Mode i Sverige under 1950-talet

Mode i Sverige under 1950-talet präglades av att det andra världskriget hade tagit slut. När den strikta tygransoneringen äntligen var slut så ville många återta de år de missade, kjolarna blev större, liven mer figurnära och mönster blev alltmer vanliga, inte minst den nästan stereotypiska prickiga klänningen. Christian Diors "The New Look" revolutionerade modescenen. Gördeln bars fortsatt som grundläggande underplagg. Männen blev återigen centrum för försörjning och arbete. Männens mode var till stor del praktiskt men nya innovativa idéer skapades och trendiga nya plagg började användas på fritiden. Det samhällsvida idealet om kvinnan som hemmafru syns för första gången och gruppen iden om tonåringar föds. Modets fokus börjar flyttas från unga vuxna till tonåringar när ungdomarna skapar sina egna modetrender under 1950-talet. Det kom nya material som revolutionerade modet men även ekonomi och produktion i hela världen.

Tonårsmode

Efter det andra världskriget ökade optimismen inom samhället. Detta färgade av sig på tonåringarna som igenom TV och film snabbt tog till sig nya trender. Modeintresset hos tonåringarna ökade och nya trender såsom raggare, dixies, filmstjärnor och knuttar skapades. Svenskar fick det bättre ekonomiskt efter det andra världskriget.

Jeans

Jeans var den framträdande trenden för tonåringar under 1950-talet. Det var de två filmstjärnorna Marlon Brando och James Dean som klädde sig i jeans och på så sätt spred det till ungdomen. I Sverige blev jeansproducenten Algots stora.

Raggare, Dixies och Knuttar

Raggare växte även fram ifrån James Dean och Marlon Brando. De började klä sig i skinnjackor ifrån Schott och ungdomen tog efter som ett uppror mot sina föräldrar. Kvinnliga raggare i Sverige bar capribyxor, scarfar och armlösa jumpertröjor. Manliga raggare inspirerades till stor del av skådespelarna. Amerikanska bilar tillsammans med läderboots, ett par jeans och läderjackor var idealet. Dixies växte fram som en typ av unisexmode vilket betyder att killar och tjejer bär samma kläder. Duffelrockar, yllebyxor, tjocktröja och en halsduk var dixieidealet. Ylletröjan var det plagg som gjorde dixiestilen välkänd och eftertraktad. Knuttar var ett tonårsideal under 1950-talet. Knutte är en förkortning för skinnknutte och tog även inspiration från Marlon Brando då han spelade huvudkaraktär i filmen vild ungdom. De skulle anses som farliga på sina motorcyklar och med skinnjackor, t-shirts med upprullade ärmar och jeans.

Arbetsmode

Polismode

Polisuniform från 1954

Polismodet ändrades under 1950-talet. En ny uniform kom 1954 där man utgick ifrån den tidigare modellen från 1941. Den nya uniformen 1954 bars likt en kavaj med skjorta och slips. Den tidigare modellen var utformad för att kunna användas under andra världskriget vilket gjorde att man till exempel bar hjälm. Man använde sig nu istället av en skärmmössa alternativt en båtmössa.

Kostymmode

Kostymmodet i Sverige under 1950-talet påverkades till stor del av Storbritannien. De bidrog till att svenskarna bar kostymer med vadderade axlar och en markerad midja. Slag var vanligt på kostymbyxorna vilket är en extra tygremsa som bidrar ett bättre fall. Man bar ofta hatt och i de mest konservativa kretsarna var det olämpligt att inte täcka huvudet. Under 1950-talet så minskar denna trend vilket gör det mer accepterat att inte bära huvudbonad.

Militärmode

Militärmodet och militäruniformerna under 1950-talet kom i olika designer och färger. En ny permissionsuniform med namn m/1952 fastställdes. Man använde sig av diagonaltyg där rocken var grå och byxorna bruna. Uniformen var konfektionssydd vilket betyder att den var tillverkad i en fabrik. Det tillkom även en viss utrustning som kallas för vit utrustning m/1954. Utrustningen var i färgen vit och innehöll damasker, hjälm, handskar och bälte. En ny vinteruniform vid namn m/1958 tillkom då man efter det andra världskriget insåg vikten av olika uniformer för vinter och sommarväder. Den var tillverkad av grönt ylle vilket gjorde den tålig mot det kalla vintervädret.

