Nanorör
Nanorör är en cylinderformad struktur som är endast några nanometer i diameter. Användningsområden är allt från läkemedelstransport till material för elektroniska komponenter.
Olika typer av nanorör
[redigera | redigera wikitext]- BCN nanorör[1]
- Bornitrid nanorör[2]
- Kolnanorör[3]
- DNA nanorör[4]
- Galliumnitrid nanorör[5]
- Kiselnanorör[6]
- Membran nanorör eller Tunneling nanorör[7]
Kolnanorör
[redigera | redigera wikitext]Kolnanorör är av grundämnet kol, skapat av ett hoprullat grafenlager och utgör en del av nanoteknologin. Kolnanorören är uppbyggda av sexkantiga strukturer som bildar ett rör i en nanometers storlek i diameter. Bindningen i strukturen gör den starkare än diamant och lonsdaleit, vilket gör grafen till det starkaste existerande materialet, samtidigt som det har bättre värmeisolerande förmåga än diamant. Beroende på strukturen kan kolnanorören vara elektriska ledare eller halvledare. De ledande varianterna är 1000 gånger bättre än koppar, vilket tillsammans med den goda isolationsförmågan gör materialet utmärkt inom elektronik. Även som byggmaterial är det väldigt användbart eftersom det är betydligt mycket starkare och lättare än stål. Det är även lättare än bomull. De används också i en ny slags bildskärmsteknologi som kallas OLED (Organisk ljus-emitterande diod) och lyser när el går igenom dem.
Historik
[redigera | redigera wikitext]År 1991 upptäckte en japansk forskare små rör av kol som var ungefär en miljondels meter långa och en tiotal miljarddels meter i diameter, som visade sig vara starkare och styvare än något annat känt material. Dessa kolrör är oftast så små att vi inte kan se dem enskilt och deras storlek mäts därför i nanometer (nm), vilket är miljarddels meter. Måttet kan jämföras med en typisk atom som är 0,2 nm. Rören som den japanska forskaren upptäckte var alltså cirka 1000 nm långa och 10 nm i diameter.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Luo, Lijie; Mo, Libin; Tong, Zhangfa; Chen, Yongjun (2009-05-05). ”Facile Synthesis of Ternary Boron Carbonitride Nanotubes” (på engelska). Nanoscale Research Letters 4 (8): sid. 834. doi:. ISSN 1556-276X. PMID 20596377. PMC: PMC2894111. https://link.springer.com/article/10.1007/s11671-009-9325-7. Läst 7 oktober 2024.
- ^ Chopra, Nasreen G.; Luyken, R. J.; Cherrey, K.; Crespi, Vincent H.; Cohen, Marvin L.; Louie, Steven G. (1995-08-18). ”Boron Nitride Nanotubes” (på engelska). Science 269 (5226): sid. 966–967. doi:. ISSN 0036-8075. https://www.science.org/doi/10.1126/science.269.5226.966. Läst 7 oktober 2024.
- ^ Iijima, Sumio; Ichihashi, Toshinari (1993-06). ”Single-shell carbon nanotubes of 1-nm diameter” (på engelska). Nature 363 (6430): sid. 603–605. doi:. ISSN 1476-4687. https://www.nature.com/articles/363603a0. Läst 7 oktober 2024.
- ^ Park, Sung Ha; Yan, Hao; Reif, John H; LaBean, Thomas H; Finkelstein, Gleb (2004-07-24). ”Electronic nanostructures templated on self-assembled DNA scaffolds”. Nanotechnology 15 (10): sid. S525–S527. doi:. ISSN 0957-4484. Läst 7 oktober 2024.
- ^ Goldberger, Joshua; He, Rongrui; Zhang, Yanfeng; Lee, Sangkwon; Yan, Haoquan; Choi, Heon-Jin (2003-04). ”Single-crystal gallium nitride nanotubes” (på engelska). Nature 422 (6932): sid. 599–602. doi:. ISSN 1476-4687. https://www.nature.com/articles/nature01551. Läst 7 oktober 2024.
- ^ Kiricsi, Imre; Fudala, Ágnes; Kónya, Zoltán; Hernádi, Klára; Lentz, Patrick; Nagy, János B (2000-09-18). ”The advantages of ozone treatment in the preparation of tubular silica structures”. Applied Catalysis A: General 203 (1): sid. L1–L4. doi:. ISSN 0926-860X. https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0926860X00005639?via=ihub. Läst 7 oktober 2024.
- ^ Rustom, Amin; Saffrich, Rainer; Markovic, Ivanka; Walther, Paul; Gerdes, Hans-Hermann (2004-02-13). ”Nanotubular Highways for Intercellular Organelle Transport” (på engelska). Science 303 (5660): sid. 1007–1010. doi:. ISSN 0036-8075. https://www.science.org/doi/10.1126/science.1093133. Läst 7 oktober 2024.