Hoppa till innehållet

Brigitte Bardot

Från Wikipedia
För en brasiliansk samba-sång från 1962, se Brigitte Bardot (sång).
Brigitte Bardot
Brigitte Bardot 1962.
Brigitte Bardot 1962.
FöddBrigitte Anne-Marie Bardot[1][2]
28 september 1934 (90 år)
Paris, Frankrike
Andra namnB.B.
Utbildad vidCours Hattemer och Conservatoire de Paris
Aktiva år1952–1973
MakeRoger Vadim
(1952–1957; skilda)
Jacques Charrier
(1959–1962; skilda)
Gunter Sachs
(1966–1969; skilda)
Bernard d'Ormale
(1992– )
Betydande roller
Juliete i Och Gud skapade kvinnan...
Signatur
IMDb SFDb
Bardot och Sami Frey i St. Tropez 1963.
Staty för att hedra Brigitte Bardot i Armação dos Búzios, Brasilien.

Brigitte Anne-Marie Bardot, född 28 september 1934[3] i Paris, är en fransk skådespelare,[4][5][6] sångerska, modell[7][8], stilikon och djurrättsaktivist. Bardot lanserades under 1950-talet i filmer som ofta hade en erotisk underton, där hon spelade rollen som den sensuella, unga kvinnan, som inte sällan bryter mot samtidens konventioner och oskrivna regler och utmanar med sin frigjordhet synen på kvinnans roll i samhället. Hon marknadsfördes som en sexsymbol för den europeiska efterkrigsgenerationen och hennes stil har fortsatt att inspirera även senare tiders kultur och modevärld. Hos bland annat Jean-Luc Godard gjorde hon senare än mer krävande filmroller.[9]

Sedan 1980-talet har hon uppmärksammats som en djurrättsförespråkare. Även hennes politiska åsikter i övrigt har blivit omskrivna.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Brigitte Bardots far var ingenjör och verksam i ett familjeföretag. Hennes mor var 14 år yngre än fadern och de gifte sig 1933. Modern uppmuntrade dottern att ta lektioner i musik och dans. Brigitte Bardot började som fotomodell då hon var 15 år och bilder av henne publicerades redan då i det franska magasinet Elle.[10] Hennes ungdomliga skönhet visade sig[11] när hon fick roller i filmer. Hon debuterade i filmen i Le Trou normand 1952.[12] Samma år gjorde hon ytterligare två filmer och gifte sig med Roger Vadim. De hade redan då känt varandra i några år, men föräldrarna hindrade henne att gifta sig innan hon fyllt 18 år. Äktenskapet varade i fem år.

1953 medverkade Bardot i sin första amerikanska film, Un acte d’amour (Act of Love), med bland andra Kirk Douglas. Hon fortsatte dock att även göra fransk film. Hon var 1966–1969 gift med Gunter Sachs.[13]

Bardots filmer har fått varierande recensioner, men Jean-Luc Godards Föraktet[14] och Henri-Georges Clouzots rättegångsdrama Sanningen, med Bardots gripande porträtt av en misstrodd kvinna, måste räknas som två höjdpunkter. Mest känd är hon emellertid för Och Gud skapade kvinnan....[15][16] 1965 spelade hon sig själv i den amerikanska filmen Dear Brigitte, där hon agerade mot James Stewart.

Innan Bardot hade fyllt 40 år slutade hon att medverka i filmer. Hon drog sig tillbaka som artist med den sista filmen L' Histoire très bonne et très joyeuse de Colionot Trousse-Chemise. Hon har därefter levt ett tillbakadraget liv för att undvika nyfikna och fotografer. Bardot spelade även in ett flertal skivor under 1960-talet. Många av sångerna är skrivna av Serge Gainsbourg, bland annat "Contact", "Harley Davidson", "Bonnie & Clyde" och "Comic Strip".

Politik

[redigera | redigera wikitext]

Senare blev Bardot mycket aktiv i olika frågor rörande djurrätt och grundade en stiftelse i sitt eget namn i syfte att värna om djurens rättigheter. Hon är vegetarian och skrev tillsammans med ett stort antal organisationer 2009 ett öppet brev till EU:s ordförande om förslaget att instifta en officiell europeisk vegetarisk dag.[17] Hon har också gjort flera politiska uttalanden riktade mot invandrare och särskilt muslimer, vilket har lett till att hon flera gånger fällts i domstol för hets mot folkgrupp.

I sin bok Le Carré de Pluton, utgiven 1999, kritiserade hon förfarandet av den rituella slakten av får under den muslimska högtiden Eid al-adha. I ett avsnitt i samma bok, rubricerat "Öppet brev till mitt förlorade Frankrike", skriver Bardot att "mitt land, Frankrike, mitt hemland är min mark igen invaderade av en överbefolkning av utlänningar, i synnerhet muslimer". För den kommentaren blev hon dömd till ett skadestånd på 30 000 francs av en fransk domstol i juni 2000.

