R136a3
R136a3 | |
Observationsdata Epok: J2000.0 | |
---|---|
Stjärnbild | Svärdfisken |
Rektascension | 05t 38m 42,33s[1] |
Deklination | -69° 06′ 03,27″[1] |
Skenbar magnitud () | 12,97[1] |
Stjärntyp | |
Spektraltyp | WN5h[2] |
Variabeltyp | Wolf-Rayet-stjärna |
Astrometri | |
Avstånd | ca 163 000 lå (49 970[3] pc) |
Absolut magnitud () | -7,52[4] |
Detaljer | |
Massa | 155 +25−18[5] M☉ |
Radie | 25,5 +4,1−3,5[5] R☉ |
Luminositet | 3 631 000[5] L☉ |
Temperatur | 50 000 +2 500−8 000[6] K |
Ålder | 1,28 +0,17−0,21[5] miljoner år |
Andra beteckningar | |
BAT99 106, RMC 136a3, [HSH95] 17, [TBF2006] 79, Cl* NGC 2070 MH 467, [CHH92] 3, [HSH95] 6, [WO84] 2, CXOU J053842.2-690603, [H2013] LMCe 1396, [P93] 937[7] |
R136a3 eller RMC 136a3, är en ensam stjärna och en Wolf-Rayet-stjärna belägen i Stora magellanska molnet (LMC) i södra delen av stjärnbilden Svärdfisken. Den ligger i R136, den centrala koncentrationen av stjärnor i den stora öppna stjärnhopen NGC 2070 i Tarantelnebulosan (30 Doradus). Den har en skenbar magnitud av ca 12,97[1] och kräver ett kraftfullt teleskop för att kunna observeras. Den beräknas befinna sig på ett avstånd av ca 163 000 ljusår (ca 50 000 parsec).[3]
Observation
[redigera | redigera wikitext]Det formella namnet på stjärnan är RMC 136a3, vilket står för Radcliffe observatory, Magellanic Clouds, 136a3. RMC-undersökningen identifierade lysande objekt i Stora magellanska molnet och ett av de ljusaste var RMC 136. Detta förkortas nu vanligtvis till R136, som nu är känt för att vara en mycket ung tät öppen stjärnhop i kärnan av NGC 2070-hopen. R136 upplöstes så småningom och den ljusaste "stjärnan" i mitten kallades R136a. Denna upplöstes ytterligare i flera komponenter, varav en är R136a3.
Även om R136a3 har en Wolf-Rayet-spektraltyp som domineras av intensiva emissionslinjer av helium och kväve, vilket vanligtvis anger en högt utvecklad stjärna som har förlorat dess yttre lager, är R136a3 en mycket ung stjärna. Spektrumet har också vätelinjer och analys visar att stjärnan fortfarande består av 40 procent väte vid ytan. Helium och kväve i atmosfären hos en så ung stjärna orsakas av stark konvektion på grund av den massiva kärnan och intensiva CNO-cykelfusion, förstärkt ytterligare genom rotationsblandning. Emissionslinjerna i spektrumet anger kraftig massförlust orsakad av fusionsprodukterna vid ytan och den mycket stora ljusstyrkan.[2][8]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 18 juli 2024.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] Doran, E. I.; Crowther, P. A.; De Koter, A.; Evans, C. J.; McEvoy, C.; et al. (October 2013). "The VLT-FLAMES Tarantula Survey. XI. A census of the hot luminous stars and their feedback in 30 Doradus". Astronomy & Astrophysics. 558. A134. arXiv:1308.3412. Bibcode:2013A&A...558A.134D. doi:10.1051/0004-6361/201321824. S2CID 118510909.
- ^ [a b] Crowther, Paul A.; Caballero-Nieves, S. M.; Bostroem, K. A.; Maíz Apellániz, J.; Schneider, F. R. N.; et al. (May 2016). "The R136 star cluster dissected with Hubble Space Telescope/STIS. I. Far-ultraviolet spectroscopic census and the origin of He II λ1640 in young star clusters". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 458 (1): 624–659. arXiv:1603.04994. Bibcode:2016MNRAS.458..624C. doi:10.1093/mnras/stw273.
- ^ [a b] Pietrzyński, G.; Graczyk, D.; Gieren, W.; Thompson, I. B.; Pilecki, B.; et al. (March 2013). "An eclipsing-binary distance to the Large Magellanic Cloud accurate to two per cent". Nature. 495 (7439): 76–79. arXiv:1303.2063. Bibcode:2013Natur.495...76P. doi:10.1038/nature11878. PMID 23467166. S2CID 4417699.
- ^ Bestenlehner, Joachim M.; Crowther, Paul A.; Caballero-Nieves, Saida M.; Schneider, Fabian R. N.; Simón-Díaz, Sergio; Brands, Sarah A.; De Koter, Alex; Gräfener, Götz; Herrero, Artemio; Langer, Norbert; Lennon, Daniel J.; Maíz Apellániz, Jesus; Puls, Joachim; Vink, Jorick S. (2020). "The R136 star cluster dissected with Hubble Space Telescope/STIS. II. Physical properties of the most massive stars in R136". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 499 (2): 1918. arXiv:2009.05136. Bibcode:2020MNRAS.499.1918B. doi:10.1093/mnras/staa2801.
- ^ [a b c d] Brands, S.; de Koter, A.; Bestenlehner, J.; Crowther, P.; Sundqvist, J.; Puls, J.; Caballero-Nieves, S.; Abdul-Masih, M.; Driessen, F.; Garcia, M.; Geen, S.; Gräfener, G.; Hawcroft, C.; Kaper, L.; Keszthelyi, Z.; Langer, N.; Sana, H.; Schneider, Fabian R. N.; Shenar, T.; Vink, Jorick S. (7 April 2022). "The R136 star cluster dissected with Hubble Space Telescope/STIS. III. The most massive stars and their clumped winds". Astronomy & Astrophysics. 663: A36. arXiv:2202.11080. Bibcode:2022A&A...663A..36B. doi:10.1051/0004-6361/202142742. ISSN 0004-6361. S2CID 247025548.
- ^ Kalari, Venu M.; Horch, Elliott P.; Salinas, Ricardo; Vink, Jorick S.; Andersen, Morten; Bestenlehner, Joachim M.; Rubio, Monica (2022-07-26). "Resolving the Core of R136 in the Optical". The Astrophysical Journal. 935 (2): 162. arXiv:2207.13078. Bibcode:2022ApJ...935..162K. doi:10.3847/1538-4357/ac8424. S2CID 251067072.
- ^ https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=RMC+136a3. Hämtad 2024-09-25.
- ^ Crowther, P. A.; Schnurr, O.; Hirschi, R.; Yusof, N.; Parker, R. J.; et al. (October 2010). "The R136 star cluster hosts several stars whose individual masses greatly exceed the accepted 150 M⊙ stellar mass limit". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 408 (2): 731–751. arXiv:1007.3284. Bibcode:2010MNRAS.408..731C. doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17167.x. S2CID 53001712.
|