Cyanider
Cyanider är salter av den svaga syran vätecyanid (HCN) och innehåller cyanidjonen, CN− (i äldre litteratur ofta betecknad Cy[1][2]). Cyanidjonen har många egenskaper gemensamma med halidjonerna och betraktas som en pseudohalogen.[3][4]
Det viktigaste saltet är natriumcyanid (NaCN), som bland annat används för att utvinna guld och silver ur mineral genom cyanidjonens förmåga att bilda komplex med övergångsmetaller (som dicyanoargentatjonen Ag(CN)2− och dicyanoauratjonen Au(CN)2−) enligt exempelvis:
- 4 Au(s) + 8 NaCN(aq) + O2(g) + 2H2O(l)→ 4 Na[Au(CN)2](aq) + 4 NaOH(aq)
Cyanider är mycket giftiga, då de reagerar med magens saltsyra till vätecyanid, som blockerar andningskedjan i cellerna. En medeldos på 1,52 milligram (CN−) per kilo kroppsvikt har beräknats vara dödlig för människa vid oralt intag.[5]
Efter andra världskriget och under dess slutskede tog flera höga nazister och deras närstående sina liv med kapslar innehållande lösningar av cyanidsalter. Cyanidlösning användes också vid Jonestownmassakern 1978. Vätecyanid användes – under beteckningen Zyklon B[6] – som avrättningsgas i nazisternas förintelseläger. Cyanid användes tidigare (första gången 8 februari 1924, sista gången den 3 mars 1999) till avrättningar i USA.[7]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Källhänvisningar
[redigera | redigera wikitext]- ^ Cyanogen and its compounds i The Encyclopaedia Britannica, 1877, vol. 5, sid. 480–481.
- ^ Tom Moll, 1920, Lärobok i kemi för realgymnasiet, P.A. Norstedt & Söner, Stockholm, sid. 107.
- ^ Pseudohalogener i Nationalencyklopedin.
- ^ Gunnar Hägg, 1973, Allmän och oorganisk kemi, sjätte upplagan, sid. 454. ISBN 9120037066.
- ^ Toxicological Profile for Cyanide, U.S. Department of Health and Human Services, Agency for Toxic Substances and Disease Registry, 2006, sid. 42.
- ^ "Cyanider". NE.se. Läst 24 november 2014.
- ^ Joseph A. Melusky, Keith A. Pesto, 2017, The Death Penalty: A Reference Handbook, sid. 58. ISBN 9781440845505.
|