Projekt 671RTM Sjtjuka
| |||
 En Projekt 671RTM Sjtjuka från norra flottan i ytläge. | |||
| Allmänt | |||
|---|---|---|---|
| Typ | Atomubåt | ||
| Före | Projekt 671RT Sjomga | ||
| Efter | Projekt 971 Sjtjuka-B Projekt 945 Barrakuda | ||
| Fartyg tillhörande klassen | K-524, K-247, K-254, K-507, K-492, K-412, K-502, K-251, K-255, K-324, K-527, K-305, K-355, K-298, K-360, K-218, K-358, K-242, K-299, K-264, K-244, K-292, K-388, K-138, K-414, K-448 | ||
| Tekniska data | |||
| Deplacement | 6990 ton | ||
| Deplacement i u-läge | 7250 ton | ||
| Längd | 107,1 meter | ||
| Bredd | 10,8 meter | ||
| Djupgående | 7,8 meter | ||
| Framdrift | |||
| Framdrift | Atomdrift | ||
| Kraftkälla | 2 × VM-4 tryckvattenreaktorer | ||
| Huvudmaskin | 2 × OK-300 ångturbiner | ||
| Maskinstyrka | 31 000 hk | ||
| Propellrar | Två kontraroterande fyrbladiga propellrar | ||
| Hjälpmaskin | 2 × PG-137 elmotorer på 375 hk vardera | ||
| Prestanda | |||
| Hastighet | 11,5 knop | ||
| Fart i u-läge | 31 knop | ||
| Dykdjup | 600 meter | ||
| Aktionstid | 80 dygn | ||
| Lastförmåga | |||
| Besättning | 96 man | ||
| Beväpning | |||
| Bestyckning | 2 × 650 mm torpedtuber 4 × 533 mm torpedtuber | ||
| Torpeder | 8 × 650 mm torpeder 16 × 533 mm torpeder | ||
| Minor | Upp till 36 minor i stället för torpeder | ||
| Robotar | RPK-2 Vjuga eller RPK-7 Veter | ||
| Sensorer | Radar: MRK-50 Kaskad Sonar: MGK-504 Skat-KS | ||
.svg){kind=small}
Projekt 671RTM Sjtjuka (ryska: Щука (gädda), NATO-rapporteringsnamn Victor III-klass) är ubåtsklass utvecklad ur Projekt 671RT Sjomga. Det var den första verkligt tysta sovjetiska ubåtsklassen och den första att utrustas med släphydrofon.
Utveckling
[redigera | redigera wikitext]I väntan på de nya ubåtarna Projekt 945 Barrakuda och Projekt 971 Sjtjuka-B beslutades att vidareutveckla Projekt 671RT Sjomga för att så snabbt som möjligt kunna testa och dra nytta av de nya tekniker som utvecklats för dessa ubåtar.
Den viktigaste skillnaden mot tidigare var att turbiner och generatorer var monterade på vibrationsdämpande upphängningar som radikalt minskade ubåtens ljudnivå. Övriga förbättringar var den nya hydrofonsystemet Skat-KS, navigationssystemet Medveditsa och stridsledningssystemet Omnibus.
Varianter
[redigera | redigera wikitext]Projekt 671RTM
[redigera | redigera wikitext]Totalt 20 ubåtar tillverkades av den här modellen. Jämfört med sin föregångare Sjomga är skrovet förlängt med ca fem meter för att få plats med den avancerade ljuddämpande upphängningen för turbinerna. Skrovet som är täckt av ljuddämpande gummimaterial är delvis tillverkat av titanlegeringar vilket ökade maximala dykdjupet till 600 meter.
Den mest framträdande förändringen var införandet av en släphydrofon vars stora vinsch- och förvaringstrumma högst uppe på fenan är ett tydligt igenkänningstecken. Dess diameter på 3,5 meter var nödvändig eftersom den känsliga släphydrofonen inte kunde lindas hårdare utan att gå sönder.
Samtliga ubåtar avrustades i slutet av 1990-talet eller början av 2000-talet. Många av dem är fortfarande i reserv.
Projekt 671RTMK
[redigera | redigera wikitext]De sex sista ubåtarna (K-244, K-292, K-388, K-138, K-414 och K-448) utrustades med den icke-akustiska undervattenssensorn Kolos och eldledningssystemet Viking. Det sistnämnda är baserat på pirattillverkade Toshiba-datorer som Sovjetunionen fått tillgång till genom Toshiba–Kongsberg-affären.[1][2] De har också möjlighet att avfyra kryssningsroboten S-10 Granat och torpeden VA-111 Sjkval.