Mannens värld

Mannen som försörjare

Det andra världskriget bidrog till att många män som lytt order i armen nu istället tog order i förvärvslivet. De olika medier som fanns världen runt spred normen att männen skulle försörja familjen men sedan koppla och ta det lugnt när man var hemma. På arbetet bar man mörka kläder såsom kavajer, dessa blev under 1950-talet allt mer längre och strikta. När man kom hem från jobbet så bytte man om till en ledigare och färggladare stil. Kriget påverkade även då det skapade en revolution av utbud av kläder. Effektiviteten hade höjts och man hade standardiserat tygkvalitet och storlekar likt det vi ser på 2020-talet. Detta ledde till att man i flera olika affärer kunde införskaffa massproducerade herrskjortor. Detta påverkade även de skräddarsydda och specialbeställda plaggen då efterfrågan för dessa sjönk. Efterfrågan på västar sjönk och istället ökade efterfrågan på herrcardigans vars popularitet kom från filmindustrin. Dessa började även mer och mer accepteras på arbetsplatser. Även hattar som hade varit populära tidigare minskade i användning. Detta trots att de fortfarande till stor utsträckning användes i reklam och filmer. När det gäller håret så var de flesta männen klippta i en kort frisyr med sidbena. Fritidskläderna var i början av 1950-talet till stor det inspirerad av militärmodet. Detta ändrades under decenniet till en mer livlig stil med mer färg och bekvämlighet.

Mannen i den grå kostymen

Tage Erlander i en grå kostym 1952.

1950-talets man var väldigt eftertraktad på arbetsmarknaden. Krigets slut och uppbyggnaden av Europa gav arbetsmöjligheter. Mannen behövde inte vara modeinriktad då det ansågs vara till för kvinnorna. Som försörjare till familjen speglade hans klädsel bilden av en man mitt i karriären. Man bar vit krage och slips, man var diskret, mogen och anonym. Han var den så kallade mannen i den grå kostymen. Dessa grå män tog sig till jobbet på en vardagsmorgon tillsammans med sina arbetskamrater i en liknande kostym. Denna kostym var oftast enkelknäppt och bars med en vit skjorta, sidenslips och en portfölj. Flera filmer på 1950-talet bygger på denna man som tema. Den gråa flannellkostymen hade längre varit en klassiker bland de studenter på de så kallade Ivy-league skolorna i USA. Femtiotalets version innehöll en grå enkelknäppt kavaj med två eller tre knappar. Kavajen var lång och rak i snittet och detta därför den skulle dölja den amerikanska mannens profil. I Storbritannien användes en kavaj som var kortare och mer figurnära och detta påverkade de svenska arbetsmännen. Ännu en influens från Ivy-league stilen var den nya och populära loafern. En bekväm sko som kunde användas utan en strumpa.Under 1950-talet så blev även kavajkostymer nu mer accepterade utanför arbetslivet. De skulle då ha tydliga pressveck, kavajen skulle falla snyggt och manschetterna skulle synas under kavajärmen.

Nya material

Sport och badkläder

Nya tyger i konstmaterial medförde en ny spännande utveckling för sportplaggen. Mode och funktion hade en delad vikt i designen på dessa plagg. De amerikanska och italienska plaggen var framträdande och skapade lätta men varma seglardräkter. De kunde även skapa skiddräkter ifrån de designar man använde från krigstiden flygarjackor och dessa var nu möjliga att skapa i det nya materialet nylon. Tack vare blixtlåset slapp man nu glipor i plaggen. Stretchmaterial började även användas till skidbyxor som hade en fothälla för att ge benen en rak linje. Blixtlåset flyttades till sidan för att det ansåg som provocerande med en gylf. Badkläderna drog även nytta och använde sig av de nya konstmaterialen. Stretchtyger som var elastiska användes till baddräkter med eller utan axelband. Dessa hade formpressade eller stoppade kupor för att få den rätta formen. Till baddräkterna bars även en badmössa. Den mer vågade typen av badkläder bikinin introducerades 1946 av Louis Reard. Den var på väg att slå igenom och skulle göra det speciellt efter den engelska filmstjärnan Diana Dors visat upp sig i sin klänning gjord av mink på filmfestivalen i Cannes. Denna revolution av nya material ledde till att det lyste av färger överallt såsom i skidbacken som på stranden.

