Hoppa till innehållet

Nikolaj Vavilov

Från Wikipedia
Nikolaj Vavilov
Nikolaj Vavilov, 1933.
Född13 november 1887 (g.s.)[1][2]
Moskva[3][2]
Död26 januari 1943[4][5][6] (55 år)
Saratov[3][2]
BegravdVoskresenskojekyrkogården i Saratov
Medborgare iKejsardömet Ryssland, Sovjetryssland och Sovjetunionen[7]
Utbildad vidRyska statens lantbruksuniversitet, [8]
Moskva handelsskole
SysselsättningBotaniker[7], geograf[9], akademiker, genetiker[9], biolog[10], upptäcktsresande, agronom[7]
ArbetsgivareVavilovinstitutet[2]
Saratovs statliga lantbruksuniversitet (1917–1921)[11][12]
Institut for planteindustri (1920–1940)[13]
VASChNIL (1929–1935)[14][15]
Vavilov Institut for general genetik (1930–1940)[16]
Rysslands geografiska sällskap (1931–1940)[14]
VASChNIL (1935–1940)[14][15]
MakaJelena Barulina
(g. 1926–)[17]
BarnVasilov Nikolajevitj (f. 1928)[18]
FöräldrarIvan Vavilov
Utmärkelser
Leninpriset (1926)[8][2]
Utländsk ledamot av Royal Society (1942)[19]
VDNH:s guldmedalj
Nikolaj Przjevalskij-medaljen
Redigera Wikidata

Nikolaj Ivanovitj Vavilov ForMemRS,[20] (ryska:Николай Иванович Вавилов) född 25 november 1887 i Moskva, Ryssland, död 26 januari 1943 i Saratovfängelset, Sovjetunionen, var en framstående rysk och sovjetisk botaniker, genetiker och agronom.

Vavilov beskrev den variant av mimikry, som numera bär hans namn, Vavilovs mimikry. Han var också en av de första att starta en fröbank, som vid ett tillfälle var världens största.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Vavilov föddes i en handelsfamilj och var äldre bror till den kände fysikern Sergej Vavilov. Hans far var köpmannen Ivan Ilitj Vavilov (1863–1928). Då han vuxit upp i en fattig by på landsbygden som plågades av återkommande missväxt och matransoneringar, var Vavilov från tidig ålder besatt av tanken att motverka hungersnöd i både sitt hemland Ryssland och i övriga världen.[21]

Vavilov började 1906 på "Petrovskaya Agricultural Academy" (nu Ryska statens lantbruksuniversitet). Han tog examen vid Petrovka 1910 med en avhandling om sniglar som skadedjur. Från 1911 till 1912 arbetade han vid "Bureau for Applied Botany" och vid "Bureau of Mycology and Phytopathology". Från 1913 till 1914 reste han runt i Europa och studerade växtimmunitet, i samarbete med den brittiska biologen William Bateson, som hjälpte till att etablera vetenskapen om genetik.[22]

Han fick sonen Oleg (1918–1946) med sin första hustru Jekaterina Nikolajevna Sacharova (1886–1963).[23] Äktenskapet slutade dock i skilsmässa 1926, varefter han gifte om sig med genetikern Jelena Barulina (1895–1957), specialist på linser och biträdande chef för institutets frösamling. De fick sonen Jurij (1928–2018).[23]

Vavilov på ett sovjetiskt frimärke 1987.

Karriär och vetenskapligt arbete

[redigera | redigera wikitext]

Från 1917 till 1920 var Vavilov professor vid agronomiska fakulteten på Saratovs universitet och från 1924 till 1935 var han chef för Lenin All-Union Academy of Agricultural Sciences i Leningrad. Då han var imponerad av den kanadensiska fytopatologen Margaret Newtons arbete med vetestamrost försökte han 1930 anställa henne för att arbeta på institutet,[24] och erbjöd en bra lön. Hon avböjde, men besökte institutet 1933 i tre månader för att utbilda 50 studenter i hans forskning.

Medan han utvecklade sin teori om odlade växters ursprungscentra, organiserade Vavilov en serie botanisk-agronomiska expeditioner och samlade frön från alla världens hörn. År 1927 presenterade han ursprungscentra för allmänheten på den femte internationella genetikkongressen i Berlin (V. Internationaler Kongress für Vererbungswissenschaft Berlin).[25] I Leningrad skapade han världens största samling växtfrön.[26] Vavilov formulerade också lagen om homologa serier i variation.[27] Han var medlem i Sovjetunionens centrala verkställande kommitté, president för All-Union Geographical Society och mottagare av Leninpriset.

