Per-Arne Ringh
| Per-Arne Ringh | |
| Information | |
|---|---|
| Född | 24 maj 1931 Kisa församling i Östergötlands län, Sverige |
| Död | 5 juni 2018 (87 år) Linköping i Östergötlands län, Sverige |
| I tjänst för |  Sverige |
| Försvarsgren | Armén |
| Tjänstetid | 1954–1991 |
| Grad | Överste av första graden |
| Befäl | Livgrenadjärregementet |
Per-Arne Ringh, född den 24 maj 1931 i Kisa församling i Östergötlands län,[1] död 5 juni 2018 i Linköping i Östergötlands län,[2] var en svensk militär.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Ringh avlade studentexamen 1953 vid Försvarets läroverk i Uppsala. Han avlade officersexamen vid Kungliga Krigsskolan 1954, blev fänrik vid Livgrenadjärregementet samma år samt befordrades till löjtnant 1956 och kapten 1964. Åren 1951–1954 utbildades han vid Krigsskolan i Karlbergs slott. År 1970 befordrades han till major och var lärare vid Militärhögskolan 1970–1972. Han befordrades till överstelöjtnant 1972 och tjänstgjorde 1972–1973 vid Försvarsdepartementet för att 1973–1975 vara chef för Planeringsavdelningen vid Arméstaben och 1975–1977 bataljonschef och utbildningschef vid Hälsinge regemente. År 1977 befordrades han till överste och var sektionschef vid Arméstaben 1977–1982, befordrad till överste av första graden 1979. Åren 1982–1987 var han chef för Livgrenadjärregementet tillika befälhavare för Östergötlands försvarsområde, varpå han 1987–1991 var försvarsattaché vid ambassaden i Washington. Slutligen var han slottsfogde vid Gripsholms slott och Strömsholms slott 1991–1999.
Per-Arne Ringh invaldes 1979 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien. År 2000 erhöll han H.M. Konungens medalj i 8:e storleken med Serafimerordens band. Han är begravd på Kisa kyrkogård.[3]
Utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]- Riddare av Svärdsorden, 1972.[4]
- Legion of Merit (1992)[5]
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- Det Kisa jag minns. Människor och miljöer på 1940-talet (Ekblad & Co, Västervik 2002).
- Livgrenadjärerna under det kalla kriget (med Torbjörn Tillman; Livgrenadjärföreningen, Linköping 2003).
- Östergötland 1803–2003. Östgöta gille i Stockholm jubilerar (Östgöta gille, Vreta Kloster 2003).
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).
- ^ Dödsannons i Svenska Dagbladet, 15 juni 2018, s. 48.
- ^ Gravar.se
- ^ ”Per-Arne Ringh”. Svenska Dagbladet: s. 10. 7 juni 1972. Läst 26 januari 2022.
- ^ ”Per-Arne Ringh”. Svenska Dagbladet: s. 11. 11 mars 1992. https://tidningar.kb.se/1767385/1992-03-11/edition/0/part/1/page/11/?q=%22Legion%20of%20Merit%22&sort=asc&from=1980-01-01&to=2020-12-31. Läst 15 maj 2020.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Anderson, Björn: Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. 20 år med akademien och dess ledamöter 1996–2016 (Kungl. Krigsvetenskapsakademien, Stockholm 2016), s. 89.
- Kjellander, Rune: Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995 (Kungl. Krigsvetenskapsakademien, Stockholm 1996), s. 186.
- Kjellander, Rune: Sveriges regementschefer 1700–2000. Chefsbiografier och förbandsöversikter (Probus, Stockholm 2003), s. 177.
- Livgrenadjärmässens ideella förening, läst 2017-03-20.