Konstfibermaterial

Införandet av konstfibermaterial för herrar blev ett startskott för amerikanska experiment med färger och struktur. Åren 1951 och 1952 var det väldigt populärt med slubs. Detta var tyger med till synes slumpmässiga färgfläckar. Åren 1955 och 1956 var ett syntetiskt tyg likt silke väldigt populärt. Detta då det var mycket luftigare och inte lika varmt under sommarmånaderna. Man kunde även tvätta och dropptorka dessa tyger under natten.

Nylon, Rayon och Terylen

Nylon var en textil som framkom på 1930-talet och lanserades av företaget DuPont. Det användes från början till damstrumpor och underkläder. Detta ändrades under det andra världskriget då man använde det för fallskärmar, däck och rep. Under 1950-talet så ökade efterfrågan enormt på strumpor i nylon. De var enkla att tvätta och krympfria samtidigt som de var väldigt slitstarka. Av nylon kunde man producera allt typer av plagg och detta skapade en så kallad nylonrevolution. Rayon eller viskos var ett billigt syntetstyg som hade en lång historia. Det hade blivit populärt då det gav en bra liknelse till det exklusiva materialet silke och gick därför under namnet konstsilke. I verkligheten så var materialet framställt av bomullsfiber, trämassa, ättiksyra och kaustiksoda. Terylen var ett polyesterfiber som kom som en biprodukt ifrån den petrokemiska industrin. Detta skapade stora rubriker. Materialet hade utvecklats i Storbritannien under det andra världskriget och tagits upp av ett amerikansk företag vid namn DuPont. På samma sätt som nylonet så var tyget väldigt lättskött då det var enkelt att tvätta och inte krympte i tvätten. Det var även skrynkelfritt vilket sparade en stor tid för de människor som var tvungna att stryka sina kläder varje dag. Materialet var även mycket lättare än andra liknande material. Detta gjorde att en herrkostym som tidigare vägde 575 gram kunde minskas i vikt till endast 350 gram.

Kvinnans värld

Kvinnan i hemmet

Under 1950-talet så var den tydliga normen att kvinnas rätta plats var i hemmet. Medier såsom dampressen meddelade att kvinnlighet börjar i hemmet. Den bästa karriären för en kvinna var att gifta sig och skapa en familj. Detta gjorde det svårt för många kvinnor att anpassa sig efter att ha jobbat i militären under det andra världskriget och haft kontroll över sina egentjänade pengar. Detta påverkade världens kvinnor då ett ökat bruk av antidepressiva mediciner talades om som hemmafrusyndromet. Genom hela årtiondet uppvisade dammodet en idealiserad bild om hemmafrun. Medierna och modehusen använde sig av adjektiv som feminin, mjuk och charmerande för att beskriva olika kläder. Men i verkligheten så var de kläder som modehusen lanserade inte så mjuka. Detta då modellerna var långa och smala med korsetter och poserade i ballet poser. Väldigt få modefotografier visade kvinnan i arbetet och inte häller i hemmet. Timglasfiguren vilket är ett samband mellan midja och axlar var igenkännbar som ett ideal vara sig om kläderna kom ifrån modehusen i Paris eller lågprisvaruhusen. I sällskapslivet var de ickemoderna bestämda reglerna fortfarande härskande. När en mogen kvinna gick på teater eller hade gäster över så klädde hon sig i cocktailklänning eller en aftonklänning. Man eftersträvade en romantiserad bild av kvinnan och detta gällde både de yngre som de äldre.

