Pestlasarettet
Pestlasarettet | |
Karantänsbyggnaderna är från vänster: Magasin 1, Pestlasarettet, Observationssjukhuset och Magasin 2. | |
Plats | Känsö |
---|---|
Typ | Karantänsstation |
Våningar ovan jord | Två våningar och vind |
Färdigställd | 1817 |
Status | Statligt byggnadsminnen |
Byggherre | Staten |
Konstruktör | Jacob Forsell |
Entreprenör | Försvarsmakten |
Pestlasarettet är en byggnad på Känsö karantänsanläggning på Känsö utanför Göteborg. Byggnaden förvaltas av Fortifikationsverket och är ett statligt byggnadsminne sedan den 10 november 1939.[1]
Pestlasarettet var ursprungligen ett lasarett, som uppfördes 1817. Det är ett tvåvåningshus i tegel med sadeltak, som senare under 1800-talet kläddes med lockpanel och rödmålades med mörk falu rödfärg. Det är 26,5 meter långt och 11,5 meter brett.
Pestlasarettet ligger, liksom tre av karantänsstationens övriga byggnader, på en egen stenkista ute i en grund havsvik. Pestlasarettets stenkaj var ursprungligen förbunden med grannbyggnadernas kajer med vindbryggor. Smittade patienter från fartygen i karantän togs in med roddbåt i en kanal under huset och hissades sedan upp i en koj in i huset från roddbåten.
I sjukhuset fann på andra våningen åtta välventilerade sjuksalar med upp till fyra bäddar i varje sal. Varje rum hade en toalettstol, vilken spolades med uppumpat havsvatten. I undervåningen fanns badrum, behandlingsrum samt bostäder och andra utrymmen för personalen. På vinden fanns en pumpanordning för havsvatten och blyklädda träkar för vattnet.
Vid de tillfällen, då sjukhuset hade patienter, skedde förbindelsen med omvärlden från ett låst rum i den närmast liggande observationssjukhusbyggnaden, dit bara karantänsmästaren och läkaren hade nyckel. Där utväxlades förnödenheter till sjukhuset och dokument från sjukhuset, vilka senare rökades och doppades i ättika.
Patienterna fick byta rum varje dygn och rummen rengjordes och röktes. Det fanns en ringledning som patienten kunde använda för att få hjälp. En bricka föll ner på en nummertavla så personalen kunde se vem som hade ringt.[2]
Byggnaden har senare använts som värnpliktsförläggning.
Se även
[redigera | redigera wikitext]- Göteborgs garnison
- Känsö, (SBM)
- Kanslihuset, (SMB)
- Känsö karantänsanläggning, (SBM)
- Känsö torn, (SBM)
- Parloiren, (SBM)
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ "Stora Känsö", Byggnadsregistret, Riksantikvarieämbetet.
- ^ Lundberg, Gustav. Känsö 1770-1997 Ur historisk och litterär synpunkt. U KA 4. sid. 5
Webbkällor
[redigera | redigera wikitext]- "Stora Känsö", Byggnadsregistret, Riksantikvarieämbetet. Läst 3 maj 2016.
- Stora Känsö, karta från Lantmäteriet. Läst 24 januari 2017.
- Känsö – Vårdprogram, Fortifikationsverket 2007, sidorna 92-100.
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Andréasson, Mats; Moback Ulf, Engström Krister (2018). Värt en omväg: gömda oaser i och runt Göteborg. Karlstad: Votum. sid. 144-155. Libris 21674916. ISBN 9789188435507
|