Pjotr Bessonov
| Pjotr Bessonov | |
 | |
| Född | 4 juni 1828 (g.s.) Moskva |
|---|---|
| Död | 22 februari 1898 (g.s.) (69 år) Charkiv |
| Medborgare i | Kejsardömet Ryssland |
| Utbildad vid | Moskvas teologiska högskola, historiska och filologiska fakulteten vid Moskvas universitet  |
| Sysselsättning | Språkvetare, slavist[1], folklorist[1], filolog[1], bibliotekarie, professor, universitetslärare[1] |
| Arbetsgivare | Vilnius realskole Vilnius Gymnasium Moskvas kejserliga universitet Charkivs universitet (–1898) |
| Redigera Wikidata | |
Pjotr Aleksejevitj Bessonov (ryska: Пётр Алексеевич Бессонов), född 16 juni (gamla stilen: 4 juni) 1828 i Moskva, död 6 mars (gamla stilen: 22 februari) 1898 i Charkov, Guvernementet Charkov, Kejsardömet Ryssland var en rysk språkforskare.
Bessonov var 1867–1879 bibliotekarie vid universitetet i Charkov och därefter professor i slavisk filologi där. Han inlade förtjänst genom sina studier över bulgarernas, serbernas och ryssarnas språk och litteratur.
Bessonov utgav bland annat den första större samlingen av bulgariska folkvisor ("Bolgarskija pjesni", 1855), en samling serbiska folkvisor och traditioner under titeln "Lazarica" (1857) samt Pjotr Kirejevskijs stora samling av ryska folkvisor (tio delar, 1860–1874), vitryska folkvisor (1871) och andliga poem ("Kaliki perechozjije", 1861–1864), varjämte han bland annat författade biografier över slaviska lärda.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Bezsonov, Petr Aleksejevitj i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1905)
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: js20201080866, läst: 19 december 2022.[källa från Wikidata]