Pär Ericson
| Pär Ericson | |
| Född | Pär Olov Eriksson 29 december 1941 Uppsala |
|---|---|
| Död | 3 september 1999 (57 år) Malmö |
| Maka | Monica Stenbeck |
| IMDb SFDb | |
Pär Olov Ericson (I folkbokföringen stavas efternamnet "Eriksson"), född 29 december 1941 i Uppsala, död 3 september 1999 i Malmö[1], var en svensk skådespelare. Han var gift med skådespelaren Monica Stenbeck.[2][3]
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Ericsson växte upp i Enköping. När han studerade vid Wiks folkhögskola utanför Uppsala uppmärksammades hans sceniska begåvning av omgivningen och han sökte sig därför till Skara Skolscen. Efter studierna engagerades han hos Riksteatern 1966 och gjorde där sin första roll i Vittangi. Han engagerades därefter vid bland annat Oscarsteatern och Intiman i Stockholm i slutet av 1960-talet, länsteatern i Örebro under 1970-talet samt Helsingborgs stadsteater 1981–1984 för att slutligen hamna vid Malmö stadsteater 1984 där han blev kvar fram till sin död. Han spelade ofta slitna, tragikomiska figurer.[1]
Ericsson var även musikaliskt lagd och medverkade som jazzpianist i Jan Sigurds TV-program Två och en halv flygel. 1987 mottog han Kvällspostens Thaliapris för rollen i Nyfattiga föräldrar till minst 15 barn. Han spelade rollen som julbocken i julkalendern Julens hjältar[1], men avled av en hjärtinfarkt innan den började sändas, och i början av serien fanns därför texten "Till Pär".
Pär Ericson är begraven på Vårfrukyrkogården i Enköping.[4]
Ericson var bror till Hasse Eson (1928–2011).
Filmografi
[redigera | redigera wikitext]- 1969 – Kameleonterna
- 1973 – Tom Sawyers äventyr
- 1988 – Sommarens tolv månader
- 1989 – La strada del amore
- 1990 – Hjälten
- 1991 – Sunes jul (TV-serie)
- 1993 – Sunes sommar
- 1993 – Macklean (TV-serie)
- 1993 – Mannen på balkongen
- 1993 – Glädjekällan
- 1993 – Kådisbellan
- 1994 – Den vite riddaren (TV-serie)
- 1994 – Frihetens skugga (TV-serie)
- 1995 – Mitt sanna jag (TV-serie)
- 1995 – Mördare utan ansikte (TV-serie)
- 1997 – En doft av paradiset
- 1997 – En fyra för tre (TV-serie)
- 1997 – Snoken (TV-serie)
- 1998 – Det sjunde skottet
- 1998 – Vasasagan
- 1998 – Älskade Lotten (TV-serie)
- 1999 – Happy End
- 1999 – Julens hjältar (TV-serie) (julkalender)
- 2000 – Labyrinten (TV-serie)
Teater
[redigera | redigera wikitext]Roller
[redigera | redigera wikitext]Radioteater
[redigera | redigera wikitext]| År | Roll | Produktion | Regi |
|---|---|---|---|
| 1973 | Stanislaus och prinsessan (Stanislaus and the Princess) Lee Torrance |
Tom Lagerborg[21] | |
| 1992 | El Commandante | Chopins piano (Chopin's Piano) David Zane Mairowitz |
Göran Stangertz[22] |
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] ”Pär Ericson”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=68711&iv=OVERVIEW. Läst 22 december 2013.
- ^ Sveriges befolkning 1990: Eriksson, Pär Olov
- ^ Sveriges befolkning 1990: Eriksson Stenbeck, Märet Anna Monica
- ^ Begravda i Sverige, CD‐ROM, Version 1.00, Sveriges Släktforskarförbund.: Eriksson, Pär Olov
- ^ Hans Axel Holm (17 juli 1968). ”En bildserie i Malmöpark”. Dagens Nyheter: s. 8. https://arkivet.dn.se/tidning/1968-07-17/191/8. Läst 14 januari 2022.
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 55. 12 september 1969. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-09-12/247/55. Läst 22 augusti 2015.
- ^ Bengt Jahnsson (12 september 1970). ”Vill vi betala för detta gyckel?”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/tidning/1970-09-12/247/16. Läst 30 oktober 2016.
- ^ Barbro Hähnel (14 mars 1971). ”En fräckis - inte mer”. Dagens Nyheter: s. 13. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1971-03-14/71/13. Läst 22 januari 2016.
- ^ Bengt Jahnsson (17 mars 1972). ”Teateröverblicken: Tre föreställningar man minns”. Dagens Nyheter: s. 15. https://arkivet.dn.se/tidning/1972-03-17/75/15. Läst 20 januari 2022.
- ^ Leif Zern (9 februari 1973). ”Brecht i Örebro utan dynamik”. Dagens Nyheter: s. 19. https://arkivet.dn.se/tidning/1973-02-09/38/19. Läst 20 januari 2022.
- ^ Bengt Jahnsson (11 februari 1975). ”Elegant och burleskt om Gerhard”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1975-02-11/40/12. Läst 20 januari 2022.
- ^ Leif Zern (27 mars 1975). ”'Svejk' och 'Modern': Varför spelar vi Brecht?”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1975-03-27/84/12. Läst 20 januari 2022.
- ^ Leif Zern (12 september 1975). ”Ohyggligt spännande 'Macbeth'”. Dagens Nyheter: s. 19. https://arkivet.dn.se/tidning/1975-09-12/247/19. Läst 20 januari 2022.
- ^ Bengt Jahnsson (7 september 1977). ”Minoriteter i vilt tumult”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/tidning/1977-09-07/242/16. Läst 16 september 2017.
- ^ Bengt Jahnsson (17 april 1978). ”Shakespeare i Örebro: Originell och sensuell”. Dagens Nyheter: s. 17. http://arkivet.dn.se/tidning/1978-04-17/103/17. Läst 16 september 2017.
- ^ Bengt Jahnsson (2 december 1978). ”Hyrespjäs i Örebro: Arsenik och gamla pampar”. Dagens Nyheter: s. 21. http://arkivet.dn.se/tidning/1978-12-02/327/21. Läst 16 september 2017.
- ^ Bengt Jahnsson (11 mars 1980). ”Starka drömmar i Örebro och Västerås”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/tidning/1980-03-11/70/14. Läst 16 september 2017.
- ^ Mauritz Edholm (7 april 1982). ”Osäker och övertydlig”. Dagens Nyheter: s. 24. https://arkivet.dn.se/tidning/1982-04-07/95/24. Läst 16 juni 2018.
- ^ Ruth Halldén (19 maj 1982). ”Svårsmält blandning”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1982-05-19/134/20. Läst 26 januari 2022.
- ^ Marcus Boldemann (27 november 1982). ”Ljummen 'Sista sommar': Poppe når inte ända fram”. Dagens Nyheter: s. 17. https://arkivet.dn.se/tidning/1982-11-27/322/35. Läst 16 juni 2018.
- ^ ”Radio”. Dagens Nyheter: s. 43. 19 maj 1973. https://arkivet.dn.se/tidning/1973-05-19/134/43. Läst 20 januari 2022.
- ^ ”Radio”. Dagens Nyheter: s. 11. 23 maj 1992. https://arkivet.dn.se/tidning/1992-05-23/139/11. Läst 23 januari 2022.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Pär Ericson på Internet Movie Database (engelska)
- Pär Ericson på Svensk Filmdatabas
- Pär Ericson på Malmö Stadsteater