Per Egil Hegge
| Per Egil Hegge | |
_(cropped).jpg) Per Egil Hegge, 2 maj 2018. | |
| Född | 6 mars 1940 Trondheim[1], Norge |
|---|---|
| Död | 12 oktober 2023 (83 år) |
| Medborgare i | Norge[2] |
| Utbildad vid | Humanistiska fakulteten vid Oslo universitet  |
| Sysselsättning | Journalist, biograf, kolumnist, redaktör, redaktör[3] |
| Föräldrar | Mary Hegge[2] |
| Utmärkelser | |
| Narvesenprisen (1968)[4] Den Store Journalistprisen (2018)[5] Gullpennen Riddare av första klass av Sankt Olavs orden | |
| Redigera Wikidata | |
Per Egil Hegge, född 6 mars 1940 i Trondheim, död 12 oktober 2023,[6][7] var en norsk journalist (bland annat utrikeskorrespondent) och författare.
Hegge avlade cand.mag. från Universitetet i Oslo med studier i engelska och ryska på mellannivå och statsvetenskap på grundnivå. Han genomgick även det norska försvarets kurs i ryska. Hegge inledde sin tidningskarriär 1959 som journalist i Trønder-Avisa. Senare blev han journalistlärling på NTB. Sedan 1962 var han verksam i Aftenposten, bland annat som redaktör för dess bilaga A-magasinet. Han var också korrespondent i Washington, D.C. (1977–1981 och 1988–1992), i London och i Moskva (1969–1971).
Hegge blev utvisad från Sovjetunionen i början av 1971, sannolikt på grund av sitt samröre med den sovjetiske dissidenten och författaren Aleksandr Solzjenitsyn i samband med dennes tilldelande av Nobelpriset i litteratur 1970 (se vidare Solzjenitsynaffären). Hegge var under senare tid bland annat känd för sin fasta språkspalt i Aftenposten (som han började skriva efter sin pensionering 2005) och som profilerad kritiker av det norska språkrådet, där han själv varit medlem. Han var aktiv i riksmålsrörelsen och medlem i Det Norske Akademi for Sprog og Litteratur.
Hegge skrev böcker om sovjetisk och amerikansk politik, biografier om Fridtjof Nansen, Otto Sverdrup och kung Harald V och om unionsupplösningen. Han utgav också en egen bok om språk, Heng ham ikke vent til jeg kommer: en morsom bok om norsk språk og tegnsetting, och medverkade i flera andra.
Priser och utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]- 1968 – Narvesenprisen
- 1993 – Gullpennen
- 2003 – Sankt Olavs Orden (riddare av första klassen)
- 2018 - Den store journalistprisen
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- 1971 – Mellommann i Moskva
- 1972 – Nyheter fra Moskva (medförfattare: Jahn Otto Johansen och Sture Stiernlöf)
- 1975 – Den siste hemmelighet: tvangshjemsendelsen til Sovjet-Unionen 1944-1947 (medförfattare: Nicholas Bethell)
- 1981 – USA – høyre om?
- 1983 – Mord: et politisk våpen
- 1984 – USAs utenrikspolitikk: makt og moral
- 1987 – Øst-Europa under Gorbatsjov: reportasjeserie i tekst og bilder (medförfattare: Terje Stemland)
- 1996 – Otto Sverdrup: aldri rådløs (medförfattare: Asbjørn F. Aastrøm)
- 2000 – År 2000 – et magisk øyeblikk?
- 2000 – Og så må du ikke stille spørsmål
- 2002 – Fridtjof Nansen: bare én vilje (medförfattare: Turid Løvskar)
- 2004 – Tro oss på vårt ord – sant og usant i krig og fred
- 2004 – Heng ham ikke vent til jeg kommer: en morsom bok om norsk språk og tegnsetting
- 2004 – Det var i 1905 (medförfattare: Leif Arne Ulland)
- 2004 – Norge komplett 150: fra betalingsmiddel til kunsthåndverk (medförfattare: Ivar Sundsbø)
- 2005 – Ridende rytter til hest: finurligheter og annen språklig moro i aviser og presse – og litt ellers
- 2005 – Quizleis: 1001 spørsmål og svar om språk (medförfattare: Sylfest Lomheim och Helene Uri)
- 2006 – Harald V
- 2008 – God vakt skal være
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Aftenposten, Schibsted Norge, 30 september 1985 .[källa från Wikidata]
- ^ [a b] läs online, snl.no .[källa från Wikidata]
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jo2016900040, läst: 17 december 2022.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, litthusfred.no .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, journalisten.no .[källa från Wikidata]
- ^ https://www.aftenposten.no/kultur/kommentar/i/PRMOJ6/per-egil-hegge-den-suverene (bokmål)
- ^ https://snl.no/Per_Egil_Hegge (bokmål)