Vavilov ägnade sitt liv åt studier och förbättring av vete, majs och andra spannmålsgrödor som upprätthöll matförsörjningen åt den globala befolkningen.[28][29][30][31][32] Vavilovs arbete kritiserades av Trofim Lysenko, vars antimendeliska begrepp om växtbiologi hade vunnit gehör hos Josef Stalin. Som ett resultat av anklagelser om sabotage arresterades Vavilov och dömdes därefter till döden i juli 1941. Även om hans straff omvandlades till tjugo års fängelse dog han i fängelset 1943. Enligt Luba Brezjneva kastades han till döds i en kalkgrop på fängelsegården.[33] År 1955 benådades hans dödsdom retroaktivt under Nikita Chrusjtjov. Under 1960-talet återupprättades hans rykte offentligt och han började hyllas som en hjälte i sovjetisk vetenskap.[34]

Leningrads fröbank bevarades noggrant, och skyddades genom den 28 månader långa belägringen av Leningrad under andra världskriget. Medan sovjeterna hade beordrat evakuering av konst från Eremitaget, hade de inte evakuerat de 250 000 prover av frön, rötter och frukter som lagrats i det som då var världens största fröbank. En grupp forskare vid Vavilovinstitutet förpackade ett tvärsnitt av alla frön, flyttade dem till källaren och gick i skift för att skydda dem. De som bevakade fröbanken vägrade att äta dess innehåll, trots att nio av dem hade dött av svält i slutet av belägringen våren 1944.[21]

År 1943 beslagtogs delar av Vavilovs samling, prover lagrade inom de territorier som ockuperades av de tyska arméerna, främst i Ukraina och Krim, av en tysk enhet under ledning av Heinz Brücher. Många av proverna överfördes till SS-institutet för växtgenetik, som hade etablerats i Schloss Lannach nära Graz i Österrike.[35]

Utmärkelser och hedersbetygelser

[redigera | redigera wikitext]

[Redigera Wikidata]

Bibliografi i urval

[redigera | redigera wikitext]
  • Земледельческий Афганистан. (1929) (Agricultural Afghanistan)
  • Селекция как наука. (1934) (Selection as science)
  • Закон гомологических рядов в наследственной изменчивости. (1935) (The law of homology series in genetical mutability)
  • Учение о происхождении культурных растений после Дарвина. (1940) (The theory of origins of cultivated plants after Darwin)

I engelsk översättning

[redigera | redigera wikitext]
  • The Origin, Variation, Immunity and Breeding of Cultivated Plants (översatt av K. Starr Chester). 1951. Chronica Botanica 13:1–366
  • Origin and Geography of Cultivated Plants (översatt av Doris Love). 1992. Cambridge University Press, Cambridge. ISBN 0-521-40427-4
  • Five Continents (översatt av Doris Love). 1997. IPGRI, Rome; VIR, St. Petersburg ISBN 92-9043-302-7

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Nikolai Vavilov, 9 april 2022.