Grace Kelly och Marlon Brando 1955.

Kvinnor i förvärvslivet

Det fanns såklart även kvinnor i förvärvslivet. En ikon för dessa var Grace Kelly. Hon bar snyggt sittande promenaddräkter som liknade en flygvärdinneuniform. Till detta bar hon även högklackade skor. Allt som hörde till denna femtiotalsdräkt utstrålade en skörhet. Det var sluttande smala axlar, snittet som underströk bystens och höftens former, klackar som framhävde benen och den nätta hatten med flor och fjädrar. Detta medföljde även handskar och en liten handväska.

År 1950 så fanns det uppemot 200 000 kvinnor i förvärvslivet. De flesta arbetade i tillverkningsindustrin eller på kontor. Det fanns även många kvinnor som jobbade på sjukhus, skolor eller med äldrevård. Under 1950-talet blev det ett genombrott då det i slutet av årtiondet var ca 30% av alla kvinnor som var avlönade.

Timglasfiguren

Modereklam ifrån 1951 där timglasidealet syns tydligt.

Ett budskap som fördes till kvinnorna under 1950-talet var att det hängde på figuren om man skulle fånga och behålla en man. Detta då kvinnans framtid bestod av äktenskap och barnfödande. Fram tills slutet på decenniet så var det tidigare nämnda timglasidealet väldigt aktivt. Kläderna satt så snävt att de såg ut som en andra hud. För att få denna figur var kvinnorna tvungna att pressa in kroppen i hårda och stela korsetter. Födelseorten för dessa korsetter blev i USA. De blev så trendiga att nya och revolutionerande korsetter kunde skapa köer till butikerna. De hårda konstruktionerna fick romantiserande namn såsom Romans eller Rosa champagne. Med blixtlåset så blev även korsetten enklare att ta på. Bysthållarna blev även bättre och förstärktes på ett liknande sätt och speciellt de som skulle användas till sommar och aftonklänningar med bar rygg eller bara axlar. I reklam använde man sig av arkitektoniska termer för att beskriva bysthållarens upplyftande förmåga och konstruktion. Stilettklackarna bars och drog till sig uppmärksamheten till vristerna, vaderna och även höfternas rörelse. Den stålförstärkta syntetsklacken uppfanns av det franska modehuset Jourdan men den italienska modedesignerna Salvatore Ferregamo har ofta fått äran för detta. 1958 hade klacken blivit ännu högre och tån även mycket spetsigare än tidigare. Detta ledde till att allt fler kvinnor fick problem med fötterna och med hållningen.

Kafélivet

Det fanns de individer som inte ville identifiera sig som varken hemmafrun eller mannen i den gråa kostymen. Man talade om att det andra världskriget skulle bli det sista och man ville aldrig mer kriga. Det kalla kriget och andra väpnade konflikter gjorde så att dessa tankar minskades. De spända relationerna mellan väst och öst förvärrades. De unga kunde vidga sina perspektiv delvis till följd av ungdomsreformer. Detta ledde till att beat-rörelsen föddes. Beatniks som de kallade sig antog en filosofi som grundade sig i frågor som undrade vad meningen med livet var. Man avstod från de tankar som föddes i och med kalla kriget och man visade även detta när man gick på kafé och klädde sig på ett speciellt sätt. Den välpressade grå kostymen var ute och man klädde sig istället i en svart polo, ostruken skjorta och byxor utan pressveck. Den kvinnliga beatniken klädde sig lika avspänt som mannen i svarta kläder. Oftast var det en svart tröja och en svart kjol. Ibland kunde beatnikkvinnorna bära manchesterbyxor men hon använde alltid platta ballerinaskor. Träffpunkten för beatniks och deras anhängare var kaféet. Här kunde man lyssna på poesiuppläsningar eller musik från jukeboxen. Men först och främst så var det här man kunde hänga över en cappuccino eller en espresso.

Lyxmode

Lyxmode under 1950-talet i Sverige tog fart ifrån de franska designerna. Det var modehusen Givenchy, Dior och Chanel som gjorde särskilt avtryck på tidsperioden. Det var limiterade upplagor och det var inte alla som fick tag i plaggen.

