästrike Hammarby, 1947–1969
- Avasjö kapell, 1950
- Madrassfabrik för Hästens sängkläder, Nya Hamnvägen i Köping, 1947–1950, och tillbyggnad vid mitten av 1960-talet
- Kartongfabriken i Fors, 1951–1953
- AB Bergström & Co, fabriks- och kontorsbyggnader, Gnesta, 1950–1952[11]
- "Enequist, Holme & Co" (med Sören Wimmerström), Stadshagen, Stockholm, 1951–1953
- Skogsbyn, Jädraås, 1950-talet
- Villa Tesdorpf, Skövde, 1953–1954
- Villa Engström ("Kupolhuset"), vid Nynäshamn, 1955–1956
- Shopping, köpcenter i Luleå, 1955
- Hotell Borgafjäll, fjällhotell och spa, Borgafjäll, 1955
- Möller & Co (med Yngve Fredriksén), Slakthusområdet, Stockholm, 1955
- Norråkers skola, Norråker, 1956
- Brittgården i Tibro, 1956–1959
- Villa Gadelius, Lidingö, 1961
- Villa Ström, Stocksund, 1961
- Fabriks- och kontorsbyggnad för Pågens bageri, Lantmannagatan, Malmö, 1960-talet
- Kvarteret Barberaren i Sandviken, 1962–1964 och 1968–1970
- Villa Erskine, Drottningholm, 1963
- Ormen Långe, Svappavaara, 1965
- Kvarteret Ortdrivaren "Snusdosan" i centrala Kiruna, 1966
- Esperanza i Landskrona, 1966–1969
- Byker Wall i Newcastle upon Tyne, 1968–1982
- Bostadshus i Resolute, Nunavut, Kanada, 1973
- Nya Bruket i Sandviken, 1973–1978
- Öbacka, Umeå, 1979 (stadsplaneunderlag)
- Myrstuguberget i Vårby, Huddinge kommun, 1977–1985
- Allhuset, Stockholms universitet, 1981
- Stockholms universitetsbibliotek, 1983
- Pinbackshallen, ishall i Märsta, Sigtuna kommun, 1985
- Ekerö centrum, 1983–1989
- Vasaterminalen/Cityterminalen i Stockholm, 1984
- Skanskaskrapan "Läppstiftet", Lilla Bommen i Göteborg, 1986–1989
- Kvarteret Träsnidaren, Östermalm, Umeå, 1988–1991
- The Ark, Hammersmith, London, 1989–1992
- Juristernas hus, Stockholms universitet, 1991
- Aula Magna för Stockholms universitet, 1993–1997
- Skaparbyn, Ön, Hedesunda vid Dalälven i Gävle kommun
- Greenwich Millennium Village, London, 1997–2005
Bildgalleri
[redigera | redigera wikitext]-
Tvålfabriken, Gnesta
-
Skogsbyn, Jädraås
-
Aula Magna, Stockholms universitet, sydsidan
-
Juristernas hus, Stockholms universitet
-
Byker Wall, Newcastle
-
The Ark, London
-
Renaissance Walk i Greenwich Millennium Village, London
-
Village Square i Greenwich Millennium Village, London
-
Erskinekvarteret i Malmgård, Helsingfors
-
Villa Nilsson, Saltsjö Duvnäs
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Egelius (1988), sidan 7.
- ^ Egelius (1988), sidan 8
- ^ Egelius (1988), sidan 9.