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Nikolay-Ivanovich-Vavilovtopic/Britannica-Online, läst: 23 februari 2018.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e f] Eduard Izrailevich Kolchinsky, Nikolay I. Vavilov (1887–1943), vol. 5, 3, Istoriko-biologitjeskie issledovanija, 2013, s. 85-89.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Вавилов Николай Иванович”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  4. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Вавилов Николай Иванович”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 27 september 2015.[källa från Wikidata]
  5. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Nikolay-Ivanovich-Vavilovtopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  6. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6557vzn, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b c] Вавилов, Николай Иванович, Stora sovjetiska encyklopedin, volym 8.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b c] N.I. Vavilov and the Botanists-Physiologists: Lines of Interactions (On the 130th Anniversary of his Birth), vol. 9, 4, Istoriko-biologitjeskie issledovanija, 2017, s. 86-95.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, id-nummer i Frankrikes nationalbiblioteks katalog: 11939752t, läs online, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  10. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 24 juni 2015.[källa från Wikidata]
  11. ^ The All-Union Institute of Plant Industry (VIR) in the history of Kamennaya Steppe, vol. 12, 3, Istoriko-biologitjeskie issledovanija, 2020, s. 32-45, 10.24411/2076-8176-2020-13003.[källa från Wikidata]
  12. ^ The Soviet Scientist Konstantin Alekseevich Moiseev (1904–1985): Life in Science (On the Basis of the Scientific Archive of the Komi Scientific Center of the Ural Branch of the Russian Academy of Sciences Documents), vol. 10, 4, Istoriko-biologitjeskie issledovanija, 2018, s. 72-94, 10.24411/2076-8176-2018-11977.[källa från Wikidata]
  13. ^ Pavel Luk’ianenko and the Soviet Green Revolution, vol. 7, 4, Istoriko-biologitjeskie issledovanija, 2015, s. 64-89.[källa från Wikidata]
  14. ^ [a b c] The consequences of the August Session of VASKhNIL (Lenin All-Union Academy of Agricultural Sciences) for agrobiology in the Russian Far East, vol. 12, 1, Istoriko-biologitjeskie issledovanija, 2020, s. 61-84, 10.24411/2076-8176-2020-11002.[källa från Wikidata]
  15. ^ [a b] Notes Related to the Failed Anniversary of the Russian Academy of Agricultural Sciences (VASKhNIL), vol. 7, 3, Istoriko-biologitjeskie issledovanija, 2015, s. 58-78.[källa från Wikidata]
  16. ^ New book about Vavilov’s entourage, vol. 12, 3, Istoriko-biologitjeskie issledovanija, 2020, s. 119-122, 10.24411/2076-8176-2020-13010.[källa från Wikidata]
  17. ^ The Archival Fund of Academician N.I. Vavilov in the Russian State Archive of Economy, vol. 8, 4, Istoriko-biologitjeskie issledovanija, 2016, s. 104-111.[källa från Wikidata]
  18. ^ From photosynthesis to chromatography (towards the anniversary of birth of E.M. Senchenkova, historian of science, Doctor of Chemical Sciences), vol. 13, 1, Istoriko-biologitjeskie issledovanija, 2021, s. 159-175, 10.24411/2076-8176-2021-11008.[källa från Wikidata]
  19. ^ [a b] List of Royal Society Fellows 1660-2007, Royal Society, s. 364, läs online.[källa från Wikidata]
  20. ^ Harland, S. C. (1954). "Nicolai Ivanovitch Vavilov. 1885-1942". Obituary Notices of Fellows of the Royal Society. 9 (1): 259–264. doi:10.1098/rsbm.1954.0017. JSTOR 769210. S2CID 86376257.
  21. ^ [a b] Siebert, Charles (July 2011). ”Food Ark”. National Geographic 220 (1): sid. 122–126. 
  22. ^ Nikolay Ivanovich Vavilov. Encyclopaedia Britannica
  23. ^ [a b] Pringle, Peter (2008). The Murder of Nikolai Vavilov: The Story of Stalin's Persecution of One of the Great Scientists of the Twentieth Century. Simon and Schuster. p. 137. ISBN 978-0-7432-6498-3. "Despite his strict upbringing in the Orthodox Church, Vavilov had been an atheist from an early age. If he worshipped anything, it was science."
  24. ^ Dale-Burnett, Lisa Lynne; Mlazagar, Brian, reds (2006). Saskatchewan Agriculture: Lives Past and Present. Trade Books Based in Scholarship. "17". Canadian Plains Research Center. ISBN 978-0889771697 
  25. ^ Vavilov, Nikolai (1928). Geographische Zentren unserer Kulturpflanzen. In: Verhandlungen des V. Internationalen Kongresses für Vererbungswissenschaft Berlin 1927, Supplementband 1. Zeitschrift für induktive Abstammungs- und Vererbungslehre. sid. 342–369 
  26. ^ The Significance of Vavilov's Scientific Expeditions. PGR Newsletter 124. Bioversity International.
  27. ^ Popov I. Yu (2002). Periodical systems in biology Arkiverad 14 maj 2007 hämtat från the Wayback Machine. Arkiverad 14 May 2007.
  28. ^ Shumnyĭ, V. K. (2007). ”Two brilliant generalizations of Nikolai Ivanovich Vavilov (for the 120th anniversary)”. Genetika 43 (11): sid. 1447–1453. PMID 18186182. 
  29. ^ Zakharov, I. A. (2005). ”Nikolai I Vavilov (1887–1943)”. Journal of Biosciences 30 (3): sid. 299–301. doi:10.1007/BF02703666. PMID 16052067. 
  30. ^ Crow, J. F. (2001). ”Plant breeding giants. Burbank, the artist; Vavilov, the scientist”. Genetics 158 (4): sid. 1391–1395. PMID 11514434. 
  31. ^ Crow, J. F. (1993). ”N. I. Vavilov, martyr to genetic truth”. Genetics 134 (1): sid. 1–4. PMID 8514123. 
  32. ^ Cohen, B. M. (1991). ”Nikolai Ivanovich Vavilov: The explorer and plant collector a”. Economic Botany 45: sid. 38–46. doi:10.1007/BF02860048. 
  33. ^ Brezhneva, Luba 1995 The World I Left Behind: Pieces of a Past, Random House ISBN 0-679-43911-0
  34. ^ Hawkes, J G (1988). ”N.I. Vavilov the man and his work.”. Plant Genetic Resources newsletter 72: sid. 3-5. https://www.bioversityinternational.org/fileadmin/_migrated/uploads/tx_news/Plant_Genetic_Resources_Newsletter_No_72.pdf. 
  35. ^ Heinz Brücher and the SS botanical collecting command to Russia 1943 Arkiverad 29 September 2007. PGR Newsletter 129. Bioversity International.

