Hoppa till innehållet

Osmia bucephala

Från Wikipedia
Osmia bucephala
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljBuksamlarbin
Megachilidae
SläkteMurarbin
Osmia
UndersläkteMelanosmia[1]
ArtOsmia bucephala
Vetenskapligt namn
§ Osmia bucephala
AuktorCresson, 1864
Synonymer

Osmia megacephala Cresson, 1864
Osmia latitarsis Cresson, 1864
Osmia lignivora Packard, 1867
Osmia lignicola Provancher, 1882
Osmia subornata Cockerell, 1897
Centrosmia bucephala (Cresson, 1864)

Osmia (Centrosmia) bucephala Cresson, 1864[1]
Hitta fler artiklar om djur med

Osmia bucephala är en biart som beskrevs av Cresson 1864.[2][3][4] Den ingår i släktet murarbin och familjen buksamlarbin.[5][6] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[5]

Arten är övervägande svart med blåaktig glans; hos hanen är dock bakkroppen mera tydligt blåaktig. Honans mandibler[a] har tre tänder vardera, hanens två. Vingarna har lätt rökfärg hos honan, medan de är klara hos hanen. Hanens ben och fötter är kraftigt modifierade, med förlängda sporrar på skenbenet och förstorade fotleder. Behåringen hos honan är gulvit kring antenner och på hjässan, på mellankroppens ryggsida och på största delen av tergiterna 1 och 2[b]; i övrigt är den svart, inklusive buksidans scopa[c]. Behåringen på honans bakkropp är mycket kraftig, och ger henne nästan ett humleliknande utseende. Hanens behåring är mera rent vit på huvudet, där behåringen är kraftigast på ansiktet, clypeus[d] och nederdelen av huvudet. Även mellankroppen och de två första tergiterna har vitaktig behåring, medan tergit 3 till 5 har svart behåring upptill. Behåringen på tergit 6 är övervägande ljus, med en del inblandade, svarta hår. Honan är 15 till 16 mm lång, hanen 13 till 14 mm.[7]

Utbredningsområdet omfattar Alaska i USA, större delen av Kanada[8] samt söderöver över New England till Georgia i USA[7].

Arten är polylektisk, den flyger till blommande växter från ett stort antal familjer, som oleanderväxter, korgblommiga växter, strävbladiga växter, korsblommiga växter, kransblommiga växter, kaprifolväxter, clusiaväxter, kornellväxter, ljungväxter, törelväxter, ärtväxter, näveväxter, liljeväxter, linväxter, syrenväxter, dunörtsväxter, snyltrotsväxter, grobladsväxter, rosväxter, flenörtsväxter och violväxter.[1] Flygtiden varar från april till juli.[7]

Som alla murarbin är arten solitär, honan står för hela omsorgen om avkomman.[9] Bona byggs i gångar i trä, som honan klär med en blandning av söndertuggat växtmaterial och träfibrer.[10]

  1. ^ Mandiblerna, de pariga käkarna hos insekter med bitande mundelar, är ofta försedda med ett eller flera spetsiga utskott som brukar kallas tänder.
  2. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
  3. ^ Hos buksamlarbina har honan på buken en hårborste, kallad scopa, som är avsedd för polleninsamling.
  4. ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
  1. ^ [a b c] Osmia bucephala Cresson, 1864” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Osmia+bucephala. Läst 31 maj 2020. 
  2. ^ manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09, 2008
  3. ^ Krombein, Karl V., Paul D. Hurd, Jr., David R. Smith, and B. D. Burks, 1979 Catalog of Hymenoptera in America North of Mexico, vol. 2: Apocrita (Aculeata)
  4. ^ Manuscript, Checklist of Apoidea of North America. - 12-Oct-2006, 2006
  5. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/search/all/key/osmia+bucephala/match/1. Läst 2 juni 2020. 
  6. ^ ITIS Bees: World Bee Checklist Arkiverad 12 juni 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  7. ^ [a b c] Theodore, Mitchell (1962). ”Arkiverade kopian” (på engelska) (PDF, 16,3 MB). Technical bulletin (North Carolina Agricultural Experiment Station) (152): sid. 72–73. Arkiverad från originalet den 9 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160809213736/https://projects.ncsu.edu/cals/entomology/museum/downloads/Megachilidae.pdf. Läst 27 maj 2020. 
  8. ^ Osmia bucephala (på engelska). Bees of Canada. Royal Saskatchewan Museum, Regina, Kanada. http://beesofcanada.com/species/osmia-bucephala. Läst 3 juni 2020. 
  9. ^ ”murbin”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/lang/murbin. Läst 25 maj 2020. 
  10. ^ S. Burrows, C. Ritner, M. Christman, L. Spears, A. Smith-Pardo, S. Price, R. Ramirez, T. Griswold, A. Redford (Mars 2020). Osmia (Melanosmia) (på engelska). Idtools. U.S. Department of Agriculture, Utah State University. http://idtools.org/id/bees/exotic/factsheet.php?name=17365. Läst 3 juni 2020. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]