- ^ KulturNav: Erskine, Ralph
- ^ Egelius (1988), sidorna 51-53
- ^ Egelius (1988), verkförteckning, sidorna 208-217
- ^ https://www.hemhyra.se/reportage/brittgarden-bostadsomradet-som-var-fore-sin-tid/
- ^ Egelius (1988), sidan 207
- ^ Sveriges Arkitekter. Arkiverad 13 augusti 2011 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Erskine, Ralph på SvenskaGravar.se
- ^ ”Helena Karlsson: Arkitekt Erskine på uppdrag i Gnesta, artikel publicerad i Sörmlandsbygden den 7 augusti 2014”. Arkiverad från originalet den 19 augusti 2018. https://web.archive.org/web/20180819183614/http://www.arkivsormland.se/Portals/0/Dokument/Arkitekt%20Erskine%20p%C3%A5%20uppdrag%20i%20Gnesta.pdf. Läst 19 augusti 2018.
Webbkällor
[redigera | redigera wikitext]- KulturNav: Erskine, Ralph
- Sveriges Arkitekter. Arkiverad 13 augusti 2011 hämtat från the Wayback Machine.
- ”Helena Karlsson: Arkitekt Erskine på uppdrag i Gnesta, artikel publicerad i Sörmlandsbygden den 7 augusti 2014”. Arkiverad från originalet den 19 augusti 2018. https://web.archive.org/web/20180819183614/http://www.arkivsormland.se/Portals/0/Dokument/Arkitekt%20Erskine%20p%C3%A5%20uppdrag%20i%20Gnesta.pdf. Läst 19 augusti 2018.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Ralph Erskine i Vem är det, sidan 313, 1993
- Mats Egelius (1988). Ralph Erskine, arkitekt. Stockholm: Byggförl. Libris 7678720. ISBN 91-7988-016-9 (inb.)
- Olof Hultin; Ola Österling; Michael Perlmutter (2002) [1998]. Guide till Stockholms arkitektur. Stockholm: Arkitektur Förlag. Libris 8465772. ISBN 91 86050‐58‐3
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Aurell Birgitta, red (1990). Lilla Bommen. Göteborg: Skanska Fastigheter Väst. Libris 1188521
- Caldenby, Claes (1984). ”Lilla Bommen.”. Arkitektur (Stockholm : Arkitektur förlag, 1959-) 1984:9,: sid. 36-37 : ill.. ISSN 0004-2021. ISSN 0004-2021 ISSN 0004-2021. Libris 2822387
- Egelius, Mats (1981). ”Vår tids hjälte?.”. Arkitektur (Stockholm : Arkitektur förlag, 1959-) 1981:7,: sid. 4-9 : ill.. ISSN 0004-2021. ISSN 0004-2021 ISSN 0004-2021. Libris 2526097
- Erskine, Ralph; Winter Karin (1988). Ralph Erskine, arkitekt: utställning : ... visas under 1988 både i Sandvikens konsthall och på Arkitekturmuseet i Stockholm. Stockholm: Byggförl. i samarbete med Arkitekturmuseet. Libris 7678710. ISBN 91-7988-006-1
- Glassel, Staffan (1984). ”Ralph Erskine: en humanistisk funktionalist”. Förr och nu 1984:2,: sid. 52-62 : ill.. ISSN 0345-3162. ISSN 0345-3162 ISSN 0345-3162. Libris 8461399
- Hultin, Olof (1993). ”Sina ideal trogen.”. Arkitektur (Stockholm : Arkitektur förlag, 1959-) 1993:1,: sid. 36-41 : färgill.. ISSN 0004-2021. ISSN 0004-2021 ISSN 0004-2021. Libris 3090366
- Larsson, Axel (2018). Tillbaka till utopin: en bok om Ralph Erskines arkitektur i norr. [Stockholm]: Balkong. Libris gqmkmc0jdxmv4966. ISBN 9789187553332
- Rönn, Magnus (2000). Ralph Erskine som industriarkitekt. Stockholm: Svensk Byggtjänst. Libris 7636015. ISBN 91-7332-908-8
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikimedia Commons har media som rör Ralph Erskine.
- Tovatt Architects and Planners
- Erskine, dokumentärfilm (1999)
- Direktlänk till "Ritningar och foton på Erskines verk" (ur Arkitekturmuseets samlingar)