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • Where Our Food Comes From: Retracing Nikolay Vavilov's Quest to End Famine by Gary Paul Nabhan 2008 ISBN 978-1-59726-399-3
  • Delone, N. L. (1988). ”Significance of the scientific heritage of N.I. Vavilov in the development of space biology (on the centenary of his birth)”. Kosmicheskaia Biologiia I Aviakosmicheskaia Meditsina 22 (6): sid. 79–83. PMID 3066990. 
  • Vasina-Popova, E. T. (1987). ”The role of N. I. Vavilov in the development of Soviet genetics and animal selection”. Genetika 23 (11): sid. 2002–2006. PMID 3322935. 
  • Levina, E. S. (1987). ”Not Available”. Voprosy Istorii Estestvoznaniia I Tekhniki (Institut Istorii Estestvoznaniia I Tekhniki (Akademiia Nauk SSSR)) (4): sid. 34–43. PMID 11636235. 
  • Alekseev, V. P. (1987). ”Not Available”. Sovetskaia Etnografiia / Akademiia Nauk SSSR I Narodnyi Komissariat Prosveshcheniia RSFSR (6): sid. 72–80. PMID 11636003. 
  • Raipulis, J. (1987). ”Not Available”. Vestis. Izvestiia. Latvijas PSR Zinatnu Akademija (9): sid. 71–76. PMID 11635329. 
  • ”Correspondence legacy of N. I. Vavilov”. Genetika 15 (8): sid. 1525–1526. 1979. PMID 383572. 
  • Berdyshev, G. D.; Savchenko, N. I.; Pomogaĭbo, V. M.; Shcherbina, D. M.; Samorodov, V. N. (1978). ”Celebration of the 90th anniversary of the birth of N. I. Vavilov in the Ukraine”. TSitologiia I Genetika 12 (2): sid. 177–179. PMID 356364. 
  • Khuchua, K. N. (1978). ”Life and career of Academician N. I. Vavilov. On the 90th anniversary of his birth”. TSitologiia I Genetika 12 (2): sid. 174–177. PMID 356363. 
  • Kondrashov, V. (1978). ”On the 90th birthday of N. I. Vavilov”. Genetika 14 (12): sid. 2225. PMID 369949. 
  • Kurlovich, B.S. WHAT IS A SPECIES? https://sites.google.com/site/biodiversityoflupins/15-objective-regularities-in-the-variability-of-chatacters/what-is-a-species
  • Reznik, S. and Y. Vavilov 1997 "The Russian Scientist Nikolay Vavilov" (preface to English translation of:) Vavilov, N. I. Five Continents. IPGRI: Rome, Italy.
  • Cohen, Barry Mendel 1980 Nikolai Ivanovich Vavilov: His Life and Work. Ph.D.: University of Texas at Austin.
  • Bakhteev, F. K.; Dickson, J. G. (1960). ”To the History of Russian Science: Academician Nicholas IV an Vavilov on His 70th Anniversary (November 26, 1887 – August 2, 1942)”. The Quarterly Review of Biology 35 (2): sid. 115–9. doi:10.1086/403015. PMID 13686142. 
  • Vavilov and his Institute. A history of the world collection of plant genetic resources in Russia, Loskutov, Igor G. 1999. International Plant Genetic Resources Institute, Rome, Italy. ISBN 92-9043-412-0

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Nikolaj_Vavilov&oldid=55347134”