Persyra

Persyra är en syra som innehåller en sur –OOH-grupp. De två huvudklasserna är de som utgår från oorganiska syror, särskilt svavelsyra, och de som utgår från karboxylsyror. De är vanligen starka oxidanter.

Oorganiska persyror

Peroxymonosvavelsyra (Caros syra) är sannolikt den mest betydande persyran, åtminstone vad gäller volymer. Den används för blekning av pappersmassa och för neutralisering av cyanid inom gruvindustrin. Den framställs genom behandling av svavelsyra med väteperoxid. Peroxyfosforsyra (H₃ PO₅) framställs på liknande sätt.

Organiska persyror

Flera organiska persyror är kommersiellt användbara. De kan framställas på flera olika sätt. Vanligen framställs persyror genom att motsvarande karboxylsyra behandlas med väteperoxid:

RCO₂H + H₂O₂

{\overrightarrow {\leftarrow }}

RCO₃H + H₂O

En närliggande reaktion involverar istället karboxylanhydrid:

(RCO)₂O + H₂O₂ → RCO₃H + RCO₂H

Denna metod fördras för konvertering av cykliska anhydrider till motsvarande monoperoxysyra, t. ex. monoperoxyftalatsyra.

Den tredje metoden utnyttjar behandling av syraklorider:

RC(O)Cl + H₂O₂ → RCO₃H + HCl

Meta-klorperoxybensoesyra (mCPBA) framställs på detta sätt.

Egenskaper och användning

Peroxykarboxylsyra är ca 1 000 gånger svagare än den grundläggande karboxylsyra på grund av avsaknaden resonansstabilisering av anjonen. Av samma skäl tenderar dess pK_a-värde att vara relativt oberoende av substituenten R.

Den främsta användningen av organiska peroxysyror är till konvertering av alkener till epoxider. Speciellt cykliska ketoner konverteras till ring-expanderade estrar med hjälp av persyra i en Baeyer-Villiger-oxidation. De används även för oxidering av aminer och tioetrar till aminoxider och svaveloxider. Laboratorietillämpningen av den viktiga reagenten mCPBA åskådliggör dessa reaktioner. Den används som en reagent i Baeyer-Villiger-oxidationen och till oxidation av kol-kol-dubbelbindningar i alkener för framställning av epoxider (oxiraner). Reaktion av peroxykaboxylsyra med syraklorider ger diacylperoxider:

RC(O)Cl + RC(O)O₂H → (RC(O))₂O₂ + HCl

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Bra Böckers lexikon, 1978