K-224 avrustades 1996 och K-292 avrustades 2006, men övriga fyra är fortfarande i aktiv tjänst, samtliga i norra flottan.
Incidenter
[redigera | redigera wikitext]_with_Victor_class_sub.jpg)
I oktober 1983 patrullerade ubåten K-324 USA:s östkust och skuggade den amerikanska fregatten USS McCloy som utförde tester av den nya släphydrofonen TASS (Towed Array Surveillance System). Efter en oväntad manöver av McCloy körde K-324 in i släphydrofonen som fastnade i ubåtens propeller och gick av varvid 400 meter kabel med topphemlig amerikansk hydrofonutrustning blev hängande från K-324:s propeller.
Ubåten gick upp i ytläge för att försöka bärga kabeln och frigöra propellern, men aggressivt uppträdande av jagarna USS Peterson och Nicholson omöjliggjorde detta då de passerade mycket nära ubåten i sina försök att kapa kabeln genom att köra på den. Kapten Terechin beordrade att fartyget skulle förberedas för sprängning ifall amerikanerna skulle försöka borda ubåten. Under tio dagar bevakade jagarna ubåten som endast kunde röra sig mycket långsamt med hjälp av sina elektriska ”utombordare”. Först när fartyget Aldan anlände och kunde bogsera ubåten till Cienfuegos på Kuba avlägsnade sig jagarna. Hydrofonkabeln fördes till Sovjetunionen för undersökning.[3][4]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Wende A. Wrubel (1989). ”The Toshiba-Kongsberg incident” (PDF). American University International Law Review. Arkiverad från originalet den 13 januari 2014. https://web.archive.org/web/20140113232052/http://www.auilr.org/pdf/4/4-1-8.pdf. Läst 10 september 2011.
- ^ ”Project 671 Victor class” (på engelska). Federation of American Scientists. 7 september 2000. Arkiverad från originalet den 25 september 2011. https://web.archive.org/web/20110925185833/http://www.fas.org/man/dod-101/sys/ship/row/rus/671.htm. Läst 10 september 2011.
- ^ ”ПЛАТ - Проект 671РТМ(К) "Щука"” (på ryska). Российский Подводный Флот. Arkiverad från originalet den 18 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120318070020/http://submarine.id.ru/sub.php?671rtmk. Läst 10 september 2011.
- ^ ”Атомная подводная лодка проекта 671.РТМ” (på ryska). http://www.rusarmy.com/vmf/apl_pr_671.rtm.htm. Läst 10 september 2011.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Thomas Nilsen, Igor Kudrik och Aleksandr Nikitin (28 september 1997). ”Project 671 RTM (Shuka) – Victor-III Class” (på engelska). Bellona. http://spb.org.ru/bellona/ehome/russia/nfl/671rtm.htm. Läst 10 september 2011.
- ”Project 671RTM, 671RTMK Shchuka” (på engelska). Arkiverad från originalet den 30 november 2010. https://web.archive.org/web/20101130045050/http://russian-ships.info/eng/submarines/project_671rtm.htm. Läst 10 september 2011.
- Ruslan Gorbunov och Jason W. Henson. ”SSN Project 671RTM Schuka ("Victor III") class” (på engelska). Harpoon HeadQuarters. Arkiverad från originalet den 26 april 2013. https://archive.is/20130426125536/http://www.harpoondatabases.com/encyclopedia/Entry324.aspx. Läst 10 september 2011.
- A S Nikolajev. ”Проект 671РТМ и 671РТМК «Щука» (NATO – “Victor-III”)” (på ryska). Энциклопедия отечественного подводного флота. http://www.deepstorm.ru/DeepStorm.files/45-92/nts/671RTM/list.htm. Läst 10 september 2011.
- ”Атомная подводная лодка (Проект 671РТМ) «Щука»” (på ryska). Arkiverad från originalet den 11 januari 2012. https://web.archive.org/web/20120111204121/http://www.snariad.ru/submarin/submarin_671ptm/. Läst 10 september 2011.
- ”Проект 671-РТМ «Щука» • Victor-III class” (på ryska). Atrina. Arkiverad från originalet den 14 juli 2007. https://web.archive.org/web/20070714020147/http://www.atrinaflot.narod.ru/1_submarines/03_pla_671/1_671rtm.htm. Läst 10 september 2011.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Projekt 671RTM Sjtjuka.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||
.svg)