Hon hade fått böta 1997 för den ursprungliga publiceringen av detta öppna brev i Le Figaro och igen 1998 för att göra liknande uttalanden.[18][19] I sin bok Un cri dans le silence från 2003 varnade hon för en "islamisering av Frankrike".[20]

Hennes man Bernard d'Ormale var tidigare rådgivare för Front National. Bardot stöttade själv Marine Le Pen i det franska presidentvalet 2012.[21][22]

Filmografi i urval

[redigera | redigera wikitext]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Brigitte Bardot rateyourmusic.com
  2. ^ Daily Celebrations ~ Brigitte Bardot, Cat Transformed ~ August 25 ~ Ideas to motivate, educate, and inspire Arkiverad 4 maj 2010 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ "Brigitte Bardot - stjärnan som inte var känd för sina filmer", Aftonbladet 28 september 2014 (Bardots 80-årsdag), Läst 24 oktober 2018  [inloggning kan krävas]
  4. ^ Myggans nöjeslexikon, band 2, sid 9-12, Bra Böcker, Höganäs 1989 ISBN 91-7752-254-0
  5. ^ Bra Böckers Film och TV-lexikon, del 1, sid 34, Bra Böcker, Höganäs / Svenska Filminstitutet, Stockholm 1985
  6. ^ Nils Petter Sundgren: "Gud skapade inte Bardot : ett porträtt av skådespelerskan och sexsymbolen Brigitte Bardot" (31 sidor), Telegram Journalistik, Stockholm 2014 ISBN 9789174237498
  7. ^ Asa Briggs (redaktör): "A Dictionary of Twentieth Century World Biography" sid 39, BCA / Oxford University Press, England 1992, CN 1083
  8. ^ Natasha Harding: "Every Time Brigitte Bardot Was The Definition Of French Girl Style", Elle Magazine, Australien 1 augusti 2018, Läst 24 oktober 2018
  9. ^ ”Brigitte Bardot - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/brigitte-bardot. Läst 9 mars 2021. 
  10. ^ Patricia Bosworth: "Jane Fonda: The She Decade", Vanity Fair september 2011, https://www.vanityfair.com/news/2011/09/jane-fonda-201109 Läst 25 oktober 2018
  11. ^ "Brigitte Bardot visade oss perfekta eyelinern", Expressen 1 oktober 2014, https://www.expressen.se/noje/brigitte-bardot-visade-oss-perfekta-eyelinern/ Läst 24 oktober 2018
  12. ^ Bonniers Lexikon, band 1, spalt 1187, Nordiska Uppslagsböcker AB, Alb. Bonniers tryckeri, Stockholm 1964
  13. ^ "Tredje gången!", (Bardots bröllop 1966) Aktuellt 1967, K G Bertmarks Förlag, tryck: Framtiden, Malmö 1967
  14. ^ Film Posters of the 60s : The Essential Movies of the Decade, sid 16 (filmaffischen Le mépris, 1963) Aurum Press, London 1999 ISBN 1-85410-513-2
  15. ^ Hans Sidén: "På bio i Göteborg" (inkl. dåtida censurmotivering, 1956) sid 131-132, Tre Böcker Förlag, tryck: Vänersborgs Offset 1993 ISBN 91-7029-120-9
  16. ^ Elisabeth Nemert / Gunilla Rundblom: "Filmboken" tredje upplagan, sid 171, Natur och Kultur, Almqvist & Wiksell, Uppsala 2004 ISBN 91-27-59354-1
  17. ^ Euroveg, brev till EU Arkiverad 13 juni 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  18. ^ Entertainment Bardot savages Chirac and China BBC 19 augusti 1999
  19. ^ Bardot racism conviction upheld BBC 11 maj 2001
  20. ^ "Bardot anti-Muslim comments draw fire", BBC News, London, 14 maj 2003
  21. ^ http://www.theguardian.com/film/2009/sep/22/brigitte-bardot-french-cinema
  22. ^ http://www.nytimes.com/1994/03/30/garden/drinking-champagne-with-brigitte-bardot-and-god-created-an-animal-lover.html?pagewanted=2&src=pm
  23. ^ Sören Skarback: "Göteborg precis som i går : En skildring av 50- och 60-tal" (kapitlet "Gud skapar kvinnan, men biopubliken minskar") sid 121-122, Warne Förlag, Omnigraf, Mölndal 1998 ISBN 91-86424-73-4
  24. ^ "Ett urval utländska filmer 1956-1957", När Var Hur 1958, sid 355 och 357 (bild), Forum, Åhlén & Åkerlunds, Stockholm 1957
  25. ^ Filmens Hvem Hvad Hvor : Udenlandske titler 1950-1967, del 2, sid 787 (dansk filmtitel: "Sandheden"), Politikens Forlag, Köpenhamn 1968
  26. ^ Bonniers Stora Film & Video-guide, tredje upplagan, sid 488, Bonniers, tryck: Fälth & Hässler, Smedjebacken 2002 ISBN 91-0-057848-7

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • Brigitte Tast, Hans-Jürgen Tast (Hrsg.) Brigitte Bardot. Filme 1953-1961. Anfänge des Mythos B.B. (Hildesheim 1982) ISBN 3-88842-109-8.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Brigitte_Bardot&oldid=56351314”