Puktörneblåvinge

	Puktörneblåvinge
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Leddjur; Arthropoda
Klass	Insekter; Insecta
Ordning	Fjärilar; Lepidoptera
Underordning	Glossata
(orankad)	Dagfjärilar; Rhopalocera
Överfamilj	Äkta dagfjärilar; Papilionoidea
Familj	Juvelvingar; Lycaenidae
Underfamilj	Äkta juvelvingar; Lycaeninae
Tribus	Blåvingar; Polyommatini
Släkte	Polyommatus
Art	Puktörneblåvinge; P. icarus
Vetenskapligt namn
	§ Polyommatus icarus
Auktor	Rottemburg, 1775
Underarter
	P. i. icarus; P. i. septentrionalis Fuchs, 1900; P. i. jotunensis Henriksen & Kreutzer, 1982;
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Puktörneblåvinge (Polyommatus icarus) är en fjäril i familjen juvelvingar.

Utbredning

Utbredningsområdet sträcker sig från Kanarieöarna och Nordafrika över Europa till Uralbergen och Centralasien.^[1]

Arten förekommer i hela Norden. I Sverige finns den i hela landet (inklusive Gotska Sandön), dock tätast i Götaland och Svealand.^[1] I Finland har den observerats i hela landet utom längst i nordost.^[2] Den minskar svagt i Sverige och Finland^[1], dock utan att vara rödlistad i någotdera landet^[1]^[2].

Biotop

Puktörneblåvingen lever på de flesta öppna platser, där solljuset når ned till grästäckt jord, till exempel vägrenar, hedar, ängar, betesmarker och skogsgläntor. Men den trivs inte så bra på våt mark. Ett ytterligare krav på miljön är att larvens värdväxt finns tillgänglig, oftast käringtand men också andra ärtväxter, som rödklöver och, som namnet antyder, puktörnen (Ononis). I södra Sverige syns de första puktörneblåvingarna för året i maj och med lite tur kan man stöta på en så sent som i september.

Utseende

Hannarna är lysande blå på ovansidan, medan honorna finns i många variationer från mörkt chokladbrun med orange fläckar, till ljust blå, som hannen. Fjärilens vingspann är 22–33 mm, utan någon större storleksskillnad mellan könen.

Hane, ovansidan
Hane, undersidan
Hona, ovansidan
Hona, undersidan

Livscykel

Den långa flygtiden beror delvis på att denna fjäril har upp till tre generationer på en sommar. En vecka efter att ägget lagts kläcks larven ut. Larven förpuppas efter ytterligare ungefär 4 veckor och den vuxna fjärilen (imagon) kommer ut ur puppan 10–20 dagar senare. Larverna i den sista generationen för året övervintrar tätt intill markytan nära värdväxten.

Underarter

Puktörneblåvingen indelas i flera underarter där P. i. septentrionalis förekommer norr om polcirkeln och P. i. jotunensis i fjälltrakterna i södra Norge.^[1]

Källor

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar. Hesperiidae-Nymphalidae. 2005. ArtDatabanken, SLU, Uppsala, ISBN 91-88506-51-7

Fotnoter

^ [a b c d e] Claes U. Eliasson (2005, 2015). ”Polyommatus icarus Puktörneblåvinge”. Artdatabanken. Arkiverad från originalet den 1 september 2017. https://web.archive.org/web/20170901064544/https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/201146. Läst 1 september 2017.
^ [a b] Lauri Kaila (2010). ”puktörneblåvinge (Polyommatus icarus)”. Finlands artdatacenter. Arkiverad från originalet den 1 september 2017. https://web.archive.org/web/20170901064722/https://laji.fi/sv/taxon/MX.60867. Läst 1 september 2017.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Puktörneblåvinge.
Bilder & media

[ADB-1] [a b c d e] Claes U. Eliasson (2005, 2015). ”Polyommatus icarus Puktörneblåvinge”. Artdatabanken. Arkiverad från originalet den 1 september 2017. https://web.archive.org/web/20170901064544/https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/201146. Läst 1 september 2017.

[FAC-2] [a b] Lauri Kaila (2010). ”puktörneblåvinge (Polyommatus icarus)”. Finlands artdatacenter. Arkiverad från originalet den 1 september 2017. https://web.archive.org/web/20170901064722/https://laji.fi/sv/taxon/MX.60867. Läst 1 september 2017.

[1]

[2]