Hoppa till innehållet

Murklor

Från Wikipedia
Stenmurkla, Gyromitra esculenta.
Biskopsmössa, Gyromitra infula
Toppmurkla, Morchella conica.

Murklor är svampar från flera släkten av sporsäckssvampar (Ascomycota). De ingår i ordningen skålsvampar (även kallad disksvampar).[1]

Murklor har oftast fot samt ett möss- eller skålformigt hattparti, hos vissa med hjärn- eller valnötsliknande former, och skiljer sig liksom övriga sporsäckssvampar från många andra svampar, till exempel porsvampar och taggsvampar, genom att sakna tydliga sporpartier. De är i allmänhet ihåliga i fot och hatt.

Några murklor är ätliga, men bland annat stenmurkla (känd som en delikatess) är mycket giftig, och Livsmedelsverket i Sverige avråder från att äta den, även efter torkning och förvällning.[2] Den finländska motsvarigheten till det svenska Livsmedelsverket, Livsmedelssäkerhetsverket Evira, bedömer emellertid att stenmurkla går bra att äta om den först förvälls två gånger i rikligt med vatten.[3]

Exempel på arter som kan räknas som murklor:

  • Övriga
    • Bombmurkla, Sarcosoma globosum
    • Örmurkla, Discini perlata
    • Stort haröra, Otidea onotica
    • Brunskål, Peziza hadia
    • Mönjeskål (även brandgul skålsvamp respektive brandgul skålmurkla), Aleuria aurantia
    • Luden skålmurkla, Humaria hemisphaerica
    • Ögonskål, Lachnea scutellata
    • Rotskål, Sclerotinia tuberosa
    • Mössmurkla, Cudonia confusa
    • Spadmurkla, Spathularia flavida
    • Slemmurkling, Leotia lubrica

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
  • Morel på engelska Wikipedia, den semantiskt mest näraliggande översättningen av svenskans murkla, som dock endast innefattar svampar av genuset Morchella. Flera av arterna i Gyromitra kallas på engelska för False morel, vilket ibland också inkluderar genuset Verpa.