Givenchy, Dior och Lanvin

Givenchy är ett modehus som kom till under 1950-talet. Skaparen Hubert de Givenchy var en fransk aristokrat som tog inspiration av den spanske modeikonen Cristobal Balenciaga för att skapa sitt eget märke. Modehuset ansågs som ett av det största lyxmodehusen under 1950 och 1960-talet. Han skapade tillsammans med Balenciaga en ny klänning som satt löst och inte skulle bäras med bälte.

Dior eller Christian Dior är ett fransk modehus som med sin lansering av "new look" eller på svenska nya utseendet gav en stor påverkan på lyxmodet under 1950-talet. Lansering tog plats 1947 men påverkade modescenen ända fram till 1960-talet. Dior ville ta tillbaka stil som var relevant på 1920-talet innan den stora depressionen och andra världskriget. Korsetter och tajta klänningar var en stor del av kollektionen och detta togs väl av kvinnor från alla åldrar som hade råd att bära Diors plagg. De som inte var för plaggen var de feminister som ansåg att man tog bort frihet som kvinnor hade fått under 1930 och 1940-talet.

Chanel

1954 kom modehuset Chanel ut med den så kallade Chaneldräkten. Detta var revolutionerande då dräkten var åt det pösigare hållet. Det klassiska Chaneldräkten utgörs av en tweed-kavaj och en kjol. Man designade dräkten ur en manlig inspiration med mjuka material för att anpassa sig till en nyare och mer aktiv livsstil.

1955 utgavs den första av de ikoniska quiltade Chanelväskorna. Det revolutionerande var axelremmen som gjorde det enklare för överklasskvinnorna att bära väskan än tidigare då man bar en clutch. Modellnumret är 2.55 vilket refererar till att väskan lanserades under den andra månaden 1955. 1957 var året då lanseringen av den klassiska tvåtonade skon ifrån Chanel. Den var beige i mitten och svart på spetsen vilket gjorde att benen såg längre ut samtidigt som tårna såg mindre ut. Det fanns ett elastisk spänne på skon som bidrog till ytterligare komfort.

Modeikoner under 1950-talet

Marilyn Monroe

Marilyn Monroe 1952.

Marilyn Monroe var en amerikansk filmstjärna och sexsymbol. Hon föddes 1926 i Los Angeles och dog 1962 i en överdos. Hon började jobba för Columbia 1948 efter sitt genombrott i filmvärlden. Hon blev extra känd efter att en katalog med hennes nakenbilder hade publicerats 1952 och det blev det så kallade "talk of Hollywood". Hennes privatliv var väldigt känt då hon under sina 36 år var i tre äktenskap som alla tog slut. Marilyn blev en modeikon dels genom sitt utseende. Hon ansågs vara en av tidernas vackraste. Hennes utseende var inte det ända som gjorde henne till en modeikon då hon även ansågs ha en snygg stil. Den vita klänningen hon använde i filmen "The seven year itch" har blivit hennes mest ikoniska dress. Hennes stil har även uppmärksammats för hennes blåa jeans. Det blev ett uttryck för ungdomlighet och en sexsymbol. Jeansen är på 2020-talet ett plagg man hittar i nästan alla garderober. Hon gjorde även den vita t-shirten väldigt populär. Detta då den var chic och tidlös. Jeansjackan var också ett plagg som med hjälp av Monroe blev populärt och blev ett klassiskt plagg. Midjehöga shorts var även populära tack vare Monroe och blev ett plagg som användes som ett sexideal.

Brigitte Bardot

Brigitte Bardot föddes 1934 i Paris. Hon ställde upp i sin första modellcasting 1949 och blev hittad för en film. Filmen blev aldrig av men det gav henne uppmärksamhet inom filmbranschen vilket ledde till hennes genombrott 1956. Hon var länge en modeikon som påverkade en hel generation under 1950-talet. Hon bosatte sig i St Tropez och blev därifrån en sexikon för män.